Christer Bonde
Christer Bonde, född den 12 december 1621 på Esplunda, död den 9 maj 1659 i Göteborg, var en svensk friherre, landshövding, och riksråd.
| Christer Bonde | |
 | |
| Född | 12 december 1621[1] Äsplunda, Sverige |
|---|---|
| Död | 9 maj 1659[1] (37 år) Helsingör[1], Danmark |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Diplomat |
| Befattning | |
| Landshövding, Järle län (1644–1648)[1] Landshövding i Örebro län (1648–1653) Lantmarskalk Riksdagen 1652 (1652–1652)[1] Ordförande, Kommerskollegium (1656–1659)[1] Sveriges ambassadör i Storbritannien (1656–1657) | |
| Maka | Ebba Leijonhufvud (g. 1643–1651) Elsa Cruus (g. 1654–1659)[1] |
| Barn | Beata Bonde[2] Christer Bonde (f. 1655) |
| Föräldrar | Carl Bonde[1] Beata Oxenstierna[2] |
| Släktingar | Gustaf Bonde (syskon)[1] |
| Namnteckning | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi
redigeraChrister Bonde var son till Karl Bonde och bror till Gustav Bonde. Han tillhörde den svenska Bondeätten.
Efter studier i Uppsala och i utlandet, bland annat i Oxford och Leiden, blev Bonde 1641 assessor i bergsamtet och sin fars biträde.
År 1644 blev han tillförordnad landshövding i Nora län och året därpå blev han ordinarie. När Nora län införlivades med Örebro län 1648, blev han landshövding där.[3] Vid 1652 års riksdag var han lantmarskalk och blev 1653 riksråd. Vid fadern Carl Bondes död fick han ärva delar av Laihela friherrskap i Österbotten, som därefter kallades Malax friherrskap. Det var egentligen mot reglerna att inte låta äldste sonen ärva hela förläningen, men brodern Gustav ärvde enbart Laihela socken.[4] Christer Bonde innehade dessutom poster inom Kommerskollegium, där han blev assessor 1653, och kommerseråd 1655.
Bonde var en av upphovsmännen till reduktionen av godsen på förbjudna orter, men ogillade den egentliga fjärdepartsräfsten. 1655–56 var Bonde svenskt sändebud i England men lyckades inte förmå Oliver Cromwell att stödja Sverige i kriget mot Republiken Förenade Nederländerna, då även denne fruktade ett oinskränkt svenskt herravälde över Östersjön.
År 1656 blev Bonde president i Kommerskollegium och sändes 1658 på en inspektionsresa till de nyvunna skånska provinserna, om vilkas handel och andra näringar Bonde angav en intressant rapport, som finns tryckt i Handlingar rörande Skandinaviens historia (1818).
Källor
redigera- Svensk uppslagsbok, Malmö 1939
- Bonde, 4. Krister i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)
Noter
redigera- ^ [a b c d e f g h i] Krister Bonde, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 17935, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Waldén 1960, sid. 48.
- ^ Hägg 1977, sid. 81–85.
Tryckta källor
redigera- Waldén, Bertil (1960). Örebro slott. Örebro läns hembygdsförbund
- Hägg, William (1977). Svenska Österbottens historia 1. Vasa: Svenska Österbottens landskapsförbund. ISBN 951-99097-6-1. https://books.google.se/books?id=Lq8_PwAACAAJ&dq=Svenska+%C3%96sterbottens+historia+1&hl=sv&sa=X&redir_esc=y
Vidare läsning
redigera- Carlbom, J. Levin (1900). Sverige och England 1655-aug. 1657 : P. J. Coyets, Krister Bondes, Georg Fleetwoods beskickningar och förrättningar i Londontraktaten d. 17 juli 1656. Lund: Lindstedts bokh. Libris 1662650. https://runeberg.org/cjlsveng/
Externa länkar
redigeraWikimedia Commons har media som rör Christer Bonde.