Tachyspiza
| Tachyspiza | |
 Kinesisk hök (Tachyspiza soloensis) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Tachyspiza |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tachyspiza | |
| Auktor | Kaup, 1844 |
Tachyspiza är ett släkte inom familjen hökar (Accipitridae). Släktet omfattar 27 arter med utbredning i Afrika söder om Sahara och från östra Europa till Fiji:[1]
- Shikra (Tachyspiza badia)
- Nikobarhök (Tachyspiza butleri)
- Balkanhök (Tachyspiza brevipes)
- Kinesisk hök (Tachyspiza soloensis)
- Skalbaggshök (Tachyspiza francesiae)
- Fläckstjärtad hök (Tachyspiza trinotata)
- Gråhök (Tachyspiza novaehollandiae)
- Proteushök (Tachyspiza hiogaster)
- Brunhök (Tachyspiza fasciata)
- Svartmantlad hök (Tachyspiza melanochlamys)
- Skathök (Tachyspiza albogularis)
- Nyakaledonienhök (Tachyspiza haplochroa)
- Fijihök (Tachyspiza rufitorques)
- Halmaherahök (Tachyspiza henicogramma)
- Blågrå hök (Tachyspiza luteoschistacea)
- Härmhök (Tachyspiza imitator)
- Gråhuvad hök (Tachyspiza poliocephala)
- Prinshök (Tachyspiza princeps)
- Brokhök (Tachyspiza erythropus)
- Dvärghök (Tachyspiza minulla)
- Tajgahök (Tachyspiza gularis)
- Besra (Tachyspiza virgata)
- Småhök (Tachyspiza nanus)
- Moluckhök (Tachyspiza erythrauchen)
- Kraghök (Tachyspiza cirrocephala)
- Bismarckhök (Tachyspiza brachyura)
- Rosabröstad hök (Tachyspiza rhodogaster)
Släktskap
[redigera | redigera wikitext]Arterna placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.[2][3][4][5][6][7] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däribland Tachyspiza.[8][1]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
- ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
- ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society