fåfänga

fåfänga

1. överdriven omsorg om sitt utseende, om det yttre, i syfte att bli uppmärksammad eller imponera på andra; (religion) enligt den kristna läran, en av de sju dödssynderna (inom ramen för högmod)

   Jämför: flärd, flärdfullhet, prålsjuka, inbilskhet, egenkärlek, högfärd, högmod, övermod, storhetsvansinne, förmätenhet

   Hyperonymer: dödssynd

   Kohyponymer: övriga dödssynderna: girighet, vällust, avund, frosseri, vrede, lättja

   Smycken tilltalar vår fåfänga. Några vackra smycken och en spegel räcker för att bli vacker.

   Människans klädedräkt återspeglar inte bara klädmodet, utan också värderingar, social status och inte så sällan hennes fåfänga.

   1887: Blad ur min tänkebok, Zacharias Topelius:

   Kristus säger om de högt uppburna: »De hafva fått sin lön». De hafva upplefvat sitt kapital, fått ut hvad de sökt, den försvinnande njutningen af en smickrad fåfänga, äran i dag och glömskan i morgon.

2. (ålderdomligt) paviljong eller lusthus i en trädgård eller en park

 

Besläktade ord: fåfäng, fåfänglig, fåfänglighet

fåfänga

1. böjningsform av fåfäng