Jianwen-kejsaren
Jianwen-kejsaren (建文帝; Jiànwéndì), född 1377, var den andra kejsaren av den kinesiska Mingdynastin och regerade 1398 till 1402. Hans personliga namn var Zhu Yunwen.[4]
Jianwen-kejsaren 建文帝 | |
---|---|
Regeringstid | 1398 – 1402 |
Företrädare | Hongwu |
Efterträdare | Yongle |
Gemål | Xiaominrang |
Personnamn | Zhu Yunwen (朱允炆) |
Era datum | Jianwen (建文) 1399–1402 |
Postumt namn | Kejsare Hui (惠帝)[1] |
Ätt | Huset Zhu |
Far | Zhu Biao |
Mor | Lü (吕)[2] |
Född | 1377 |
Död | Okänt Eventuellt 13 juli 1402[3] |
Regeringstiden
redigeraZhu Yunwens far Zhu Biao var kronprins till Hongwu-kejsaren, men efter att fadern avlidit 1392 blev Zhu Yunwen ny kronprins.[5] Zhu Yunwen var likt sin far en lärd man och ivrig att ta över makten i dynastin.[5] Efter att Hongwu-kejsaren avlidit i juni 1398[4] efterträddes han av den då 21-åriga Zhu Yunwen som kejsare. Zhu Yunwen etablerade 1399 regeringsperioden Jianwen (建文) vars namn han också är känd under.[6]
Jianwen-kejsaren tog hjälp av eliten av högt utbildade vetenskapsman och lärda när han tillsatte sin nya administration och gav flera av dessa höga poster.[7] Han var rädd för den starka makten som furstendömena i riket hade med decentraliserad militärmakt.[7] Direkt efter sitt tillträdande började han att reducera dess makt.[8] När han 1399 började försvaga makten för furstendömet Yan (dagens Peking) revolterade dess prins Zhu Di som även var Jianwen-kejsarens farbror, och som sedan länge varit ute efter kejsartiteln.[9]
I juni 1399 satte Zhu Di in motangrepp mot Jianwen-kejsaren vilket var starten för ett inbördeskrig om makten.[8] 1401[10] marscherade Zhu Dis trupper mot Mingdynstins huvudstad Nanjing, och 13 juli 1402[3] var staden erövrad.[9] Jianwen-kejsaren försvann utan ett spår under tumultet när staden intogs.[9] Ingen vet säkert vad som hände med kejsaren, men det är tänkbart att han dog i samband med att hans palats brändes ner.[3] Zhu Di tog makten över Mingdynastin och han blev känd efter namnet på sin nya regeringsperioden som Yongle.[3]
Jianwen-kejsaren fick postumt titeln kejsar Hui (惠帝).[1]
Referenser
redigeraNoter
redigera- ^ [a b] Ji 2006, s. 107.
- ^ Yuen / Leung 2007, s. 134.
- ^ [a b c d] Mote 2003, s. 586.
- ^ [a b] Mote 2003, s. 624.
- ^ [a b] Mote 2003, s. 584.
- ^ ”Ming Dynasty Rulers” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Ming/ming-rulers.html. Läst 13 maj 2016.
- ^ [a b] Mote 2003, s. 585.
- ^ [a b] Ji 2006, s. 102.
- ^ [a b c] Zhang 2003, s. 152.
- ^ Gernet 1996, s. 397.
Tryckta källor
redigera- Yuen / Leung (2007) (på engelska). The Legitimation of New Orders. The Chinese University Press. ISBN 962996239X. https://books.google.se/books?id=cbDee_nEkYcC&lpg=PA134&dq=Zhu%20Biao%20Temple%20name%20Ming%20Xingzong&hl=sv&pg=PA134#v=onepage&q&f=false
- Mote, F.W. (2003) (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. ISBN 0674012127. http://www.amazon.com/Imperial-China-900-1800-F-Mote/dp/0674012127
- Zhang, Yingpin (2003) (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. ISBN 7-5073-1360-3. http://www.amazon.com/History-Civilization-China-Zhang-Yingpin/dp/7507313603
- Ji, Yang (2006). Imperial mausoleums of China. China National Art Photograph Publishing House. ISBN 7-80069-732-0
- Gernet, Jacques (1996) (på engelska). A History of Chinese Civilization. Cambridge University Press. ISBN 0521497817. http://www.amazon.com/History-Chinese-Civilization-Jacques-Gernet/dp/0521497817