[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Petra Kvitová

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Petra Kvitova)
Petra Kvitová
NationalitetTjeckien Tjeckien
Födelsedatum8 mars 1990 (34 år)
FödelseortBílovec, Tjeckoslovakien
BorFulnek, Tjeckien
Monte Carlo, Monaco
Längd183 cm
Vikt68 kg
TränareTjeckien Jiří Vaněk
Karriär
Professionell sedan2006
SpelarVänsterhänt, dubbelfattad backhand
PrispengarUS$4 356 264
Singel
Karriärfacit633–288
Singeltitlar5 WTA, 7 ITF
Högsta singelranking7 (4 juli 2011)
Grand Slam-resultat
Australiska öppnaKvartsfinal (2011)
Franska öppna mästerskapenSemifinal (2012), (2020)
WimbledonSeger (2011),(2014)
US Open4 omgången (2009)
Stora turneringar
Olympiska spel Brons (2016)
Dubbel
Karriärfacit13–35
Dubbeltitlar0
Högsta dubbelranking196 (28 februari 2011)
Grand Slam-dubbelresultat
Australiska öppna2 omgången (2011)
Franska öppna mästerskapen2 omgången (2010)
Wimbledon1 omgången (2010)
US Open1 omgången (2010)
Senast uppdaterad: 4 juli 2011 2008 kl. 21.17 (CEST).
Petra Kvitová
Tennis, herrar
Olympiska spel
Brons Rio de Janeiro 2016 Damsingel

Petra Kvitová, född 8 mars 1990 i Bílovec, dåvarande Tjeckoslovakien, är en tjeckisk professionell tennisspelare. Efter sin singelseger i Wimbledonmästerskapen 2011 placerade hon sig som sjua på världsrankingen. 2016 blev hon bronsmedaljör i den olympiska tennisturneringen i Rio de Janeiro.

Tenniskarriären

[redigera | redigera wikitext]

Petra Kvitová deltog 2008 i sin första turnering på WTA-touren (Open Gaz de France). Hon besegrade då i första omgången Anabel Medina Garrigues, men förlorade i nästa omgång mot Elena Dementieva. Samma säsong turneringsbesegrade hon tidigare världsettan Venus Williams (2–6 6–4 6–3).[1]. I sin första Grand Slam-tennis-turnering (Franska öppna 2008) besegrade Kvitová spelare som Akiko Morigami, Samantha Stosur och Ágnes Szávay. Under spelsäsongen 2008 rankades hon för första gången bland de 50 främsta.[1]

Kvitová vann 2009 sin förts singeltitel på touren Moorilla Hobart International och besegrade då spelare som Alona Bondarenko, Anastasia Pavlyuchenkova, Virginie Razzano och i finalen Iveta Benešová.[2]

Kvitová deltog inte i Franska öppna på grund av en fotskada och förlorade i första omgången i Wimbledonmästerskapen senare på sommaren. I US Open i tennis besegrade hon världsetten Dinara Safina men förlorade i fjärde omgången mot Yanina Wickmayer. I Generali Ladies Linz förlorade hon finalen mot Yanina Wickmayer.[2]

Spelsäsongen 2010 deltog Kvitová i Australiska öppna där hon förlorade andra omgången mot slutsegraren Serena Williams (6–2 6–1). I Cellular South Cup nådde hon semifinalen som hon förlorade mot Marija Sjarapova (6–4 6–3).[3] I Wimbledonmästerskapen besegrade Kvitová Victoria Azarenka och tredjeseedade Caroline Wozniacki. I kvartsfinalen besegrade hon Kaia Kanepi, men förlorade den följande semifinalen mot Serena Williams. Hon rankades därefter bland de 30 bästa spelarna.[3]

Kvitová inledde säsongen 2011 med singelseger i Brisbane International där hon finalbesegrade Andrea Petkovic (6–1, 6–3) Hon rankades därefter som nummer 28.[4] I Australiska öppna besegrade Kvitová bland andra Anna Tjakvetadze och femteseedade Samantha Stosur. I fjärde omgången besegrade hon Flavia Pennetta men förlorade sedan nästa omgång mot Vera Zvonareva.[5] Under grussäsongen turneringsbesegrade Kvitová spelare som Kim Clijsters, Vera Zvonareva och Li Na. Hon rankades i maj 2011 som nummer 9.[5]

Kvitová vann sin första GS-titel i Wimbledonmästerskapen 2011. Hon besegrade på vägen till finalen spelare som Yanina Wickmayer, Tsvetana Pironkova och Victoria Azarenka. I finalen mötte hon Marija Sjarapova som hon besegrade med setsiffrorna 6–3, 6–4.

Spelaren och personen

[redigera | redigera wikitext]

Petra Kvitová introducerades i tennisspelet av sin far Jiří Kvita.[6] Hennes förebild bland tennisspelare är Martina Navratilova. Kvitová råddes som 16-åring av sin tränare att satsa på tennis som professionell spelare.[7]

Kvitovás spelstil kännetecknas av en mycket snabb effektiv serve. I Wimbledonturneringen 2011 slog hon 36 serveess, vilket är det tredje bästa resultatet bland damer hittills.[8] Hon har också tunga grundslag som hon ofta placerar nära motståndarens baslinje. [9]

Grand Slam-finaler

[redigera | redigera wikitext]

Singel: 1 (1–0)

[redigera | redigera wikitext]
Resultat År Mästerskap Underlag Finalmotståndare Setsiffror
Seger 2011 Wimbledonmästerskapen Gräs Ryssland Maria Sjarapova 6–3, 6–4
  1. ^ [a b] ”Petra Kvitova 2008 Stats”. ESPN. http://sports.espn.go.com/sports/tennis/players/profile?playerId=928&year=2008. Läst 5 juli 2011. 
  2. ^ [a b] ”Petra Kvitova 2009 Stats”. tennis.com. Arkiverad från originalet den 16 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110716211502/http://tennis.com/players/player_stats.aspx?player_name=Petra+Kvitova. Läst 5 juli 2011. 
  3. ^ [a b] ”Petra Kvitova 2010 Stats”. ESPN. http://sports.espn.go.com/sports/tennis/players/profile?playerId=928&year=2010. Läst 5 juli 2011. 
  4. ^ ”Petra Kvitova beats Andrea Petkovic in Brisbane final”. BBC Sport. 8 januari 2011. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/tennis/9350572.stm. Läst 5 juli 2011. 
  5. ^ [a b] ”Petra Kvitova 2011 Stats”. ESPN. http://sports.espn.go.com/sports/tennis/players/profile?playerId=928&year=2011. Läst 5 juli 2011. 
  6. ^ ”Player Profile”. wtatennis.com. http://www.wtatennis.com/player/petra-kvitova_2257889_13403. Läst 5 juli 2011. 
  7. ^ Robson, Douglas (3 juli 2011). ”Kvitova looks like a grass-court natural in capturing Wimbledon”. USA Today. http://www.usatoday.com/sports/tennis/2011-07-02-wimbledon-womens-final-kvitova_n.htm. Läst 5 juli 2011. 
  8. ^ ”Event Statistics; Aces; Ladies' Singles”. All-England Lawn Tennis and Croquet Club. Arkiverad från originalet den 2 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110702064329/http://www.wimbledon.com/en_GB/scores/extrastats/aces_ws.html. Läst 5 juli 2011. 
  9. ^ Mouratoglou, Patrick (3 juli 2011). ”Kvitova: the next big boss”. Yahoo!. Arkiverad från originalet den 7 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110707062144/http://uk.eurosport.yahoo.com/tennis/patrick-mouratoglou/article/2211/. Läst 5 juli 2011.