Kommunen omfattar önOrust, där de flesta invånarna bor, samt många omkringliggande mindre öar, holmar och skär, varav några är bebodda, till exempel Flatön, Lyrön, Härmanö, Gullholmen, Käringön och Malö. Det lokala näringslivet dominerades i början på 2020-talet av båtbyggeri, en bransch som svarade för mer än 50 procent av kommunens arbetstillfällen.
Sedan kommunen bildades 1971 och fram till mitten på 1970-talet ökade befolkningen snabbt och har därefter legat stabilt runt 15 000 invånare. Kommunen har sedan 2010 styrts av olika blocköverskridande koalitioner.
Kommunfullmäktige på Orust tog 1993 ett beslut om att skriva kommunnamnet som "Orust kommun", alltså utan genitiv-s. Beslutet står i strid både med allmänna grammatiska regler och med statliga beslut vid kommunens bildande. Kommunnamnet hade understundom skrivits så sedan bildandet av kommunen och förespråkarna ansåg därför att man fastställde en redan befintlig praxis.
I området fanns följande municipalsamhällen: Mollösund (29 januari 1886–31 december 1970), Gullholmen (29 januari 1886–31 december 1959), Hälleviksstrand (29 januari 1886–31 december 1959), Käringön (29 september 1886–31 december 1959), Ellös (30 november 1893–31 december 1959), Edshultshall (18 november 1910–31 december 1956), Stocken (18 november 1910–31 december 1959).
Huvudön är 346 km2, vilket gör den till Sveriges till ytan fjärde största ö. Dess berggrund utgörs av gnejs och är uppsprucken i plintformade höjder, vilket resulterar i branta kuster och branta bergsluttningar mot sprickdalar fyllda med lera. Östra delen av ön, liksom den inre delen, har bergsplatåer klädda med barrskog och i dalgångarna finns öppen jordbruksmark. Bergshöjderna övergår till ett ljunghedslandskap väster om sprickdalen mellan Henån och Varekil. Ljunghedslandskapet övergår i sin tur till snårvegetation och kala berghällar mot yttersta kusten. Vid till exempel den grunda, örika Stigfjorden i söder finns strandängar.[7]
Nedan presenteras andelen av den totala ytan 2020 i kommunen jämfört med riket.[8]
År 2020 bodde 46,1 procent av kommunens invånare i någon av kommunens tätorter, vilket var lägre än motsvarande siffra för riket där genomsnittet var 87,6 procent.[12]
Mandatperioden 2010–2014 var politiskt orolig. Inledningsvis styrdes kommunen av en minoritetskoalition bestående av Socialdemokraterna, Folkpartiet och Folkviljan på Orust. I december 2011 röstades dock dess budget ner när två ledamöter från Folkviljan på Orust valde att rösta på oppositionens budget. I februari 2012 meddelades att partiet hoppade av den styrande koalitionen och istället anslöt sig till samarbetet mellan de så kallade "Samarbetspartierna" (Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Orustpartiet). Tillsammans tog de sju partierna över makten.[13] Efter valet 2014 stannade Centerpartiet, Miljöpartiet, Folkviljan, Vänsterpartiet och Orustpartiet kvar vid makten medan Moderaterna och Kristdemokraterna byttes ut mot Socialdemokraterna.[14]
Valet 2018 ledde till delvis maktskifte när en blocköverskridande koalition bestående av Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkviljan på Orust och Liberalerna tog över makten.[15] Socialdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna stannade kvar vid makten även efter valet 2022.[16]
Totalt har kommunstyrelsen 13 ledamöter, varav fyra tillhör Socialdemokraterna. Moderaterna och Centerpartiet har två ledamöter vardera medan Folkviljan på Orust, Liberalerna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet samt en oberoende ledamot har alla en ledamot vardera.[17]
Det lokala näringslivet dominerades i början på 2020-talet av båtbyggeri, en bransch som svarade för mer än 50 procent av kommunens arbetstillfällen. Branschen har stor spännvidd och inkluderar både hantverksmässig produktion av orustbåtar till industriell produktion av fritidsbåtar.Det fanns även elektronisk-, mekanisk och livsmedelsindustri. Även jordbruket spelade en viss roll. Bland kommunens företag kan nämnas Hallberg-Rassy, Marinfloc AB (rengöringsutrustning för fartyg) och Orust Fartygsservice AB.[7]Sommarturismen var i början av 2020-talet stor och betydande näring i Orust, som ledde till att befolkningen sommartid ökade till cirka 40 000 personer.
En stor del av de förvärvsarbetande pendlade ut från kommunen, varav de flesta söderut till kommunerna (i nämnd ordning):[18]
Med länsväg 160 har kommunen broförbindelser till Tjörn med Skåpesundsbron och till den nordvästra delen av Uddevalla kommun med Nötesundsbron. Med bilfärjan Svanesundsleden finns förbindelse mellan Svanesund och Kolhättan norr om Ödsmål i Stenungsunds kommun.
När de traditionella näringarna lades ner under 1900-talet och nya arbetstillfällen saknades, minskade befolkningen betydligt, särskilt i de västliga bygderna. Det var först under 1960-talet som utvecklingen vände, och en folkökning tog fart som pågick under ett par decennier. Numera ligger befolkningssiffrorna ganska stabilt. Det som hände var att fler och fler fick möjlighet att arbetspendla allt längre sträckor.
Kommunen har 15 380 invånare (30 september 2024), vilket placerar den på 156:e plats avseende folkmängd bland Sveriges kommuner.
Befolkningsutvecklingen i Orusts kommun 1970–2020[19]
Kulturhistoriskt kan kommunen delas in i kustbygd och inlandsbygd.
Kustbygderna, särskilt den västra kustremsan med kala berg, skärgård och ständiga pålandsvindar, har alltid präglats av havet och havsnäringarna. Skeppsfrakt, båtbyggeri och fiske har varit förutsättningen för bosättning. En rad fiskelägen växte fram från slutet av medeltiden och framåt, och de stod och föll i hög grad med hur tillgången till sill gick upp och ner.
Inlandsbygderna har varit jordbruksbygder. Mellan de många långsträckta bergsryggarna breder små slättbygder ut sig på dalbottnarna, och den odlingsbara marken har utnyttjats nogsamt. På klassiskt bohuslänskt sätt har husen placerats i kanten mellan berg och åker, så att ingen jord slösats bort i onödan.
Skogen har utnyttjats hårt, och i perioder närmast plundrats. Avverkning till hus och båtvirke har gjort ön närmast skoglös, och med djurbete därtill har återväxten hämmats, och jorderosionen ökat.
Det är först under 1900-talet som ön har börjat bli grön igen, mycket tack vare att de gamla näringarna gick tillbaka.
Blasonering: I blått fält en av vågskura bildad stam av silver och därovan tre stolpvis ställda och bjälkvis ordnade långor av silver och med krok av guld i munnen inom en sluten ekbladskrans av guld.
^”Kommunfakta”. www.orust.se. https://www.orust.se/kommun-och-politik/kommunfakta. Läst 10 maj 2023. ”Orust är en attraktiv kommun att bo i men också ett populärt besöksmål. Orust har nästan lika många fritidshus som permanentbostäder. Sommartid när de flesta fritidshusen är bebodda och campingplatser, gästhamnar, hotell och vandrarhemmet mera är fyllda av besökare, kanske antalet människor i kommunen närmar sig 40 000 personer.[...] Kommunen har en stor utpendling. Göteborg, Stenungsund, och Uddevalla, i nämnd storleksordning, är de största utpendlingsorterna.”
Wikimedia Commons har media som rör Orusts kommun.
