Kiev

Kyjiv skrivs på ukrainska Київ med det ukrainska kyrilliska alfabetet, vilket translittereras Kyjiv på svenska.^[5] På ryska, vilket är modersmål för knappt 30 % av Ukrainas befolkning, skrivs namnet Киев, vilket på svenska translittereras Kijev.^[5] Det ukrainska namnet Kyjiv uttalas på ukrainska [ˈkɪjiu̯] (  lyssna), och det ryska namnet Kijev uttalas på ryska [ˈkʲijɪf] (  lyssna).

Namnet skrevs på 1400-talet på ukrainska som Києвъ^[6] och är av omtvistat ursprung.^[7]

Den traditionella historiska förklaringen, som kommer från Nestorskrönikan, är att namnet skulle vara en avledning av namnet Kyj, som enligt legenden grundade staden. Namnet kommer enligt Oleg Trubatjovs slaviska etymologiska ordbok av fornöstslaviska Kyjevŭ (Kыѥвъ), av urslaviska *kyjevъ. Trubatjov menar att detta skulle vara en possessiv avledning med suffixet -ovъ av roten *kyjъ (’klubba, påle, hammare’), använt som namn eller smeknamn på en person. Denna possessiva form är enligt Trubatjov en rest av ett namn som *Kyjevŭ gordŭ (’Kyjs borg’).^[6]

Härledningen till namnet Kyj har dock ifrågasatts, bland annat av historikern Mychajlo Hrusjevskyj som kallade den för en ”etymologisk myt”, och menade att namnen på stadens grundare snarare är härledda ur ortnamn.^[8] Enligt den ukrainskkanadensiske språkvetaren Jaroslav Rudnytskyj ska namnet kopplas till roten *kyjъ, men snarare tolkas i betydelsen ’pinne, påle’ som i dess moderna ukrainska form кий kyj ’pinne’.^[9] Namnet skulle då snarare tolkas som ’palissaderad boplats’.^[10]

Kyjiv var en välbesökt stad av nordiska krigare och köpmän under vikingatiden och kallades på fornnordiska för Kǿnugarðr, vilket ibland anpassas till modern svenska som Könugård.^[11]

I äldre nordisk litteratur förekommer olika stavningar av detta namn, såsom Kǽnv gorðum i den isländska Bærings saga; Kiænugardur, Kꝍnv garðz och Kꝍnugarðr i Hauksbok (där ꝍ representerar ett långt ö-ljud).^[12] Hos Saxo Grammaticus uppträder det som Cönogardia, Cønogardia^[13] eller Conogardia^[12], och även i viss tysk litteratur såsom hos skoliasten till Adam av Bremen som Chungard och hos Helmold som Chunigard.^[14] På modern isländska används än i dag ibland namnet Kænugarður vid sidan av Kíev.^[15]

Det nordiska namnets ursprung är möjligen en anpassning av ett fornöstslaviskt *Kyjanŭ gordŭ ’Kyjivbornas stad’, där *Kyjanŭ är genitiv plural av *Kyjane ’Kyjivbo’.^[16][6][17] Det liknande namnet Kijanov gorod förekommer nämligen som poetiskt namn på Kyjiv i de ryska bylinorna, med tillägg av adjektivändelsen -ov.^[14][18] Det har också föreslagits att det nordiska namnet är en inhemsk bildning av ett invånarnamn Kǿnir ’Kyjivbo’ av samma ursprung.^[16] Namnet har även kopplats ihop med substantivet kǿna ’liten båt’^[19], men enligt Bengt Hesselman är snarare vara en senare nordisk folketymologisk omtolkning av ett ursprungligt slaviskt namn.^[20]

Av tradition stavas namnet Kyjiv på svenska och på många andra språk i Europa – en stavning som i grunden är baserad på den ryska stavningen Киев (Kijev).^[5] I oktober 1995 beslutade man i Ukraina att landets officiella translitterering av Київ skulle vara Kyiv, baserat på den ukrainska stavningen. I april 2012 ändrade Europeiska unionen stavningen från Kyjiv till Kyiv i engelskspråkiga sammanhang.^[21]

I oktober 2018 lanserade Ukrainas utrikesdepartement en onlinekampanj, KyivNotKyjiv, med målet att få många engelskspråkiga medier att börja använda translittereringen Kyiv i stället för Kyjiv, vilket resulterade i att bl.a. BBC, The Guardian, The Washington Post, The New York Times, med flera, ändrade sin stavning från Kyjiv till Kyiv. Stavningsdiskussionen har påpekats vara en del av en större internationell trend där fler språk övergår från exonymer till endonymer, det vill säga från språkspecifika namn på utländska platser, till länders egna namn på platsen i fråga.^[22]

Många engelskspråkiga mediespråkgrupper, bland annat Associated Press och Reuters ändrade också stavningen till Kyiv i sina stilguider under 2019 och 2020.^[23][24] I juni 2019 slopade United States Board on Geographic Names i USA stavningen Kyjiv, vilket gjorde stavningen Kyiv, som till den enda korrekta i amerikanska regeringssammanhang.^[25] Stavningen hade sedan 2006 varit en sidoform till Kyjiv.^[25]

På svenska aktualiserades stavningen av staden efter Rysslands invasion av Ukraina 2022. På svenska har stilguider som Svenska skrivregler och TT-språket generellt rekommenderat ukrainsk translitterering för ukrainska geografiska namn, med undantag av vissa namn som av tradition använder en på svenska etablerad, ursprungligen ryskbaserad translitterering, såsom Kyjiv (ryska Kijev, ukrainska Kyjiv), Odessa (ryska Odessa, ukrainska Odesa), Tjernobyl (ryska Tjernobyl, ukrainska Tjornobyl) Dnepr (ryska Dnepr, ukrainska Dnipro). Krim stavas på svenska av tradition med i men translittereras från både ryska och ukrainska som Krym.^[26]

Språkrådet publicerade i slutet av februari 2022 ett stavningsråd baserat på en rekommendation från Mediespråksgruppen som är ”en sammanslutning av språkansvariga på ett flertal svenska medieföretag”. Detta stavningsråd var att fortsätta med stavningen Kyjiv på svenska. Anledningen till detta var enligt Språkrådet att hålla fast vid etablerad norm och inte ändra stavning under ett pågående krig. Man menade också att Kyjiv i dag kan betraktas som en svensk exonym, det vill säga en särsvensk stavning som avviker från både den ryska och den ukrainska, i likhet med Bryssel (franska Bruxelles, nederländska Brussel). Man menade också att en ändring av stavningen kunde ses som ett politiskt ställningstagande, men tillade att vissa medier har ändrat sin stavning just som en politisk markering. Språkrådets inställning var dock att man ”så snart tiden är mogen bör övergå konsekvent till de ukrainska formerna”.^[5]

Nyhetstjänsten Omni gick efter Rysslands invasion av Ukraina över till att stava staden Kyiv och valde den stavningen över den svenska translittereringen Kyjiv enligt den engelska translitterering som Ukraina själv använder.^[27][28]

Kyjiv är en av de äldsta städerna i Östeuropa. Den har genomgått flera stadier, både stadier av stor betydelse för omgivningen och stadier av relativ obemärkthet. Staden grundades möjligen under 400-talet som en handelsplats mellan Konstantinopel och Skandinavien, kanske som en del av slavernas land. Den gotiske historikern Jordanes kan ha kallat bosättningen Danapirstadir.^[29] Kring 700-talets början anlade handelsresande khazarer staden Kyjiv vid floden Dnepr och staden var under 700- och 800-talen en utpost i det khazariska riket.

 

Staden förvärvade successivt höjd som centrum för den östslaviska civilisationen. År 882 blev Kyjiv storfurstendömets huvudstad under Oleg av Kyjiv (ibland kallad Oleg av Novgorod).^[30] Ett samhälle bestående av khazarer, men även slaver, skandinaver och ungrare, växte sig mäktigt. När slaverna erövrade området blev den kallad Kyjiv. Nordmännen kallade staden för Könugård. Utgrävningsresultat har visat att Kyjiv, eller en föregångare till staden, fanns redan på 600-talet, och vissa rön tyder på att dess anor kan finnas flera sekler längre bakåt i tiden. Sedan skandinaviska krigare och köpmän etablerat sig på platsen och lierat sig med lokala stormän upplevde Kyjiv, vars befolkningsmajoritet hela tiden var östslavisk, en storhetstid från slutet av 800-talet till 1100-talet.^[31]

År 1019 gifte sig då regerande storfursten Jaroslav I med Olof Skötkonungs dotter Ingegerd (Inna).^[30] Kyjiv förstördes 1240 helt av en mongolhord under Batu Khan och miste därefter i flera århundraden det mesta av sitt inflytande. Den kom att vara en provinshuvudstad av marginell betydelse i utkanten av de områden som kontrolleras av sina mäktiga grannar, först Storfurstendömet Litauen, följt av Polen och Ryssland.

År 1320 erövrades staden av Litauen och 1362 införlivades staden med omnejd i storhertigdömet Litauen. Från 1569 blev det del av Polen-Litauen, och staden blev huvudstad i vojvodskapet Kyjiv, som ställdes under den polska kronan. År 1687 tillföll staden Ryssland. Den förblev en mindre provinsort fram till den ryska industriella revolutionen i slutet av 1800-talet.

År 1834 grundades universitetet i staden. Efter ryska revolutionen blev Kyjiv en kort tid huvudstad i en självständig ukrainsk stat. Efter att den Ukrainska folkrepubliken förklarat sig självständigt från det ryska väldet 1921 införlivades dock området med det blivande Sovjetunionen. Från 1921 och framåt var Kyjiv en viktig stad i Ukrainska SSR, och från 1934 var den dess huvudstad efter att den ersatt Charkov. Inom Sovjetunionen var Kyjiv den tredje största staden efter Moskva och Leningrad.

Under andra världskriget drabbades staden åter av betydande förstörelse, men den återhämtade sig under efterkrigstiden snabbt. Efter Sovjetunionens fall och den ukrainska självständigheten 1991, blev Kyjiv huvudstaden i Ukraina.

Kyjiv är byggt på båda sidorna av floden Dnepr (Dnipro) som flyter hela vägen ner till Svarta havet. I Kyjiv råder inlandsklimat, vilket medför heta somrar och kalla vintrar. De varmaste månaderna är juni, juli och augusti då temperaturen ligger mellan 20 och 30 °C. Snö är vanligast mellan november och mars då temperaturen kan sjunka ända ner till −20 °C. Den högsta temperatur som någonsin uppmätts i Kyjiv inträffade den 31 juli 1936 och var 39,4 °C. Den lägsta temperaturen inträffade den 7 och 9 februari 1929 och var −32,2 °C.

Uppmätta normala temperaturer och -nederbörd i Kyjiv:^[32]

Folkmängden uppgick till 2 814 258 invånare i början av 2012.^[1] Till etniciteten är 82,2 % ukrainare, 13,1 % ryssar, 0,7 % judar, 0,6 % belarusier, 0,3 % polacker, 0,2 % armenier, 0,1 % azerer, 0,1 % tatarer, 0,1 % georgier och 0,1 % moldaver.^{[källa behövs]}

Kyjiv har två internationella flygplatser varav den största heter Boryspil och den lite mindre med mer fokus på inrikesflyg heter Zjuljany.

Staden är en viktig knutpunkt för landets vägnät då de flesta vägarna till de större städerna i landet utgår från Kyjiv. Europavägarna E40, E95 och E373 passerar Kyjiv.

Kyjivs tunnelbana har 52 stationer och transporterade 2016 drygt 484,5 miljoner passagerare.

• FK Arsenal Kyjiv
• FK Dynamo Kyjiv

• Ásgeir Blöndal Magnússon (1989). ”Kænugarður” (på isländska). Íslensk orðsifjabók. Reykjavík: Orðabók Háskólans. https://malid.is/leit/K%C3%A6nugar%C3%B0ur. 
• de Vries, Jan (1977[1962]) (på tyska). Altnordisches etymologisches Wörterbuch (3. uppl.). Leiden: Brill. Libris 148905. https://ia902900.us.archive.org/34/items/nordischesetymologischesworterbuch/de%20Vries%2C%20Jan%20-%20Altnordisches%20etymologisches%20Wo%CC%88rterbuch-Brill%20%281977%29.pdf 
• Hesselman, Bengt (1925). ”Kritiska småbidrag till fornisländsk ordhistoria”. Göteborgs högskolas årsskrift 31: sid. 105–111. 
• Melnytjuk, Oleksandr Savytj; Boldyrev, Rostislav Vasilevitj, red (1989) (på ukrainska). Etymolohitjnyj slovnyk ukrajinskoji movy. T. 3, Kora-M. Kiev: Naukova dumka. Libris 393806. ISBN 5-12-001263-9 
• Mikkola, Jooseppi Julius (1907). ”Om några ortnamn i Gardarike”. Arkiv för nordisk filologi 23: sid. 279–281. https://journals.lub.lu.se/anf/issue/view/1766. 
• Rudnytskyj, Jaroslav Bohdan (1982) (på engelska). An etymological dictionary of the Ukrainian language (2., rev. uppl.). Winnipeg: Ukrainian free acad. of sciences. Libris 105835 
• Schramm, Gottfried (1984). ”Die normannischen Namen für Kiev und Novgorod” (på tyska). Russia mediaevalis 1: sid. 73–102. 
• Trubatjov, Oleg N., red (1987) (på ryska). Etimologitjeskij slovar slavjanskich jazykov: praslavjanskij leksitjeskij fond. Vyp. 13 (*kroměžirʹ-*kyžiti). Moskva: Nauka. Libris 8200209 

  Wikimedia Commons har media som rör Kiev.