[go: up one dir, main page]

Ej att förväxla med Anna-Lena Bergelin eller Helena Brodin.

Lena Ester Ann-Marie Brundin, senare Crafoord, född 4 juni 1937 i Herrljunga, är en svensk skådespelare.[1]

Lena Brundin
Lena Brundin flankerad av Björn Gustafson och Etienne Glaser på Scalateatern 1967.
Lena Brundin flankerad av Björn Gustafson och Etienne GlaserScalateatern 1967.
FöddLena Ester Ann-Marie Brundin
4 juni 1937 (87 år)
Herrljunga
Andra namnLena Crafoord
MakeGert Crafoord
(1967–2018; hans död)
IMDb SFDb

Lena Brundin antogs som elev vid Malmö stadsteaters elevskola 1957.[2]

Brundin gifte sig 1967 med violinisten Gert Crafoord (1929–2018).[3][4]

Filmografi

redigera
År Roll Produktion Regi Teater
1959 Mrs Bradman Min fru går igen
Noël Coward
Frank Sundström Malmö stadsteater[5]
1962 Tolvskillingsoperan
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Gösta Folke Malmö stadsteater
1964 Bernardas hus (La casa de Bernarda Alba)
Federico García Lorca
Eva Sköld Malmö stadsteater
Mästerdetektiven Blomkvist på nya äventyr
Astrid Lindgren
Jan Lewin Malmö stadsteater
1965 Kvartetten som sprängdes
Birger Sjöberg
Josef Halfen Malmö stadsteater
Djävulens följe (The Devils)
John Whiting
Lennart Olsson Malmö stadsteater
1966 Omaka par
Neil Simon
Stig Ossian Eriksson Intiman[6]
1969 Snark
Spike Milligan
Thor Zackrisson Maximteatern[7]
1970 Inte just nu, älskling
Ray Cooney och John Chapman
Hasse Ekman Intiman[8]
1971 Upp i smöret
Terence Frisby
Isa Quensel Intiman[9]
1980 Mary Tyrone Lång dags färd mot natt
Eugene O'Neill
Karl Ragnar Gierow Folkan
1982 Steffy Hollywood nästa
Neil Simon
Herman Ahlsell Lisebergsteatern
1983 Kar de Mummas sommarnöje
Kar de Mumma
Komediteatern

Radioteater

redigera
År Roll Produktion Regi
1965 Birgitta Larsson, lärarinna Den försvunne disponenten
Folke Mellvig
Lennart Olsson[10]

Referenser

redigera
  1. ^ ”Lena Brundin”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=66633&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dlena+brundin%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 18 februari 2013. 
  2. ^ Svenska Dagbladet, 2 september 1957, sid. 11
  3. ^ Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 218. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. https://runeberg.org/vemardet/1993/0218.html 
  4. ^ Dödsannons i Svenska Dagbladet, 21 oktober 2018, sid. 71
  5. ^ Ingvar Holm (18 april 1959). ”Noël Coward går igen på Malmö stadsteater”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1959-04-18/104/16. Läst 25 december 2015. 
  6. ^ Barbro Hähnel (16 september 1966). ”Omaka blivande ungkarlar balanserar varandra väl”. Dagens Nyheter: s. 19. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-16/251/19. Läst 17 april 2016. 
  7. ^ Bengt Jahnsson (15 februari 1969). ”'Snark' på Maxim: Uttunnat clowneri”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1969-02-15/44/15. Läst 22 januari 2016. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (12 september 1970). ”Vill vi betala för detta gyckel?”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/tidning/1970-09-12/247/16. Läst 30 oktober 2016. 
  9. ^ Barbro Hähnel (14 mars 1971). ”En fräckis - inte mer”. Dagens Nyheter: s. 13. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-03-14/71/13. Läst 22 januari 2016. 
  10. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 39. 22 maj 1965. https://arkivet.dn.se/tidning/1965-05-22/137/39. Läst 19 december 2021. 

Externa länkar

redigera