Johan II av Brabant

Johan II av Brabant (nederländska Jan II, franska Jean II, engelska John II), född 27 september 1275, död 27 oktober 1312 i Tervueren, var hertig av Brabant, hertig av Lothier och Limburg 1294-1312. Han kallas även "den fredlige".

Johan II av Brabant
Född	27 september 1275
Död	27 oktober 1312 (37 år) Tervuren, Belgien
Begravd	St. Michael och St. Gudula katedralen
Sysselsättning	Politiker
Maka	Margaret av England (g. 1290–)[1][2]
Barn	Johan Cordeken[3] Jan van Cordekin Johan III av Brabant (f. 1300)[1] Johan I van Wittem (f. 1310) Jan van Wyvliet (f. 1312)
Föräldrar	Johan I av Brabant[1] Margaret of Flanders, Duchess of Brabant[1]
Släktingar	Margarete von Brabant (syskon)[1]
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Han var son till Johan I av Brabant "den segerrike" och Margaretha av Flandern.

8 juli 1290 gifte sig Johan med Margaret Plantagenet i Westminster Abbey, London. Hon var dotter till kung Edvard I av England och hans första make Eleanora av Kastilien. Äktenskapet gav endast ett barn, Johan III av Brabant.

Under Johan II fortsatte Brabant att stödja en koalition för att stoppa den franska expansionen. Han försökte att erövra södra Holland från den profranske greven Johan II av Holland, men misslyckades. Johan som led av njursten och ville att hans hertigdöme fredligt skulle överlämnas till sonen vid sin död, undertecknade 1312 det berömda Charter of Kortenberg.

Johan II begravdes i St. Michiel och St. Goedelekatedralen i Bryssel.