[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Armenien

Republiken Armenien
Hajastani Hanrapetutiun
Հայաստանի Հանրապետություն
Flagga Statsvapen
Valspråkinget
Nationalsång: Mer Hajrenik/Մեր Հայրենիք
(Vårt hemland)
läge
HuvudstadJerevan
Största stad Jerevan
(cirka 1 100 000 inv.)
Officiellt språk Armeniska[1]
Erkända nationella språk Erkända minoritetsspråk: Ryska
Kurdiska (och Nordkurdiska)
Grekiska
Assyriska[2]
Demonym armenier[3]
Statsskick Republik
 -  President Vahagn Chatjaturjan
 -  Premiärminister Nikol Pasjinjan
Självständighet från Sovjetunionen 
 -  Deklarerad 23 augusti 1990 
 -  Erkänd 21 september 1991 
Area
 -  Totalt 29 743 km²[4] (138:e)
 -  Vatten (%) 5,2 %
Befolkning
 -  2016 (juli) års uppskattning 3 051 250[4] (136:e)
 -  Befolkningstäthet 103 inv./km² (72:a)
BNP (PPP) 2016 års beräkning
 -  Totalt $31 167 miljoner (127:e)
 -  Per capita $10 270 
Ginikoefficient (2020) 25,2[5] 
HDI (2021) 0,759[6] (85:e)
Valuta dram (AMD)
Tidszon UTC+4
Topografi
 -  Högsta punkt Aragats[7], 4 090[7] m ö.h.
 -  Största sjö Sevansjön, 1230 [9] km²
 -  Längsta flod Aras[8], 1 072 km
Nationaldag 21 september
Nationalitetsmärke ARM
Landskod AM, ARM, 051
Toppdomän .am, .հայ
Landsnummer 374

Armenien (armeniska: Հայաստան, Hajastan), formellt Republiken Armenien[3] (armeniska: Հայաստանի Հանրապետություն, Hajastani Hanrapetutiun), är en republik i södra Kaukasien i Sydvästasien. Det är en inlandsstat som i norr gränsar till Georgien, i väster till Turkiet, i öster till Azerbajdzjan och i söder till Iran. I söder har Armenien även en gräns till den autonoma republiken Nachitjevan, en exklav till Azerbajdzjan. Huvudstad är Jerevan.

Geografiskt ligger Armenien, liksom grannlandet Georgien, i Asien. De politiska och kulturella band landet har till Europa gör dock att det i vissa andra sammanhang räknas till de europeiska länderna. Staten Armenien utgör endast en liten del av det historiska område som kallats Armenien, vilket numera till stor del utgörs av östra Turkiet, ibland kallat Västarmenien. Armenien är en gammal statsbildning med rötter i antiken. Som land omnämns det för första gången i historien av den persiske kungen Dareios I, i hans beskrivning av erövringen av landet. Armeniska nationen har sin vagga i området runt sjön Vansjön i Turkiet.

Armeniens högsta berg Aragats lätt täckt i snö i karaktäristiska bergslandskapet i provinsen Aragatsotn.
Armeniens tio provinser samt huvudstaden Jerevan (nr 11).
Karta över Armenien.

Allmän beskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Armenien ligger i Mindre Asien, mellan Svarta havet och Kaspiska havet. Armenien, som saknar kust, gränsar i norr och öster till Georgien och Azerbajdzjan samt i söder och väster till Iran och Turkiet.

Terrängen är i huvudsak bergig med brusande forsar och få skogar. Klimatet är kontinentalt med varma somrar och kalla vintrar. Armeniens högsta topp är Aragats, 4 095 meter över havet.

I mellersta Armenien ligger den 1 230 km² stora Sevansjön.[10]

  • Lägsta punkt: Debedfloden (400 meter över havet)
  • Naturtillgångar: små mängder av guld, koppar, zink
Huvudartikel: Armeniens historia

Tidig historia

[redigera | redigera wikitext]

Armenien som statsbildning har en historia som sträcker till före vår tideräknings början, så småningom i form av det armeniska kungadömet. Genom historiens lopp har det haft varierande storlek. Som störst var det cirka 800 f.Kr. då det sträckte sig från Kaukasien till Medelhavet. Detta kungadöme var också år 301 den första nation som antog kristendomen som statsreligion. Kungariket erövrades så småningom av det romerska riket, av det bysantinska riket, av Persien och av Umayyadiska kalifatet, men återupptogs sedan tills det förlorades 1375. Från 1500-talets början splittrades Armenien av iranierna och en del av det osmanska riket, med undantag för furstendömen som lyckades hålla hög autonomi. Från början av 1800-talet kom det under rysk överhöghet. Dagens självständiga stat framkom första gången 1918 som Den första armeniska republiken efter den ryska revolutionen. År 1920 blev landet återigen ryskt, denna gång som sovjetisk delrepublik. Vid Sovjetunionens sönderfall var Armenien och de baltiska staterna först bland tidigare delrepubliker att deklarera sin självständighet 1991.

Armenien har upplevt minst fyra kungadömen: dynastin Aratxias (190 f.Kr.-12 f.Kr.), dynastin Arsjakunjan (53-423 e.Kr.), dynastin Bagratuni (862-1045) och dynastin Rubinjan (1187-1375), som till skillnad mot de andra kungadömen som regerade på det armeniska höglandet, grundades i Kilikien, vid Medelhavskusten och under korstågen blev en viktig allierade för korsfararstaterna.

Armenien genom historien.

Landet blev kristet år 301 e.Kr och blev senare en del av den orientaliskt ortodoxa kyrkan. Armenien var det första land som antog kristendomen som officiell religion. Som Armeniens apostel och grundare av den armeniska kyrkan nämns martyrerna Judas Taddeus och Bartolomaios medan Gregorios Upplysaren anses som Armeniska apostoliska kyrkans förste katolikos (patriark). Den senares ättling, Isak den store, räddade den armeniska nationella enheten under tiden landet var delat mellan Bysantinska riket och Persien (med undantag av autonoma provinser), genom att delta i skapandet av armeniska alfabetet, samt översättning av Bibeln och av annan litteratur till modersmålet.

I det dåvarande Osmanska riket ägde ett massmord rum på armenier och assyrier/syrianer i stora delar av dagens Turkiet under sultan Abd ül-Hamid II:s regering som har kallats Hamidiska massakrerna, varvid mellan 100 000 och 300 000 människor mördades.[11]

Den 24 april 1915 inleddes i det dåvarande Osmanska riket ett folkmord på armenierna. Detta innebar att mellan en och två miljoner armenier och andra kristna dödades eller deporterades, och att ytterligare ett flertal tvingades på flykt. Än idag finns diskussionen mellan armenier och turkar om det som pågick.

Dagens Armenien utgör endast den östra delen av det historiska Armenien, vilket förutom nuvarande område omfattade delar av dagens östra Turkiet, med centrum för den armeniska nationen runt Vansjön. Den första republiken Armenien utropades den 28 maj 1918 och enligt freden i Sèvres år 1920 skulle landet bli självständigt. Avtalet annullerades dock av freden i Lausanne som tvingades fram av den nya republiken Turkiet, under Mustafa Kemal Atatürks ledning, som vägrade godkänna freden i Sèvres. År 1922 erövrades Armenien av ryska bolsjeviker och den 2 december 1922 delades det mellan Turkiet och Sovjetunionen. År 1936 bildades den armeniska sovjetrepubliken Armeniska SSR.

Armenien förklarade sig självständigt den 23 augusti 1990 efter Sovjetunionens kollaps och tog då avstånd från kommunismen; landet erkändes 21 september 1991. 1988, tre år innan Sovjetunionens kollaps, krävde den högsta sovjeten att den autonoma enklaven Nagorno-Karabach skulle brytas ut ur sovjetrepubliken Azerbajdzjan och i stället anslutas till Armeniska SSR. Beslutet avslogs både av sovjeten i Baku och i Moskva. Oroligheterna ledde till en blodig väpnad konflikt som varade fram till 1994 då ett eldupphör trädde i kraft. De armeniska styrkorna i Nagorno-Karabach (varken Armeniska SSR eller republiken Armenien har officiellt varit aktivt inblandat i konflikten) lyckades säkra sin självständighet och inrättade en buffertzon runt regionen. Sedan 1994 har den så kallade Minsk-gruppen inom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, med USA, Ryssland och Frankrike i spetsen, agerat som medlare i försök för att lösa dödläget.

27 oktober 1999 dödades premiärminister Vazgen Sargsian, parlamentets talman och sex andra politiker vid en beskjutning av parlamentet av en grupp beväpnade män.

Det politiska läget i Armenien var länge instabilt, men efter millennieskiftet etablerade sig det nationalistiska och högerinriktade Republikanska partiet (HHK) som statsbärande parti. Flera protestvågor mot partiets auktoritära politik stärkte oppositionsledaren Nikol Pasjinjan, inte minst sedan han dragit igång en kampanj mot korruptionen. Pasjinjan lyckades driva igenom ett nyval och etablera en majoritet för sina anhängare i parlamentet. Han har varit landets premiärminister sedan den 8 maj 2018. Det folkliga stöd han haft som regeringschef har försvunnit efter Armeniens nederlag i kriget mot Azerbajdzjan 2020. Trots det utropade sig Pasjinjan som segrare efter ännu ett nyval och tillträdde som premiärminister 2018.[12]

Olösta konflikter

[redigera | redigera wikitext]

Armeniens gränser har genom historien flyttats otaliga gånger och folkomflyttningar har skett, varför stora grupper som anser sig vara armenier idag lever i grannländerna. Armenien har efter sin självständighet varit engagerat i en väpnad konflikt med sitt östra grannland Azerbajdzjan över områden som man anser har armenisk befolkning, framför allt det azerbajdzjanska Nagorno-Karabach som sedan 1994 behärskas av Armenien. Denna konflikt har fortfarande inte fått sin lösning. Sedan 1990-talet har Armenien sökt stöd hos främst Ryska federationen (som har en militärbas i landet) för att hävda sina intressen i konflikten med Azerbajdzjan.[13]

En annan olöst fråga gäller ansvaret för de hundratusentals eller rentav miljoner armenier som dödades under Armeniska folkmordet under perioden 1915 till 1920 i Västarmenien i Turkiet. Med stöd av ett omfattande bevismaterial beskriver 20 länder massakern som ett folkmord och att Turkiet är ansvarigt för detta. Men Turkiet menar i stället att något systematisk dödande av armenier inte ägt rum och turkiska domstolar har utdömt straff till turkiska författare som har beskrivit händelsen som folkmord. Detta, tillsammans med att Turkiet är nära lierad med Azerbajdzjan, innebär att Armenien har ansträngda relationer också till sitt grannland i väster.

Statsskick och politik

[redigera | redigera wikitext]

Armeniens nationaldag firas 21 september. Det är årsdagen av folkomröstningen 1991 som bekräftade utträdet ur Sovjetunionen.[14]

Sedan självständigheten har konflikten om Nagorno-Karabach satt prägel på Armeniens inrikespolitik. Landets första president Levon Ter-Petrossian (1991–98) ledde vid inledningen av kriget en stödkommitté för armenierna i området. De två presidenterna som efterträtt honom – Robert Kotjarjan (1998–2008) och Serzj Sargsian (2008–2018) är båda två födda i Karabach.[14]

Parlamentet har, enligt författningen från 1995, 131 platser. Presidenten väljs för en femårsperiod och kan bli återvald en gång. 2005 skrevs ett författningstillägg som stipulerar att premiärministerna utses av presidenten och ska godkännas av parlamentet. Presidenten har i praktiken stor makt. Sedan parlamentsvalet 2007 har två partier – Republikanska partiet och Blomstrande Armenien – tävlat om rollen som presidentens stödparti. Organisationen OSSE har flera gånger anmärkt på att regeringspartierna i samband med allmänna val ges olika favörer (Armenien har lidit av en hög grad av korruption).[14]

Armenien är en av tio (sedan Ukraina utträdde mars 2014) före detta Sovjetrepubliker som ingår i Oberoende staters samvälde. Landet är också en av sju stater som också skrivit under Avtalet om kollektiv säkerhet. Sedan 2005 samarbetar Armenien med NATO inom ramen för en Individual Partnership Action Plan. Samtidigt finns en rysk militärbas vid staden Gjumri.[14] Armenien har varit en av de tiotalet stater som diplomatiskt stött Ryssland i samband med Krimkrisen 2014.[15]

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Armeniens provinser

Armenien är, utanför huvudstaden Jerevan, indelat i 10 provinser (marzer), som i sin tur är indelade i kommuner (hamajnkner). Jerevan utgör en fristående kommun med 12 administrativa distrikt.[16] År 2022 hade landet totalt 79 kommuner, inklusive Jerevan.[16]

Provinser:

  1. Aragatsotn
  2. Ararat, efter berget Ararat (Turkiet) som gränsar till regionen.
  3. Armavir
  4. Gegharkunik
  5. Kotajk
  6. Lori
  7. Sjirak
  8. Siunik
  9. Tavusj
  10. Vajots Dzor

Enligt beräkningar från 2011 utgjorde armenier den största etniska folkgruppen med 98,1 % av landets invånare, följt av yezidier 1,1 %, övriga 0,7 %. Samma år beräknades 97,9 % av invånarna tala armeniska, 1 % tala kurdiska (vilket den yezidiska minoriteten talar) samt 1 % övriga språk. I avseende på religion så var 92,6 % armenisk apostoliskt kristna, 1 % evangeliskt kristna, 2,4 % övriga, 1,1 % saknade religion och 2,9 % specificerade inte religionstillhörighet.[4]

År 2016 var landets medianålder 34,6 år, varav 32,8 år för män och 36,5 för kvinnor.[4]

Ett tjugotal tidningar och ett tiotal tidskrifter utkommer, på armeniska eller ryska. Dagstidningen Ajastani Anrapetutiun ('Republiken Armenien'), grundad 1990, är organ för nationalförsamlingen; den trycks i upplagor både på armeniska och ryska (Respublika Armenija). Två andra större tidningar är Aravot (på armeniska) och Golos Armenii (på ryska).[14]

Landets statliga radio grundades 1926. Den sänder idag på armeniska, ryska och kurdiska. Den statsägda televisionen (grundad 1956) sänder på armeniska och ryska. Landets officiella nyhetsbyrå är Armenpress. År 2000 fanns 225 radio- och 244 TV-mottagare per 1 000 invånare.[14]

Internationella rankningar

[redigera | redigera wikitext]
Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2019 47 av 180
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2019 61 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2018 105 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 81 av 189
  1. ^ Konstitutionen för Republiken Armenien, artikel 12 Arkiverad 31 maj 2009 hämtat från the Wayback Machine.. (engelska)
  2. ^ ”2nd periodic report” (på engelska). Armenska regereringen. https://www.gov.am/u_files/file/kron/ArmeniaPR2_en.pdf. Läst 1 juni 2022. 
  3. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (9., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. sid. 66. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146. Läst 26 september 2014  Arkiverad 6 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ [a b c d] ”Armenia” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. Arkiverad från originalet den 19 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100719074837/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/am.html. Läst 6 november 2016. 
  5. ^ ”Gini index” (på engelska). Worldbank. https://data.worldbank.org/indicator/SI.POV.GINI. Läst 8 december 20322. 
  6. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  7. ^ [a b] ”Armenien: Faktaruta”. Nationalencyklopedin. Arkiverad från originalet den 31 maj 2009. https://web.archive.org/web/20090531204355/http://www.ne.se/armenien/1064829. Läst 25 maj 2009. 
  8. ^ Encyclopedia of World Geography, Peter Haggett, sida 1902
  9. ^ ”Sevansjön”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/sevansjön. Läst 25 maj 2009. 
  10. ^ Nationalencyklopedin: Sevansjön
  11. ^ Historical Dictionary of Armenia sid. 152
  12. ^ ”Armenien”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/armenien/. Läst 31 oktober 2021. 
  13. ^ "Armenien – historia".[död länk] NE.se. Läst 6 april 2014.
  14. ^ [a b c d e f] "Armenien – Statsskick och politik".[död länk] NE.se. Läst 6 april 2014.
  15. ^ Associated Press (2014-03-27): "UN General Assembly approves referendum calling Russia annexation of Crimea illegal". Foxnews.com. Läst 6 april 2014. (engelska)
  16. ^ [a b] The Main Statistical Indicators of the Territorial Units of the Republic of Armenia according to “Armenian Classifier of Territorial Units for Statistics”. Statistical Committee of the Republic of Armenia, 2022. Läst 24 september 2023.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]