Svag växelverkan

Svag kärnkraft eller svag växelverkan är en av de fyra fundamentala krafterna i naturen. Kraften spelar en roll i betasönderfall med åtföljande radioaktivitet. Den förmedlas av W-bosonerna (W⁺ och W^-) och Z-bosonen (Z⁰).^[1]

Feynmandiagram över betasönderfall av en neutron till en proton, en elektron och en elektronantineutrino via en intermediär tung W^- boson.

Den svaga växelverkan påverkar neutriner, laddade leptoner och kvarkar.

Den svaga växelverkan gör det möjligt för leptoner och kvarkpartiklar och antipartiklar att utbyta energi, massa och laddning – det vill säga att i själva verket förändras till varandra.^{[förklaring behövs]}

Med en fältstyrka som är svagare än den starka kärnkraften och än mer begränsad räckvidd är dess inflytande begränsat till agerande inom atomkärnan. Denna korta räckvidd beror på W- och Z-bosonernas stora massa (cirka 90 GeV),^[2], som också gör partiklarna kortlivade – deras livslängd är i medel kortare än 1×10⁻²⁴ sekunder.^[1]

Den elektromagnetiska kraften och den svaga kärnkraften kan tolkas som två skilda sidor av en enda elektrosvag växelverkan, en slutsats som ledde fram till Nobelpriset i fysik 1979.^[3]

Se även

Referenser

Noter

^ [a b] Peter Watkins (1986) (på engelska). Story of the W and Z. Cambridge University Press, Cambridge. sid. 70. ISBN 978-0-521-31875-4. http://books.google.co.uk/books?id=J808AAAAIAAJ&pg=PA70. Läst 2 januari 2014
^ W.-M. Yao et al. Particle Data Group (2006). ”Review of Particle Physics: Quarks” (på engelska). Journal of Physics G 33: sid. 36. doi:10.1088/0954-3899/33/1/001. http://iopscience.iop.org/0954-3899/33/1/001/media/quarks.pdf. Läst 2 januari 2014.
^ ”The Nobel Prize in Physics 1979” (på engelska). NobelPrize.org. Nobel Media. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/1979/summary. Läst 2 januari 2014.

Allmänna källor

Griffiths, David J. (2008). Introduction to Elementary Particles. Wiley-VCH GmbH & Co, Weinheim. ISBN 978-3-527-40601-2
B.R. Martin, G. Shaw; "Particle physics", John Wiley & Sons, Chichester (England), 3:e uppl. (2008). ISBN 978-0-470-03293-0
D.A. Bromley (2000). Gauge Theory of Weak Interactions. Springer. ISBN 3-540-67672-4
Gordon L. Kane (1987). Modern Elementary Particle Physics. Perseus Books. ISBN 0-201-11749-5

Externa länkar

1957 års Nobelpris i fysik Svag växelverkan bevarar inte pariteten.
1979 års Nobelpris i fysik Teorin för elektrosvag växelverkan.
1980 års Nobelpris i fysik CP-symmetrin bevaras inte vid neutrala kaoners sönderfall.

[WandZ-1] [a b] Peter Watkins (1986) (på engelska). Story of the W and Z. Cambridge University Press, Cambridge. sid. 70. ISBN 978-0-521-31875-4. http://books.google.co.uk/books?id=J808AAAAIAAJ&pg=PA70. Läst 2 januari 2014

[PDG-2] W.-M. Yao et al. Particle Data Group (2006). ”Review of Particle Physics: Quarks” (på engelska). Journal of Physics G 33: sid. 36. doi:10.1088/0954-3899/33/1/001. http://iopscience.iop.org/0954-3899/33/1/001/media/quarks.pdf. Läst 2 januari 2014.

[Nobelpris1979-3] ”The Nobel Prize in Physics 1979” (på engelska). NobelPrize.org. Nobel Media. https://www.nobelprize.org/prizes/physics/1979/summary. Läst 2 januari 2014.

[1]

[2]

[3]