Filippinmorkulla
Filippinmorkulla[2] (Scolopax bukidnonensis) är en relativt nybeskriven vadarfågel i familjen snäppor.[3]
| Filippinmorkulla Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Snäppor Scolopacidae |
| Släkte | Scolopax |
| Art | Filippinmorkulla S. bukidnonensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Scolopax bukidnonensis | |
| Auktor | Kennedy, Fisher, Harrap, Diesmos & Manamtam, 2001 |
Utbredning och taxonomi
redigeraFilippinmorkullan beskrevs som en ny art för vetenskapen så sent som 2001,[4] utifrån exemplar insamlade på 1960-talet först identifierade som vanlig morkulla. Det var när ett främmande läte noterades 1993 och nya exemplar samlades in som man insåg att det rör sig om en egen och tidigare okänd art. Fågeln förekommer i bergsområden över 900 meters höjd på öarna Luzon och Mindanao i Filippinerna. Den är troligen närmast släkt med javamorkullan, papuamorkullan och sulawesimorkullan.
Utseende
redigeraFilippinmorkullan är en medelstor (30–33 cm) morkulla med lång näbb och rundade vingar. I utseendet är den mest lik sulawesimorkullan (S. celebensis). Ovansidan är djupt rödbrun, fint bandad och marmorerad i svart. Tvärs över hjässan syns svartaktiga teckningar. Undersidan är ljusare och beigefärgade. Som hos alla morkullor är ögonen placerade högt och långt bak på huvudet, och den långa näbben har en böjbar spets för att fånga maskar och andra ryggradslösa djur i marken.[4][5]
Läte
redigeraSpellätet utförs i flykten, då den flyger i vida cirklar över skogen, ett ljudligt och metalliskt skallrande "pip-pip-pip-pip-pip" avlösta av dämpade knorrande ljud.[4]
Levnadssätt
redigeraFågeln hittas i avlägsna bergskogar mellan 900 och 2760 meters höjd, vanligen 1260–1650. Den är skygg och tillbakadragen, och aktiv på natten. Spelflykt har observerats mellan januari och mars strax före gryning. Ett bo troligen tillhörande arten har hittats i början av september, ägg i maj och ungar i september.[4][5]
Status
redigeraArtens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1]
Namn
redigeraFågelns vetenskapliga artnamn syftar på provinsen Bukidnon på Mindanao.[6]
Noter
redigera- ^ [a b] Birdlife International 2012 Scolopax bukidnonensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b c d] Kennedy, Robert S.; Fisher, Timothy H.; Harrap, Simon C.B.; Diesmos, Arvin C: & Manamtam, Arturo S. (2001): A new species of woodcock from the Philippines and a re-evaluation of other Asian/Papuasian woodcock Forktail 17(1): 1-12. [1]
- ^ [a b] Fjeldså, J. & Kirwan, G.M. (2020). Bukidnon Woodcock (Scolopax bukidnonensis). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (retrieved from https://www.hbw.com/node/204317 30 januari 2020).
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
redigeraWikispecies har information om Scolopax bukidnonensis.
- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org