Världscupen i alpin skidåkning

Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2021-11) Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Världscupen i alpin skidåkning är en årlig tävlingsserie i utförsåkning på skidor med tävlingar i olika delar hela världen, främst i Europa och Nordamerika, som arrangeras av det internationella skidsportförbundet FIS. Tävlingssäsongen är anpassad efter norra halvklotets vinter, så att den inleds i slutet av oktober och pågår till mitten av mars kommande kalenderår.

Världscupen i alpin skidåkning
Hahnenkammrennen i Österrike i januari 2010.
Sport(er)	alpin skidåkning
Plats	Hela världen
Tidpunkt	Oktober-mars (över årsskiftet)
År	1967- (herrar och damer)
Geografisk omfattning	Hela världen
Arrangör	FIS

Tävlingarna föreslogs 1966 av den franske journalisten Serge Lang och de alpina skidsportlandslagsledarna från Frankrike, Honore Bonnet, och USA, Bob Beattie. Förslaget stöddes snart av FIS-ordförande Marc Hodler under världsmästerskapen i alpin skidsport 1966 i Portillo i Chile och blev ett officiellt FIS-evenemang 1967 på FIS-kongressen i Beirut. De första tävlingarna gällde slalom och kördes i dåvarande Västtyskland den 5 januari 1967 med herrtävlingar i Oberstaufen och damtävlingar i Berchtesgaden. Jean-Claude Killy från Frankrike vann herrarnas totala världscup under debutsäsongen medan Nancy Greene från Kanada vann damernas totala världscup samma säsong. Första säsongen med tävlingar före nyår var 1968–1969.

De flesta loppen körs i vintersportorter i de europeiska Alperna, med några tävlingar i Norden, Nordamerika och Östasien, och man tävlar i slalom, storslalom, störtlopp, kombination och super-G. Ursprungligen kördes bara slalom, storslalom och störtlopp, medan kombination infördes säsongen 1974/1975 och super-G säsongen 1982/1983.

Vissa anser att en slutseger i den totala världscupen väger tyngre än en olympisk guldmedalj eller världsmästartitel, eftersom världscupen kräver att åkaren håller en extremt hög nivå i olika tävlingsgrenar under en hela säsong, och inte bara i ett enda lopp.^[1]

Formatet har från 1970-talet och framåt inspirerat framför allt flera andra i grunden individuella vintersporter, även om dessa brukar hålla herr- och damtävlingar på samma datum och ort, vilket vanligtvis inte tillämpas i världscupen i alpin skidåkning.

På nivån under världscupen finns fem kontinentalcuper: Europacupen, Nor-Am Cup (i Kanada och USA), Far East Cup (i Kina, Sydkorea och Japan), South American Cup (i Chile och Argentina) samt Australia New Zealand Cup.^[2] Det är inte ovanligt att en världscupåkare också deltar i tävlingar på denna lägre nivå, för att få kvalificerad träning när det är uppehåll för den åkarens specialgrenar i världscupen.