Parallelle Kapitler | 1HERRE, jeg lider paa dig, lad mig aldrig i evighed skuffes. | 1Til dig, Herre, setter jeg min lit; la mig aldri i evighet bli til skamme! | 1Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam. |
| 2Frels mig og udfri mig i din Retfærdighed, du bøje dit Øre til mig; | 2Utfri mig og redd mig ved din rettferdighet! Bøi ditt øre til mig og frels mig! | 2Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig. |
| 3red mig og vær mig en Tilflugtsklippe, en Klippeborg til min Frelse; thi du er min Klippe og Borg! | 3Vær mig en klippe til bolig, dit jeg alltid kan gå, du som har fastsatt frelse for mig! For du er min klippe og min festning. | 3Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg. |
| 4Min Gud, fri mig ud af gudløses Haand, af Niddings og Voldsmands Kløer; | 4Min Gud, utfri mig av den ugudeliges hånd, av den urettferdiges og undertrykkerens vold! | 4Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand. |
| 5thi du er mit Haab, o Herre! Fra min Ungdom var HERREN min Tillid; | 5For du er mitt håp, Herre, Herre min tillit fra min ungdom av. | 5Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom. |
| 6fra Moders Skød har jeg støttet mig til dig, min Forsørger var du fra Moders Liv, dig gælder altid min Lovsang. | 6Til dig har jeg støttet mig fra mors liv av; du er den som drog mig ut av min mors skjød; om dig vil jeg alltid synge min lovsang. | 6Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov. |
| 7For mange staar jeg som mærket af Gud, men du er min stærke Tilflugt; | 7Som et under har jeg vært for mange, men du er min sterke tilflukt. | 7Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt. |
| 8min Mund er fuld af din Lovsang, af din Ære Dagen lang. | 8Min munn er full av din pris, hele dagen av din herlighet. | 8Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära. |
| 9Forkast mig ikke i Alderdommens Tid og svigt mig ikke, nu Kraften svinder; | 9Forkast mig ikke i alderdommens tid, forlat mig ikke når min kraft forgår! | 9Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner. |
| 10thi mine Fjender taler om mig, de, der lurer paa min Sjæl, holder Raad: | 10For mine fiender har sagt om mig, de som tar vare på mitt liv, rådslår tilsammen | 10Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra: |
| 11»Gud har svigtet ham! Efter ham! Grib ham, thi ingen frelser!« | 11og sier: Gud har forlatt ham; forfølg og grip ham, for det er ingen som redder! | 11»Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.» |
| 12Gud, hold dig ikke borte fra mig, il mig til Hjælp, min Gud; | 12Gud, vær ikke langt borte fra mig! Min Gud, skynd dig å hjelpe mig! | 12Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp. |
| 13lad dem blive til Skam og Skændsel, dem, der staar mig imod, lad dem hylles i Spot og Spe, dem, der vil mig ondt! | 13La dem som står mig efter livet, bli til skamme og gå til grunne! La dem som søker min ulykke, bli klædd i skam og spott! | 13Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd. |
| 14Men jeg, jeg vil altid haabe, blive ved at istemme din Pris; | 14Og jeg vil alltid håpe, og til all din pris vil jeg legge ny pris. | 14Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov. |
| 15min Mund skal vidne om din Retfærd, om din Frelse Dagen lang; thi jeg kender ej Ende derpaa. | 15Min munn skal fortelle om din rettferdighet, hele dagen om din frelse; for jeg vet ikke tall derpå. | 15Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå. |
| 16Jeg vil minde om den Herre HERRENS Vælde, lovsynge din Retfærd, kun den alene. | 16Jeg vil fremføre Herrens, Israels Guds veldige gjerninger, jeg vil prise din rettferdighet, din alene. | 16Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast. |
| 17Gud, du har vejledt mig fra min Ungdom af, dine Undere har jeg forkyndt til nu. | 17Gud, du har lært mig det fra min ungdom av, og inntil nu kunngjør jeg dine undergjerninger. | 17Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under. |
| 18Indtil Alderdommens Tid og de graanende Haar svigte du mig ikke, o Gud. End skal jeg prise din Arm for alle kommende Slægter. | 18Forlat mig da heller ikke inntil alderdommen og de grå hår, Gud, inntil jeg får kunngjort din arm for efterslekten, din kraft for hver den som skal komme. | 18Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma. |
| 19Din Vælde og din Retfærdighed naar til Himlen, o Gud; du, som øvede store Ting, hvo er din Lige, Gud? | 19Og din rettferdighet, Gud, når til det høie; du som har gjort store ting, Gud, hvem er som du? | 19Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik? |
| 20Du, som lod os skue mangefold Trængsel og Nød, du kalder os atter til Live og drager os atter af Jordens Dyb; | 20Du som har latt oss se mange trengsler og ulykker, du vil igjen gjøre oss levende og igjen dra oss op av jordens avgrunner. | 20Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup. |
| 21du vil øge min Storhed og atter trøste mig. | 21Du vil øke min storhet og vende om og trøste mig. | 21Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen. |
| 22Til Gengæld vil jeg til Harpespil prise din Trofasthed, min Gud, lege paa Citer for dig, du Israels Hellige; | 22Så vil jeg også prise dig med harpespill, din trofasthet, min Gud! Jeg vil lovsynge dig til citar, du Israels Hellige! | 22Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. |
| 23juble skal mine Læber — ja, jeg vil lovsynge dig — og min Sjæl, som du udløste; | 23Mine leber skal juble, for jeg vil lovsynge dig, og min sjel, som du har forløst. | 23Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat. |
| 24ogsaa min Tunge skal Dagen igennem forkynde din Retfærd, thi Skam og Skændsel faar de, som vil mig ilde. | 24Min tunge skal også hele dagen tale om din rettferdighet; for de er blitt til spott, de er blitt til skamme, de som søker min ulykke. | 24Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas. |
Det Nye Testamente 1907. Det Gamle Testamente 1931. Ulrik Sandborg-Petersen, ParadigmsMasterPro.com. Det Norsk Bibelselskap (1930) BIBELN eller DEN HELIGA SKRIFT -- innehållande -- NYA TESTAMENTETS KANONISKA BÖCKER -- i överensstämmelse med den av KONUNGEN ÅR 1917 -- This is release 3.7 from Projekt Runeberg ( //www.lysator.liu.se/runeberg/) of the Bible. That release was made 1999-04-09. It contains the full text of the Bible, and all of it has been spell-checked. -- gillade och stadfästa översättningen
Bible Hub |