ben

Se även Ben.

Wikipedia har en artikel om:
Ben (kroppsdel)

Wikipedia har en artikel om:
Ben (skelett)

Tvärspråkligt

Kod

ben

ben

(ISO 639-2) kod för språket bengaliska
(ISO 639-3) kod för språket bengaliska

Svenska

Substantiv

Böjningar av ben 1-4, 6.

Singular

Plural

neutrum

Obestämd

Bestämd

Obestämd

Bestämd

Nominativ

ben

ben

Genitiv

Not:	I bestämd form plural dialektalt även talspråkligt bena(s).

Böjningar av ben 5.	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ben	benet
Genitiv	bens	benets

ben

uttal: beːn

(anatomi) kroppsdel som djur eller människa går med eller står på
Synonymer: skank, skånk
(kläder) motsvarande del av byxa, byxben
(överfört) hög och smal del (ofta flera stycken) av ett föremål som föremålet står på; föremål som liknar ett ben (1.)
(överfört, bildligt) en av (normalt) flera väsentliga delar som tillsammans hjälper något (t.ex. ett förslag eller organisation) att fungera såsom tänkt
(anatomi) del av ett inre skelett
Synonymer: knota
(anatomi) kalkhaltigt material som bygger upp skelettet
(dart) del av match
Synonymer: leg

Etymologi: Fornsvenska ben, ursprungligen endast i betydelsen skelettdel, senare om kroppsdelen. Besläktat med engelska bone, tyska Bein. Rotbetydelsen torde vara "rak" (jämför isländska beinn med den betydelsen) och ordet är då besläktat med bena.

Besläktade ord: bena (i uttrycket "bena ur": ta bort benen ur en fisk), -bent, av ben

Sammansättningar: bakben, benbrott, benflisa, benhård, benknota, bennål, bordsben, bröstben, fiskben, framben, högerben, köttben, skenben, språngben, stolsben, träben, underben, vadben, vänsterben

Fraser: ha flera ben att stå på, lägga benen på ryggen, stå på egna ben

Översättningar

kroppsdel att gå eller stå på

albanska: këmbë^(sq)
alemanniska: Bai
azerbajdzjanska: ayaq^(az)
bokmål: bein^(no) n, ben^(no) n
bosniska: noga f
danska: ben^(da) n
engelska: leg^(en)
finska: jalka^(fi), sääri^(fi)
franska: jambe^(fr) f
frisiska: skonk^(fy)
isländska: fótur^(is) m, fótleggur^(is) m, löpp^(is) f
italienska: gamba^(it) f
japanska: 脚^(ja) (あし^(ja), ashi)
jiddisch: פֿוס m (fus)
kroatiska: noga^(hr)
litauiska: koja^(lt) f
nederländska: been^(nl) n
occitanska: camba^(oc) f
okinoerabu: 骭, 脛, はじ
polska: noga^(pl) f
portugisiska: perna^(pt)
ryska: нога^(ru) f
slovenska: noga^(sl)
spanska: (för personer) pierna^(es) f, (för djur) pata^(es) f
turkiska: bacak^(tr)
tyska: Bein^(de) n
ungerska: láb^(hu)
vallonska: djambe^(wa)

se byxben

del av föremål

bokmål: bein^(no) n, ben^(no) n
danska: ben^(da) n
engelska: leg^(en)
franska: pied^(fr) m
isländska: fótleggur^(is) m
italienska: gamba^(it) f
nederländska: poot^(nl) m
spanska: pata^(es) f
tyska: Bein^(de) n

väsentlig del

skelettdel

albanska: asht^(sq)
asturiska: güesu^(ast)
azerbajdzjanska: sümük^(az)
baskiska: hezur^(eu)
bokmål: bein^(no) n, ben^(no) n, knokkel^(no) m
danska: knogle^(da) u, ben^(da) n
engelska: bone^(en)
finska: luu^(fi)
franska: os^(fr) m
frisiska: bonke^(fy)
iriska: cnámh
isländska: bein^(is) n
italienska: osso^(it) m
japanska: 骨^(ja) (ほね^(ja), hone)
jiddisch: ביין m (beyn)
klassisk grekiska: ὀστέον
kurdiska: hestî^(ku)
kymriska: asgwrn^(cy) m
latin: os^(la) n
litauiska: kaulas^(lt) m
maltesiska: għadma f
nederländska: bot^(nl) n, been^(nl) n
polska: kość^(pl) f
portugisiska: osso^(pt)
ryska: кость^(ru) f
spanska: hueso^(es) m
turkiska: kemik^(tr)
tyska: Knochen^(de) m (knota), Gräte^(de) f (fiskben), Gebein^(de) n

material som bygger upp skelettet

bokmål: bein^(no) n, ben^(no) n
engelska: bone^(en)
finska: luu^(fi)
franska: os^(fr) m
frisiska: bien n
japanska: 骨^(ja) (ほね^(ja), hone)
jiddisch: ביין m (beyn)
nederländska: been^(nl) n
polska: kość^(pl) f
spanska: hueso^(es) m
tyska: Knochen^(de) m

(dart) del av match

Franska

Interjektion

ben

(vardagligt) visst, säkert, uppenbarligen; öh, tja
(vardagligt) kort variant av bien (bra)

Lågskotska

Substantiv

ben

berg
Etymologi: Ordet är lånat från skotsk gäliska beinn.

Nederländska

Verb

ben

böjningsform av zijn

Turkiska

Pronomen

Tabell över pronomen

Personliga pronomen	Singular			Plural
Personliga pronomen	1:a person	2:a person	3:e person	1:a person	2:a person	3:e person
Nomanativ	ben	sen	o	biz	siz	onlar
Ackusativ	beni	seni	onu	bizi	sizi	onları
Dativ	bana	sana	ona	bize	size	onlara
Lokativ	bende	sende	onda	bizde	sizde	onlarda
Ablativ	benden	senden	ondan	bizden	sizden	onlardan
Genitiv	benim	senin	onun	bizim	sizin	onların

ben

uttal: ben

(personliga pronomen) jag