[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Pluggskivling

Från Wikipedia
Pluggskivling
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
StamBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningBoletales
FamiljPaxillaceae
SläktePaxillus
ArtPluggskivling
P. involutus
Vetenskapligt namn
§ Paxillus involutus
Synonymer
Omphalia involuta (Batsch) Gray 1821[1]
Omphalia involuta var. involuta (Batsch) Gray 1821[1]
Agaricus contiguus Bull. & Vent. 1809[2]
Agaricus adscendibus Bolton 1788[3]
Agaricus involutus var. involutus Batsch 1786[4]
Agaricus involutus Batsch 1786[4]
Agaricus contiguus Bull. 1785[5]
Paxillus involutus var. excentricus Fr.[6]

Den mykologiska karaktären hos pluggskivling:


hymenium:
skivor


hatt:
nedsänkt mitt


skivtyp:
nedlöpande


ätlighet:
giftig




fot:
bar


sporavtryck:
brun


ekologi:
mykorrhiza

Pluggskivling (Paxillus involutus) är en svampart i familjen Paxillaceae och ordningen Boletales.

Foten blir 3–6 cm hög, och svampen har en ockrabrun hatt med blekt gulaktigt, vid tryck mörknande kött och inrullad, filtluden kant.

Pluggskivlingen förekommer på jordvallar, i hagar och skogar, särskilt mossig björkskog.[7]

Pluggskivling har tidigare ansetts som matsvamp, men numera anses den vara giftig, då den kan framkalla så kallat Paxillus-syndrom, som innebär att ett antigen[8] i svampen får immunsystemet att förstöra de röda blodkropparna, så kallad hemolys. Detta kan leda till respiratorisk svikt, njursvikt och disseminerad intravasal koagulation och död.

Eftersom det rör sig om en immunologisk reaktion ökar risken att bli sjuk för varje gång man äter svampen, då antalet antikroppar i kroppen ökar för varje gång man äter den.[9] Den tyske mykologen Julius Schäffer dog i oktober 1944 efter att ha ätit pluggskivling tillsammans med sin fru. En timme efter måltiden började han kräkas och fick feber och diarré. Han togs in på sjukhus nästa dag och fick njursvikt. Han dog 17 dagar senare.

Pluggskivlingen innehåller även ett annat gift som vid otillräcklig tillagning orsakar svåra magsmärtor.[9]

  1. ^ [a b] Gray (1821) , In: Nat. Arr. Brit. Pl. (London) 1:611
  2. ^ Bull. & Vent. (1809) , In: Hist. Champ. France (Paris):518, tab. 54;240;576:2
  3. ^ Bolton (1788) , In: Hist. fung. Halifax (Huddersfield) 2:55
  4. ^ [a b] Batsch (1786) , In: Elench. fung., cont. prim. (Halle):39
  5. ^ Bull. (1785) , In: Herb. Fr. 5:tab. 240
  6. ^ ”CABI databases”. http://www.speciesfungorum.org. Läst 24 januari 2013. 
  7. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Band 21. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 806 
  8. ^ Flammer R (1985). ”Paxillus syndrome: immunohemolysis following repeated mushroom ingestion.”. Schweizerische Rundschau fur Medizin Praxis= Revue suisse de médécine Praxis 74 (37): sid. 997-999. 
  9. ^ [a b] Ann-Kristin Wentzel (1 oktober 2002). ”Våra giftiga matsvampar”. Forskning & Framsteg. https://fof.se/tidning/2002/7/artikel/vara-giftiga-matsvampar. Läst 11 oktober 2021. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]