man mot man

man mot man

1. (vardagligt, stridssätt) enskild strid (jämte gruppstrid), kamp mellan enskilda individer; tvekamp, duell; det att tornera mot en motståndare, dust; även i utvidgad användning, det att slåss i slagsmål eller kampsport, det att duellera i idrott eller sport

   1896: Sveriges medeltid, kulturhistorisk skildring, / av Hans Hildebrand. d.2 (sida 491–492):

   I bohordet red skara mot skara, i dysten (“dusten”) man mot man, i tornejet förekommo båda stridssätten.

   1939: Svenska Akademiens ordbok | kämpa:

   d) i fråga om deltagande i tävling som innebär strid (man mot man) med eller utan vapen, såsom brottning, boxning, tornerspel och dylikt; även i utvidgad användning, om deltagande i idrottstävlingar av annat slag; i synnerhet i fråga om äldre förhållanden.

   1991: Svenska Akademiens ordbok | strid:

   h) i fråga om kamp mellan enskilda individer; dels i fråga om väpnad kamp i krig och dylikt (särskilt i uttryck enskild strid eller strid man mot man); dels i fråga om envig och dylikt, dels i fråga om slagsmål (se detta ord 1; med eller utan användande av vapen eller tillhyggen).

   2010: Flygande tunnan – teknik på högsta nivå:

   Tre pass jaktstrid om dagen var inte ovanligt – man mot man, man mot rote, rote mot rote, rote mot grupp, grupp mot grupp.

   Hyponymer: dust, envig, holmgång, tvekamp

2. (militärt, historiskt) handgemäng, närkamp, närstrid

   1877: Sveriges hednatid, samt medeltid, förra skedet, från år 1060 till år 1350 / 266:

   Ej sällan synes till och med köpmannen sjelf hafva varit en så djerf viking, att han kunde äntra och taga sin fiendes skepp. I hvarje tillfälle var vikingarnes anfall på handelsskeppen i verkligheten ofta en strid man mot man, ett vågadt och lifsfarligt spel, i hvilket lika väl den anfallande som den angripne kunde duka under.

   1922: Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 1237-1238:

   De af ett örlogsfartygs manskap, som tillhöra äntringsafdelningen, kallas äntergastar. Dessa voro förr väpnade med änterbila (en kortskaftad yxa, försedd med en utstående pik i den mot eggen motsatta delen) till anfall och för strid man mot man samt med änterpik (ett långt träspjut med järnspets), hvarmed äntringen skulle afslås.

   1991: Svenska Akademiens ordbok | strid:

   (STRIDS)-TRÄNGSEL. under strid man mot man (vid handgemäng) uppkommen (tumultartad) trängsel;

   Användning: användes som militärbegrepp för handgemäng i svenska krigsmakten under 1800-talet och viss tid bakåt

   Synonymer: handgemäng, närkamp, närstrid, sammandrabbning, skärmytsling