Slaviska gudar
I denna artikel listas gudar ur slavisk mytologi, det vill säga slavernas ursprungliga religion, kortfattade beskrivningar av deras funktion och urkundernas upplysningar om dem.
Slavernas gemensamma gudar
[redigera | redigera wikitext]- Perun – åskguden, gudavärldens främste gud [1]
- Mat Zemlja eller Moder jord – en kvinnogestalt som personifierar fruktbarheten och den livgivande modern. Jämför med slavernas sedvänja att svära jorden trohet, bikta sig för jorden, kyssa jorden, osv.
Östslavernas gudar
[redigera | redigera wikitext]
Furst Vladimirs pantheon
- Perun – den främste guden, beskyddare av furstar och hirder, även åskguden[2] Byttes ut mot profeten Elia.
- Chors – personifierar solen
- Dazjbog – solguden, låser in vintern och låser upp våren, bröllopsbeskyddare, stamfader för ryska folket, från furstar till jordbrukare
- Stribog - en gudom som förmodligen förknippas med atmosfären (vinden)
- Simargl eller Semargl - en halvgud med oklar funktion, möjligen en budbärare mellan de himmelska och jordiska världarna
- Mokosj eller Makosj – en kvinnlig gudom, beskyddarinna av spånad och vävning. Byttes ut mot den heliga Paraskeva (eller Pjatnitsa, i betydelsen dagen före helg)
Andra gudar i det forntida Rus
- Volos~Veles – uppfattas ofta som identiska, men enligt urkunderna har de olika funktioner:
- Volos – ”boskapsguden”, beskyddare av boskapen. Byttes ut mot den helige Blasius
- Veles – en gud som beskyddar sagoberättare och poesi
- Börd och föderskor – personifierar den nyföddes öde, ”vad som står skrivet vid födseln”
- Svarog – möjligen smedguden
- Svarozjitj – personifierar elden[a]
Rituella fruktbarhetsväsen och symboler De är inte gudar i direkt mening, utan en ålderdomlig utvecklingfas i kulten av gudarnas döende och återfödelse. De är dockor, fyllda av koncentrerad fruktbarhets- och ymnighetskraft. Efter hedersbetygelser och begråtande slits dockorna sönder, dränks eller bränns upp. Det som återstår sprids över åkrarna eller i fähusen.
Väsen som personifierar högtiderna i folklore
- Koljada
- Maslenitsa
- Kupala
”Gudar” och väsen med litterärt ursprung
- Trojan – ett forntida symboliskt väsen i Igorkvädet. I andra källor räknas det upp tillsammans med övriga gudar. Blev synbarligen lånad till Rus från den sydslaviska folkloretraditionen.
- Dyj – en namnvariant av antikens Zeus i de forntidsryska predikningarna mot hedendomen
- Alkonost, Sirin, Gamajon – mytiska fåglar med ursprung i den forntida ryska litteraturen
Västslavernas gudar
[redigera | redigera wikitext]
De baltiska slavernas gudar
- Svjatovit – Arkonas (Jaromarsburg) främste gud, förknippad med krig och seger.[5]
- Triglav – sin trakts främste gud, han förknippas med en helig korpsvart häst, hans avgudabild har tre huvuden[6]
Korenitsas tre gudar[b]
- Jarovit – krigets och fruktbarhetens gud
- Ruevit – Korenitsas främste gud, krigsguden
- Porevit eller Porenut – en gud med oklara funktioner
Västslavernas årstidsväsen
- Marena (Morena, Marzjana) – vårligt mytologiskt och rituellt väsen, en docka som förkroppsligar döden och vintern och som man dränker, sliter sönder eller bränner
Lägre väsen
- Rarog – mytologisk eldfågel
- Veles – djävul, demon i tjeckiska ordstäv
- Parom (Perun) – åberopas i förbannelser
Sydslavernas mytologiska väsen
[redigera | redigera wikitext]- Badnjak – mytologiskt rituellt väsen som symboliserar det gamla året. Förkroppsligas genom ett vedträ som bränns under julen.
- Bozjitj – mytologiskt rituellt väsen som symboliserar det nya året. ”Den unge guden” i motsats till ”den gamle guden” Badnjak.
- Vilor – kvinnliga vattenandar, liknande rusalki
- German – årstidsväsen, förknippad med fruktbarhet
- Dabog – mytologiserad figur av ”härskaren på jorden” i motsats till Guden i himlen
- Dodola eller Paparuda – kvinnligt väsen som deltar i ritualer för att framkalla regn. Förknippad med Perun
- Zduchatj – människa eller djur som har förmågan att bekämpa oväder
Mytologins lägre väsen
[redigera | redigera wikitext]- Vålnader – människor som inte har dött en naturlig död (drunknade, självspillingar, giftmördade osv)
- Rusalki – vålnaders själar som bor i vattnet
- Mavka – ond ande, rusalka
- Upyr – vålnad, som dödar människor och dricker deras blod[7]
- Onda andar vid juletid – olika invånare från den andra världen, som tränger in i denna världen under juletid, då porten mellan världarna står öppen
- Bes – ond människofientlig ande
- Varulv – trollkarl och hamnskiftare som tar varggestalt
- Bereginja – väsen med oklara funktioner (möjligen förknippad med växtlighetskulter)[c]
- Lichoradka – kvinnlig ande som bosätter sig i en människa och framkallar sjukdom
- Eldorm – demon som ser ut som ett eldklot och flyger ner i skorstenen och besöker kvinnor som längtar efter män
- Kikimora – ont kvinnligt väsen
- Polydnitsy – kvinnliga åkerandar som visar sig vid middagstiden (den varmaste tiden mitt på dagen)
- Domovoj – ande som beskyddar huset, husande
- Bannik – bastuandarnas herre
- Dvorovoj – gårdsandarnas herre
- Ovinnik – ladugårdsandarnas herre
- Vodjanoj – vattenandarnas herre
- Lesjij – skogsandarnas herre
- Baba-Jaga
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, 19 oktober 2013.
Kommentarer
[redigera | redigera wikitext]- ^ Enligt vissa kristna och förkämpar om den rätta tron och andra.
- ^ Enligt Roman Jakobson de tre årstidernas gudar.
- ^ Enligt Johannes Chrysostomos med flera.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Prokopij Kesarijskij. Kriget mot goterna. Bok VII (bok III Krigen mot goterna), länk till texten på ryska http://www.rummuseum.ru/lib_p/prkp3goty14.php Arkiverad 4 juni 2017 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Nestorskrönikan 1998, sidan 71; Novgorods första krönika (år 989); Novgorods fjärde och Sofias första krönikor; Tre överstepräster samtalar; Jungfru Marias skärseld, mfl.
- ^ [a b c] Propp, 1995
- ^ Propp, 1995, Omnämns för första gången i den helige Tichon av Zadonsk predikningar för invånarna i Voronezj 1763
- ^ Helmold
- ^ Ebbo; Gerbord
- ^ Zelenin, D.K. Umersjije nejestvennoj smertjo i rusalki
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Helmold. Slavjanskaja chronika, 1963
- Mansikka, V.J. Religija vostotjnych slavjan, 2005
- Nestorskrönikan. Kulturhistoriskt bibliotek, 99-1228966-8. Eslöv: B. Östlings bokförl. Symposion. 1998. ISBN 91-7139-307-2
- Propp, V.J. Russkije agrarnye prazdniki: (Historiska och etnografiska forskningsrön). – M.: Terra, 1995
| |||||||||||||||||