Olympiska sommarspelen 1964

Olympiska sommarspelen 1964
Grenar	163 grenar i 19 sporter
Deltagare
Nationer	93
Aktiva	5 151
Män	4 473
Kvinnor	678
Värdskap
Land	Japan
Ort	Tokyo
Arena	Tokyos Olympiastadion (1958)
Invigning	10 oktober 1964
Spelen öppnades av	Kejsar Hirohito av Japan
Läste deltagarnas ed	Takashi Ono
Läste funktionärernas ed	Ej förrän 1972
Elden tändes av	Yoshinori Sakai
Avslutning	24 oktober 1964
← Rom 1960 Mexico City 1968 →

Olympiska sommarspelen 1964 var de artonde moderna olympiska spelen och hölls i Tokyo i Japan mellan den 10 oktober och den 24 oktober 1964.^[1] De var de första spelen som genomfördes i ett asiatiskt land,^[2] och värdnationen Japan fick goda vitsord för ett utomordentligt organiserande.^[1]

Sydafrika blev ej inbjudet på grund av apartheidsystemet. Landet var uteslutet från OS-deltagande fram till återkomsten 1992.

Indonesien och Nordkorea bojkottade spelen. Detta skedde eftersom IOK ej ville förbjuda Israel och Taiwan att delta i tävlingarna.

Huvudarena för tävlingarna var Olympiastadion i Tokyo. Anläggningen hade dock redan varit i bruk i sju års tid, eftersom den byggts inför Asiatiska spelen 1958. Totalt arrangerades tävlingar vid 30 olika arenor och tävlingsanläggningar i fem olika prefekturer – Tokyo, Saitama, Kanagawa, Nagano och Chiba.^[1]

Detta var sista gången man sprang på kolstybbsbanor under löpgrenarna;^[2] vid 1968 års sommar-OS användes tartanbeläggning på banorna. Det var också sista gången de officiella målgångarna klockades med manuell tidtagning. Däremot var det första gången vid ett OS som stavhopparna nyttjade stavar av glasfiber.^[2]

Den olympiska elden tändes av Yoshinori Sakaï. Han föddes 6 augusti 1945, det vill säga den dag då atombomben fälldes över Hiroshima.^[2]

Under OS arrangerades tävlingar i 163 grenar.^[2]

Den ryska gymnasten Larisa Latynina fyllde på sitt lager av olympiska medaljer med ytterligare sex. Efter spelen i Tokyo var den sammanlagda skörden nio guld-, fem silver- och fyra bronsmedaljer, alltså totalt 18^[2]. Detta var det mesta för någon OS-idrottare fram till Michael Phelps i London 2012.

Věra Čáslavská, Tjeckoslovakien samlade på sig fyra guldmedaljer i gymnastik.

Den främste manlige deltagaren resultatmässigt var den amerikanske simmaren Don Schollander, som erövrade fyra guld.

Abebe Bikila, Etiopien, var den förste maratonlöparen att ta guld för andra gången.^[2] Han upprepade här sin bedrift från OS i Rom 1960.

Peter Snell, Nya Zeeland, vann både 800 m och 1500 m i friidrott.

I Tokyotävlingarna fanns också ett antal tävlande, som erövrade medalj för minst tredje gången i rad. Dessa var:

• Vjatjeslav Ivanov, rysk roddare, tredje raka segern i single-sculler.
• Dawn Fraser, australisk simmare, tredje raka segern på 100 m fritt.
• Al Oerter, amerikansk diskuskastare, tredje raka segern.
• Dezső Gyarmati, ungersk vattenpolospelare, femte gången i rad.
• Imre Polyák, ungersk brottare, äntligen guld efter tre raka silver.^[2]

Ungern, vinnare av sabelfäktningens lagtävling sju gånger i rad 1928–1960, förlorade semifinalen mot Italien, 7–9, och tog inte ens medalj. Italienarna förlorade sedan finalen mot Sovjet, 6–9.

Den första Fair Play-trofén i olympiska sammanhang utdelades till de båda svenska seglarna Lars Gunnar och Stig Lennart Käll. De avbröt sin segling för att undsätta två andra tävlande, vars båt sjunkit.^[2]

Arrangörslandet Japans OS-trupp bestod av 437 personer, av vilka 294 var manliga idrottare, 61 kvinnliga idrottare och 82 var funktionärer. OS-truppen var dubbelt så stor som den man skickat till OS i Rom fyra år tidigare. Japan vann totalt 16 guld, 5 silver och 8 brons och placerade sig trea i medaljtabellen, efter USA och Sovjetunionen.^[1]

Judo och volleyboll gjorde olympisk premiär,^[1] och båda sporterna var arrangörslandet Japan framgångsrikt. Damvolleybollfinalen mellan Japan och Sovjetunionen (där Japan segrade med setsiffrorna 3–0) besågs av 85 procent av Japans TV-tittare.^[1]

Helena "Lana" Dupont blev första kvinna att delta i ridsportens fälttävlan.

Totalt deltog 94 länder i spelen 1964. Algeriet, Dominikanska republiken, Elfenbenskusten, Kamerun, Kongo, Madagaskar, Malaysia, Mali, Mongoliet, Nepal, Niger, Nordrhodesia (som blev självständigt som Zambia samma dag som avslutningsceremonin), Senegal, Tanzania (som Tanganyika) och Tchad debuterade vid dessa spel.

Även Libyen ställde upp för första gången. Landet drog sig dock ur under spelen före tävlingsstart, och därmed var det endast 93^[2] länder som faktiskt tävlade. Västtyskland och Östtyskland deltog i ett gemensamt lag kallat Tysklands förenade lag mellan 1956 och 1964.

Totalt deltog 5151 idrottare under tävlingarna. Dessa fördelades mellan 678 kvinnor och 4473 män.^[2]

Plac.	Land	Guld	Silver	Brons	Totalt antal medaljer
1	USA	36	26	28	90
2	Sovjetunionen	30	31	35	96
3	Japan	16	5	8	29
4	Tyskland	10	22	18	50
5	Italien	10	10	7	27
6	Ungern	10	7	5	22
7	Polen	7	6	10	23
8	Australien	6	2	10	18
9	Tjeckoslovakien	5	6	3	14
10	Storbritannien	4	12	2	18

• Olympiska rörelsen
• Officiell rapport
• Japans olympiska kommittés officiella webbplats (japanska)
• Wikimedia Commons har media som rör Olympiska sommarspelen 1964.
  Bilder & media

v • r Olympiska spelen Sommarspelen Aten 1896 • Paris 1900 • Saint Louis 1904 • Aten 1906 (Inofficiellt) • London 1908 • Stockholm 1912 • Berlin 1916¹ • Antwerpen 1920 • Paris 1924 • Amsterdam 1928 • Los Angeles 1932 • Berlin 1936 • Helsingfors 1940¹ • London 1944¹ • London 1948 • Helsingfors 1952 • Melbourne 1956 • Rom 1960 • Tokyo 1964 • Mexico City 1968 • München 1972 • Montréal 1976 • Moskva 1980 • Los Angeles 1984 • Seoul 1988 • Barcelona 1992 • Atlanta 1996 • Sydney 2000 • Aten 2004 • Peking 2008 • London 2012 • Rio de Janeiro 2016 • Tokyo 2020 • Paris 2024 • Los Angeles 2028 • Brisbane 2032 Vinterspelen Chamonix 1924 • Sankt Moritz 1928 • Lake Placid 1932 • Garmisch-Partenkirchen 1936 • Sankt Moritz 1940¹ • Cortina d'Ampezzo 1944¹ • Sankt Moritz 1948 • Oslo 1952 • Cortina d'Ampezzo 1956 • Squaw Valley 1960 • Innsbruck 1964 • Grenoble 1968 • Sapporo 1972 • Innsbruck 1976 • Lake Placid 1980 • Sarajevo 1984 • Calgary 1988 • Albertville 1992 • Lillehammer 1994 • Nagano 1998 • Salt Lake City 2002 • Turin 2006 • Vancouver 2010 • Sotji 2014 • Pyeongchang 2018 • Peking 2022 • Milano–Cortina 2026 • Franska Alperna 2030 • Salt Lake City 2034 Övrigt Antikens olympiska spel • Internationella olympiska kommittén ¹ Inställda på grund av världskrig