konung

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Version från den 21 november 2022 kl. 12.39 av Doddebot (diskussion | bidrag) (struktur: ''*kuningaz'' → ''*kuningaz'')
(skillnad) ← Äldre version | se nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av konung  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konung konungen konungar konungarna
Genitiv konungs konungens konungars konungarnas
Som förled i sammansättningar används konunga-.

konung

  1. (något högtidligt) manligt statsöverhuvud i en monarki
    1917: Bibeln, 1 Mos 36:34:
    När Jobab dog, blev Husam från temanéernas land konung efter honom.
    Varianter: kung - k(on)ung
    Antonymer: drottning
    Etymologi: Av fornsvenska kungunger, konunger. Av fornnordiska konungr. Av urgermanska *kuningaz, besläktat med kön. Ursprungligen ”någon som hör till familjen”.
    Sammansättningar: konungadöme, konungaförsäkran, konungason

Översättningar

[redigera]
se kung
Hämtad från ”https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=konung&oldid=3834186”