Sacro Cuore di Cristo Re

	Sacro Cuore di Cristo Re
	Kyrka
	Exteriören vid Viale Giuseppe Mazzini.; Fotografi från år 1936.
Land	Italien
Län	Lazio
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Församling	Sacro Cuore di Cristo Re
Plats	Viale Giuseppe Mazzini
Invigd	1938

Sacro Cuore di Cristo Re, även benämnd Tempio di Cristo Re, är en kyrkobyggnad, mindre basilika och titeldiakonia i Rom, helgad åt Jesu heliga hjärta. Kyrkan är belägen vid Viale Giuseppe Mazzini i quartiere Della Vittoria och tillhör församlingen Sacro Cuore di Cristo Re.^[1]

Kyrkan förestås av Jesu heliga hjärtas präster, även kallade Dehonianer, en kongregation grundad år 1878 av Léon Dehon (1843–1925; vördnadsvärd 1997).

Kyrkans historia

Kyrkan uppfördes åren 1924–1934 efter ritningar av arkitekten Marcello Piacentini^[2] och konsekrerades av ärkebiskop (sedermera kardinal) Luigi Traglia år 1938.^[1] Piacentini ritade initialt en kyrka i nybarock med inspiration från ungbarockens kyrkobyggnader från sent 1500-tal.^[2] Byggnadsarbetena avstannade år 1929, men återupptogs två år senare. Piacentini hade då omarbetat sina ritningar och presenterade en modernistisk kyrkobyggnad med drag av nyklassicism. Sacro Cuore di Cristo Re utgör ett exempel på rationalistisk arkitektur,^[3] en strömning som hade grundats av arkitektsammanslutningen Gruppo 7.

Exteriören

Kyrkan har två fasader: en huvudfasad vid Viale Giuseppe Mazzini och en sekundärfasad vid Via Podgora. Huvudfasaden med tre rundbågeportaler flankeras av två kampaniler. Bronsreliefen över mittportalen framställer Jesu heliga hjärta och är ett verk av Arturo Martini. Nedanför reliefen står det AVE REX NOSTER. Ovanför de tvenne sidoportalerna visas påve Pius XII:s heraldiska symboler respektive Jesu heliga hjärta med en törnekrona. Fasadens krönande fris bär inskriptionen: CHRISTO REGI IMMORTALI PACIFERO A REPARATA HOMINVM SALVTE A. XIX SAECVLARI. Sekundärfasadens fris har inskriptionen: IMMANI PEREMPTIS BELLO MILITIBUS PIANDIS DIVINA GENTIBUS CARITATE SOCIANDIS.

Interiören

I absiden har Achille Funi utfört monumentalfresken Tronande Kristus.^[4]^[5]

Titeldiakonia

Kyrkan stiftades som titeldiakonia av påve Paulus VI år 1965.^[6]

Kardinaldiakoner

Dino Staffa, titulus pro illa vice: 1967–1976
Bernardin Gantin: 1977–1984; titulus pro illa vice: 1984–1986
Jacques-Paul Martin: 1988–1992
Carlo Furno: 1994–2005; titulus pro illa vice: 2005–2006
Stanisław Ryłko: 2007–2018; titulus pro illa vice: 2018–

Referenser

Noter

^ [a b] ”Parrocchia Sacro Cuore di Cristo Re” (på italienska). Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 18 november 2019. https://archive.today/20191118200232/http://www.diocesidiroma.it/phpenti/ente/?ID=59. Läst 18 november 2019.
^ [a b] Ausenda 2002, s. 723.
^ ”Sacro Cuore di Cristo Re” (på italienska). info.roma.it. Arkiverad från originalet den 18 november 2019. https://archive.today/20191118194841/https://www.info.roma.it/monumenti_dettaglio.asp?ID_schede=4304. Läst 18 november 2019.
^ Rendina 2000, s. 87.
^ Ausenda 2002, s. 723–724.
^ ”Sacro Cuore di Cristo Re” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 18 november 2019. https://archive.today/20191118200641/http://webdept.fiu.edu/~mirandas/deaconries-1.htm%23Cuore#Cuore. Läst 18 november 2019.

Webbkällor

”Sacro Cuore di Cristo Re” (på italienska). info.roma.it. Arkiverad från originalet den 18 november 2019. http://archive.md/F8DQF. Läst 18 november 2019.

Tryckta källor

Alemanno, Massimo (2006) (på italienska). Le chiese di Roma moderna. 2. Roma: Armando. sid. 32–35. ISBN 88-8358-971-8
Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1285. OCLC 2997278
Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. sid. 723–724. ISBN 88-365-2541-5
Caselli, Virgilio (1962) (på italienska). Visite a chiese romane. Roma: Nuova Grafica Romana. sid. 129–131. OCLC 886940469
Monzo, Luigi (2017) (på tyska). Croci e fasci: Der italienische Kirchenbau in der Zeit des Faschismus, 1919–1945. Karlsruhe: KIT-Bibliothek. sid. 492–536. doi:10.5445/IR/1000071873. ISBN 88-365-2541-5. https://publikationen.bibliothek.kit.edu/1000071873
Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 87. ISBN 88-8289-419-3

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Sacro Cuore di Cristo Re.
Bilder & media

[PSCdCR-1] [a b] ”Parrocchia Sacro Cuore di Cristo Re” (på italienska). Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 18 november 2019. https://archive.today/20191118200232/http://www.diocesidiroma.it/phpenti/ente/?ID=59. Läst 18 november 2019.

[Ausenda723-2] [a b] Ausenda 2002, s. 723.

[3] ”Sacro Cuore di Cristo Re” (på italienska). info.roma.it. Arkiverad från originalet den 18 november 2019. https://archive.today/20191118194841/https://www.info.roma.it/monumenti_dettaglio.asp?ID_schede=4304. Läst 18 november 2019.

[4] Rendina 2000, s. 87.

[5] Ausenda 2002, s. 723–724.

[6] ”Sacro Cuore di Cristo Re” (på engelska). The Cardinals of the Holy Roman Church. Salvador Miranda. Arkiverad från originalet den 18 november 2019. https://archive.today/20191118200641/http://webdept.fiu.edu/~mirandas/deaconries-1.htm%23Cuore#Cuore. Läst 18 november 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]