Eddie Shore

Eddie Shore debuterade för Boston Bruins i NHL säsongen 1926–27 med att göra 12 mål och 6 assist på 40 matcher. Under sin andra säsong i ligan, 1927–28, slog Shore nytt NHL-rekord i antal utvisningsminuter med 165. 1928–29 vann Shore Stanley Cup med Boston Bruins efter att man besegrat New York Rangers i finalen med 2-0 i matcher.

Shore var beryktad för sin våldsamma spelstil och under en match i Boston mot Toronto Maple Leafs 12 december 1933 tacklade han Maple Leafs forward Irvine "Ace" Bailey bakifrån så illa att Bailey slog huvudet i isen och medvetslös fick köras i ilfart till sjukhus med en svår skallfraktur. Bailey överlevde men hans spelarkarriär var över. Shore stängdes av i sammanlagt 16 matcher av ligan.^[2] En välgörenhetsmatch anordnades för Bailey i Maple Leafs Garden i Toronto 14 februari 1934 där ett All-Star lag mötte Toronto Maple Leafs. Shore bad Bailey om ursäkt för incidenten och de två skakade hand och lade allt groll åt sidan.

Eddie Shore vann Hart Memorial Trophy som ligans mest värdefulle spelare fyra gånger – 1933, 1935, 1936 och 1938 – vilket är flest någonsin av en back. Endast Wayne Gretzky och Gordie Howe har vunnit priset fler gånger.

Shore vann sin andra Stanley Cup med Bruins säsongen 1938–39 efter att man besegrat Toronto Maple Leafs i finalen med 4-1 i matcher.

Shore avslutade sin NHL-karriär med spel i New York Americans säsongen 1939–40. Han spelade sedan för Springfield Indians i AHL fram till 1942.

• Stanley Cup – 1928–29 och 1938–39
• Hart Memorial Trophy – 1932–33, 1934–35, 1935–36 och 1937–38
• NHL First All-Star Team – 1930–31, 1931–32, 1932–33, 1934–35, 1935–36, 1937–38 och 1938–39
• NHL Second All-Star Team – 1933–34
• Invald i Hockey Hall of Fame 1947
• Shores tröja #2 pensionerad av Boston Bruins 1947

• Eddie Shores spelarprofil på nhl.com
• Eddie Shore hhof.com