Japansk film

Chambara är ett onomatopoetiskt ord, och syftar på filmer som innehåller mycket svärdsfäktning. Ordet är en förkortning av chanchan-barabara som är ljudet som uppstår då två svärdsklingor möts.

(現代劇)

Dramafilmer som utspelar sig i nutid.

(時代劇)

Jidaigeki kallas de historiska dramer som utspelar sig under Tokugawaperioden. I dessa filmer syns ofta samurajer. Chambara-filmerna tillhör denna kategori.

(怪談映画)

Ordet betyder ungefär spökhistoriefilm, och spökena i dessa filmer är mycket ofta kvinnliga spöken.

Kända exempel på filmer i denna genre är Kwaidan, Trappan, av Masaki Kobayashi, som baseras på Lafcadio Hearns bok med samma titel, och Ugetsu monogatari, Sagor om en blek och mystisk måne efter regnet av Mizoguchi Kenji.

(怪獣映画)

Kaiju Eiga - ordagrant "monsterfilm" - är den japanska termen för filmer med jättemonster, kaiju. Ett vanligt inslag i dessa filmer är scener där monstren stampar ner Tokyos byggnader. Till de mer kända jättemonstren hör Godzilla, Gamera, King Ghidorah och Mothra.

Filmer som utspelar sig under Meiji-eran i Japan.

(ピンク映画)

Japanska sexploationsfilmer. Genren hade sin höjdpunkt under 1970- och 1980-talen.

Filmer som utspelar sig i den samtida medelklassen. Filmer av Ozu Yasujirō och Naruse Mikio brukar räknas till genrens viktigare företrädare.

(特撮)

Termen kommer av begreppet tokushu satsuei (特殊撮影) som betyder specialeffekter, och används om filmer och tv-serier som innehåller mycket specialeffekter. Utanför Japan används ordet främst om japanska superhjälteserier, som Ultraman och Kamen Rider.

Filmer som utspelar sig i yakuza-miljö, det vill säga bland japanska gangstrar och hasardspelare. Berömda regissörer som verkat i denna genre är Takashi Miike, Seijun Suzuki, Kinji Fukasaku och Takeshi Kitano.

(妖怪映画 )

Filmer i den här genren, som kan översättas med "spökfilm", karaktäriseras av att de innehåller mycket övernaturliga fenomen.

(ドキュメンタリー , 記録映像)

När USA:s ockupation var över 1952, så hade redan japanska dokumentärfilmare börjat producera ett rikt och varierat utbud. Under de sextio åren sen krigsslutet kom filmskapare som Matsumoto Toshiō, Imamura Shōhei, Susumu Hani, Shinsuke Ogawa, Hara Kazuō och Naomi Kawase att få fram något av ett nytt minne och en ny medvetenhet.

• Chaplin, nr 55, dubbelnummer om film i Japan, (april-maj 1965). ISSN 0045-6349
• Desser, David (1988). Eros Plus Massacre: An Introduction to the Japanese New Wave Cinema. Indiana University Press. ISBN 0-253-20469-0 
• Dym, Jeffrey A. (2003). Benshi, Japanese Silent Film Narrators, and Their Forgotten Narrative Art of Setsumei: A History of Japanese Silent Film Narration. Edwin Mellen Press. ISBN 0-7734-6648-7  (review)
• Richie, Donald (2005). A Hundred Years of Japanese Film: A Concise History, with a Selective Guide to DVDs and Videos. Kodansha America. ISBN 4-7700-2995-0 
• Wada-Marciano, Mitsuyo (2008). Nippon Modern: Japanese Cinema of the 1920s and 1930s. University of Hawaii Press. ISBN 978-0-8248-3240-7 

• Portland Street - Svensk filmsajt helt och hållet tillägnad den asiatiska filmvärlden, främst film från Kina, Japan, Sydkorea, Hongkong och Thailand