[go: up one dir, main page]
Hoppa till innehållet

Johan Fransson

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Kulig)
För artisten, se Johan Fransson (artist)
Johan Fransson
CHL, HC Sparta Praha vs. Genève-Servette HC, 5th September 2015 61 (cropped).JPG
SmeknamnFrallan
NationalitetSverige Sverige
Född18 februari 1985 (39 år),
Kalix, Sverige
Spelardata
PositionBack
SkjuterVänster
Längd187 cm
Vikt90 kg
Klubbar
Spelade för
Övrigt
NHL-draftad34:e totalt, 2004
Dallas Stars
Proffsår2002–2021

Carl Johan Fransson, född 18 februari 1985 i Kalix i Nederkalix församling,[1] är en svensk före detta professionell ishockeyspelare. Franssons moderklubb är Kalix UHC. Han gjorde seniordebut med Luleå HF i Elitserien under säsongen 2002/03 och vid NHL-draften 2004 valdes han i den andra rundan av Dallas Stars som 33:e spelare totalt. Efter fyra säsonger med Luleå lämnade han 2006 klubben för spel med Frölunda HC, men blev bortbytt till Linköping HC i slutet av säsongen. Med Linköping tog han SM-silver två säsonger i följd, 2007 och 2008.

2009 återvände han till Luleå, med vilka han spelade fram till säsongen 2013/14. Han blev dock utlånad till SKA Sankt Petersburg i KHL säsongen 2010/11 och 2013 tog han sitt tredje SM-silver. Mellan 2014/15 och 2018/19 spelade han i Nationalliga A i Schweiz för Rapperswil-Jona Lakers och Genève-Servette HC. 2019 återvände han till Sverige för spel med Leksands IF, där han spelade i två säsonger. Efter en motorcykelolycka 2021 avslutade Fransson sin spelarkarriär.

Vid internationella idrottssammanhang har han spelat tre VM-turneringar, där han tagit ett guld[2] och ett brons. Han har också spelat en OS-turnering; 2018 i Pyeongchang. Som junior medverkade Fransson vid två JVM-turneringar.

Karriär

[redigera | redigera wikitext]

Klubblag

[redigera | redigera wikitext]

2002–2009: Etablering i Elitserien

[redigera | redigera wikitext]

Franssons moderklubb är Kalix HF. Vid 15 års ålder spelade han för laget i Hockeyettan och stod på 19 matcher för 6 assistpoäng. Vid säsongens slut anslöt Fransson till Luleå HF och föreningens juniorverksamhet. Säsongen 2002/03 gjorde han A-lagsdebut med Luleå i Elitserien. Totalt spelade han tre matcher i Elitserien och tillbringade den större delen av sin säsong med Luleå J20. Säsongen därpå blev Franssons första som ordinarie i Elitserien och han var en av fyra att bli nominerad till årets nykomling i Svenska Hockeyligan – ett pris som senare tilldelades Loui Eriksson. Samma säsong gjorde han sitt första mål i Elitserien, på Markus Korhonen, då han noterades för Luleås enda mål i en 4–1-förlust mot Brynäs IF den 23 oktober 2003. Han tillbringade även de två efterföljande säsongerna i Luleå och förbättrade sin poängskörd i grundserien med en poäng för var säsong.

I maj 2006 lämnade Fransson Luleå sedan han skrivit ett tvåårsavtal med Frölunda HC.[3] Efter 35 matcher och sex poäng av Fransson lämnade han i januari 2007 Frölunda sedan han fått allt mindre speltid och ibland ställts utanför laget. Han lånades istället ut till finska Ässät i FM-ligan. Men Ässät producerade han en assistpoäng på sex matcher och då laget spelat färdigt för säsongen återvände Fransson till Sverige och blev den 31 januari 2007 bortbytt till Linköping HC mot Oscar Ackeström.[4] Under SM-slutspelet slog Linköping ut Luleå HF och Färjestad i kvarts-, respektive semifinal innan man ställdes mot Modo Hockey i finalserien, som man förlorade med 4–2 i matcher. Fransson tilldelades därmed ett SM-silver. Samtidigt hade Dallas Stars i slutet av februari samma år bytt bort rättigheterna till Fransson i NHL, till Los Angeles Kings, i utbyte mot bland andra Mattias Norström.[5]

Säsongen därpå gjorde han sin dittills bästa grundserie i Elitserien, poängmässigt, då han stod för 14 poäng på 48 matcher (fem mål, nio assist). Även denna säsong tog sig Linköping till SM-final, och likt föregående säsong föll man i finalserien med 4–2 i matcher – denna gång mot HV71 – och Fransson tog sitt andra SM-silver i följd. Fransson påbörjade sedan sin tredje säsong med Linköping, men bröt avtalet med klubben i januari 2009 i förtid. Han avslutade istället säsongen med den schweiziska klubben HC Lugano i Nationalliga A.[6] Han spelade sin första match i NLA den 23 januari samma år. Dagen därpå noterades han för sina två första mål i serien, på Ronald Rüeger, då Lugano besegrade Kloten Flyers med 4–3. På sju grundseriematcher med Lugano stod han för två mål och tre assist. I det efterföljande slutspelet gjorde han två mål på fyra spelade matcher.

Efter en kort sejour i Schweiz meddelades det i maj 2009 att Fransson återvänt till Luleå HF då han skrivit ett ettårskontrakt med klubben.[7] Därefter gjorde Fransson sin poängmässigt främsta säsong och stod för 30 poäng på 54 matcher (11 mål, 19 assist) och var poängbäst bland lagets backar. Luleå slutade på tionde plats i grundserietabellen och missade därför SM-slutspelet.

2009–2014: Återkomst till Luleå HF

[redigera | redigera wikitext]
Fransson under sin utlåning till SKA Sankt Petersburg 2010.

Kort efter säsongens slut stod det i april 2010 klart att han tecknat ett nytt femårsavtal med Luleå.[8] Drygt en månad senare skrev dock Fransson på ett avtal för HK Dinamo Minsk i KHL, och ytterligare drygt en månad senare skrev han ett ettårskontrakt med Los Angeles Kings i NHL.[9][10] Fransson lyckades inte ta någon ordinarie plats i Kings och blev istället utlånad till SKA Sankt Petersburg i KHL för resten av säsongen.[11] Den 20 oktober 2010 spelade han sin första KHL-match, en 2–3-förlust mot HK CSKA Moskva. Den 2 november samma år gjorde han sitt första mål i KHL, på Vadim Tarasov, i en 4–3-seger mot Metallurg Novokuznetsk. På 38 grundseriematcher stod Fransson för 16 poäng (sex mål, tio assist). I Gagarin Cup slog laget ut HK Spartak Moskva med 4–0 i matcher, innan man besegrades av Atlant Mytisjtji med 4–3 i kvartsfinalserien. Fransson noterades för två assistpoäng på elva slutspelsmatcher.

Efter en säsong i KHL, återvände Fransson till Sverige och Luleå.[12] Säsongen 2011/12 var han lagets poängmässigt främsta back i grundserien och noterades för 20 poäng på 48 matcher, varav 19 assist. Luleå, som vunnit grundserien, slogs sedan överraskande ut i SM-slutspelet av kvartsfinalmotståndaren AIK med 4–1 i matcher. Säsongen 2012/13 var han med och tog laget till dess första SM-final sedan 1997. I kvarts-, respektive semifinal slog laget ut Frölunda HC (4–2) och Färjestad BK (4–1). Väl i finalen föll man dock mot rivalen Skellefteå AIK med 4–0 i matcher. Fransson var den poängmässigt näst bäste backen i hela slutspelet då han stod för 10 poäng på 15 matcher.

Säsongen 2013/14 missade Fransson i oktober och november 14 matcher av grundserien: i en match mot HV71 den 16 oktober 2013 tacklades Fransson av motståndaren Riley Holzapfel, som senare stängdes av tre matcher för tacklingen.[13][14] Efter undersökning stod det klart att Fransson skadat ledbandet och menisken i samband med bentacklingen.[15] Trots skadan var Fransson poängbäst bland backarna i Luleå. På 38 grundseriematcher stod han för 15 poäng (fem mål, tio assist). I SM-slutspelet ställdes Luleå mot Växjö Lakers Hockey i kvartsfinalserien. Fransson spelade de två inledande matcherna, men tvingades sedan avstå från spel på grund av ryggproblem.[16] Lakers vann serien med 4–2 i matcher.

2014–2023: NLA och Leksands IF

[redigera | redigera wikitext]
Fransson med Genève-Servette HC 2015.

Trots att Fransson hade ett år kvar på sitt avtal med Luleå, lämnade han laget 2014 för spel med Rapperswil-Jona Lakers i Nationalliga A.[17] Ett optionsår nyttjades i slutet av februari 2015, men då Rapperswil-Jona Lakers inte lyckades hålla sig kvar i NLA lämnade Fransson klubben för att istället spela i Genève-Servette Hockey Club, med vilka han skrev ett tvåårsavtal den 28 maj samma år.[18] Under sin första säsong med Genève-Servette slog Fransson sitt personliga poängrekord i grundserien under en säsong, då han på 39 matcher noterades för 22 poäng (7 mål, 15 assist). Efter att ha slagit ut Fribourg-Gottéron i kvartsfinal (4–1) i det efterföljande slutspelet, slogs laget ut i semifinal av HC Lugano med 4–2 i matcher.

Under sin andra säsong i klubben förlängde Fransson sitt avtal med Genève-Servette med ytterligare två år, den 16 november 2016.[19] I slutspelet var Fransson lagets poängmässigt bästa back med tre assistpoäng på fyra matcher. Laget slogs ut i den första rundan av EV Zug med 4–0 i matcher.

Fransson gjorde inte ett enda mål i grundserien säsongen 2017/18. På 40 grundseriematcher noterades han för 19 assistpoäng. Likt föregående säsong slogs Genève-Servette omgående ut i kvartsfinalserien, denna gång mot SC Bern med 4–1 i matcher. Under en match mot Fribourg-Gottéron i november 2018 ådrog sig Fransson en hjärnskakning och skadade samtidigt ryggen.[20] Han var tillbaka i spel den 1 februari 2019 efter att ha missat 17 matcher av grundserien. På 30 matcher noterades Fransson för 18 poäng (sex mål, tolv assist). Genève-Servette var det sista laget att ta sig till det efterföljande slutspelet och ställdes mot seriesegraren SC Bern i kvartsfinalserien, som man förlorade med 4–2 i matcher. Under slutspelet var Fransson lagets poängmässigt främsta back då han noterades för ett mål och tre assistpoäng på dessa sex matcher.

Den 29 april 2019 meddelades det att Fransson återvänt till Sverige och skrivit ett fyraårsavtal med Leksands IF i SHL.[21] Under en match mot IK Oskarshamn i början av december 2019 ådrog sig Fransson en skada och var därefter borta från spel i en dryg månad.[22] Under den här tiden missade han sex matcher. Den 20 februari 2020 spelade han sin 500:e grundseriematch i SHL.[23] Totalt noterades han under säsongens gång för elva poäng, varav tre mål, på 41 matcher.

Fransson missade inledningen av säsongen 2020/21 på grund av en skada, men gjorde comeback i slutet av oktober 2020. Han hade skadeproblem resten av säsongen och spelade endast 22 av de 52 grundseriematcherna – i början av februari 2021 bekräftades det att Fransson skulle komma att genomgå en operation på grund av ljumskproblem.[24] Leksand slutade på tredje plats i grundserien men slogs sedan ut i SM-slutspelet av Örebro HK med 4–0 i kvartsfinalserien. Fransson spelade två av dessa matcher.

Efter att ha råkat ut för en motorcykelolycka under sommaren 2021, missade Fransson båda säsongerna 2021/22 och säsongen 2022/23, och bekräftade i juli 2023 att han avslutat sin spelarkarriär.[25]

Landslag

[redigera | redigera wikitext]

2003–2005: Ungdoms- och juniorlandslag

[redigera | redigera wikitext]

2003 blev Fransson uttagen att spela sitt första JVM, som avgjordes i Finland 2004. Sverige misslyckades att ta sig till slutspel och tvingades kvala för att hålla sig kvar i JVM:s toppdivision. På sex spelade matcher noterades Fransson för tre mål och var därmed Sveriges främsta målskytt i turneringen. Han var dessutom Sveriges poängmässigt bästa back, tillsammans med Alexander Täng. Fransson spelade sitt andra JVM i USA året därpå. Efter att ha tagit sig vidare från gruppspelsrundan åkte Sverige ut mot värdnationen efter en kvartsfinalförlust med 8–2. Sverige förlorade därefter också en placeringsmatch mot Finland, vilket gav laget en sjätteplats i turneringen.[26] Fransson gick poänglös ur dessa sex matcher.

2004–2018: A-landslaget

[redigera | redigera wikitext]
Tre Kronor firar segern i VM-finalen 2013.

Fransson debuterade i Tre Kronor under en träningslandskamp mot Schweiz den 6 april 2004. Sverige vann matchen med 2–3 och Fransson noterades inte för några poäng. Den 2 maj 2010 gjorde han sitt första A-landslagsmål, under LG Hockey Games 2010, då han inledde målskyttet i Sveriges 3–2-seger mot Finland.

2013 blev Fransson uttagen till Sveriges trupp då VM avgjordes i Sverige och Finland. Sverige ställdes mot Kanada i kvartsfinal sedan man slutat trea i gruppspelet. Laget vann med 3–2 efter straffar och vann därefter även semifinalen mot Finland med 3–0. I finalen tog Sverige en komfortabel 5–1-seger mot Schweiz och Fransson tilldelades därmed ett VM-guld. På tio matcher noterades han för fem poäng (ett mål, fyra assist).

Fransson var också med under VM i Vitryssland 2014. Sverige tog sig till kvartsfinal, där man ställdes mot hemmanationen och vann med 3–2. Laget förlorade sedan semifinalen mot Ryssland med 1–3, men vann därefter bronsmatchen mot Tjeckien med 3–0. Fransson gjorde inga poäng på de tio matcherna han spelade. 2016 spelade han sitt tredje och sista VM, som denna gång avgjordes i Ryssland. Sverige slutade trea i gruppspelet och slogs därefter ut mot Kanada i kvartsfinal, sedan man förlorat med 0–6. På sju spelade matcher stod Fransson för totalt tre assistpoäng.

Då Sverige presenterade truppen till OS i Pyeongchang den 16 januari 2018, stod det klart att Fransson var en av de som blivit uttagna. Sverige gick obesegrat genom gruppspelet sedan man besegrat Norge, Tyskland och Finland. I kvartsfinalen föll dock Sverige mot Tyskland, sedan tyskarna avgjort matchen till 3–4 mindre än två minuter in på förlängningen.[27] På fyra matcher noterades Fransson för två assistpoäng.

Statistik

[redigera | redigera wikitext]

Klubblag

[redigera | redigera wikitext]
    Grundserie   Slutspel
Säsong Klubb Liga Matcher Mål Assist Poäng Utv. Matcher Mål Assist Poäng Utv.
2002–03 Luleå HF Elitserien 3 0 0 0 0 — — — — —
2003–04 Luleå HF Elitserien 44 3 3 6 28 2 0 0 0 4
2004–05 Luleå HF Elitserien 43 1 6 7 30 3 0 0 0 0
2005–06 Luleå HF Elitserien 50 3 5 8 74 6 1 1 2 6
2006–07 Frölunda HC Elitserien 35 0 6 6 18 — — — — —
2006–07 Ässät Liiga 6 0 1 1 2 — — — — —
2006–07 Linköping HC Elitserien 8 0 0 0 4 15 0 0 0 2
2007–08 Linköping HC Elitserien 48 5 9 14 24 16 0 5 5 16
2008–09 Linköping HC Elitserien 40 3 7 10 24 — — — — —
2008–09 HC Lugano NLA 7 2 3 5 2 4 2 0 2 0
2009–10 Luleå HF Elitserien 54 11 19 30 26 — — — — —
2010–11 SKA Sankt Petersburg KHL 38 6 10 16 22 11 0 2 2 2
2011–12 Luleå HF Elitserien 48 1 19 20 12 5 1 1 2 2
2012–13 Luleå HF Elitserien 55 3 8 11 12 15 0 10 10 6
2013–14 Luleå HF SHL 38 5 10 15 20 2 0 0 0 2
2014–15 Rapperswil-Jona Lakers NLA 32 4 16 20 22 9 1 4 5 12
2015–16 Genève-Servette HC NLA 39 7 15 22 12 11 0 1 1 18
2016–17 Genève-Servette HC NLA 45 5 10 15 52 4 0 3 3 0
2017–18 Genève-Servette HC NL 40 0 19 19 38 4 1 0 1 4
2018–19 Genève-Servette HC NL 30 6 12 18 14 6 1 3 4 2
2019–20 Leksands IF SHL 41 3 8 11 24 — — — — —
2020–21 Leksands IF SHL 22 1 4 5 8 2 0 0 0 0
SHL/Elitserien totalt 529 39 104 143 304 66 2 17 19 38
Nationalliga A totalt 193 24 71 95 140 29 4 7 11 24

Internationellt

[redigera | redigera wikitext]
År Lag Turnering Matcher Mål Assists Poäng Utv.
2004 Sverige JVM 6 3 0 3 2
2005 Sverige JVM 6 0 0 0 12
2013 Sverige VM 10 1 4 5 4
2014 Sverige VM 10 0 0 0 4
2016 Sverige VM 7 0 3 3 2
2018 Sverige OS 4 0 2 2 2
Junior totalt 12 3 0 3 14
Senior totalt 31 1 9 10 12

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Fransson, Carl Johan
  2. ^ Hjorter, David (19 maj 2013). ”Tre Kronors VM-guldlag 2013”. Sveriges Televison. http://www.svt.se/sport/tre-kronors-vm-guldlag-2013. Läst 1 april 2018. 
  3. ^ TT (19 maj 2006). ”Johan Fransson till Frölunda”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/hockey/johan-fransson-till-frolunda/. Läst 6 april 2018. 
  4. ^ Sportbladet.se (31 januari 2007). ”Backbyte i elitserien”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/shl/article11046785.ab. Läst 6 april 2018. 
  5. ^ Svärdkrona, Zendry (28 februari 2007). ”Norström till Dallas i natt”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article10889340.ab. Läst 6 april 2018. 
  6. ^ Ros, Tomas (21 januari 2009). ”Klar för Lugano”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/shl/linkoping/article11623632.ab. Läst 6 april 2018. 
  7. ^ TT (8 maj 2009). ”Fransson tillbaka i Luleå”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/fransson-tillbaka-i-lulea. Läst 6 april 2018. 
  8. ^ NSD (23 april 2010). ”EXTRA: Johan Fransson förlänger med Luleå”. Norrländska Socialdemokraten. Arkiverad från originalet den 6 april 2018. https://web.archive.org/web/20180406230923/http://www.nsd.se/nyheter/extra-johan-fransson-forlanger-med-lulea-5327834.aspx. Läst 6 april 2018. 
  9. ^ Björklund, Tobias (24 maj 2010). ”Fransson lämnar Luleå - för KHL”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/hockey/shl/fransson-lamnar-lulea---for-khl/. Läst 6 april 2018. 
  10. ^ Staff Writer / Los Angeles Kings (15 juni 2010). ”Kings Sign Prospect Fransson” (på engelska). nhl.com. https://www.nhl.com/kings/news/kings-sign-prospect-fransson/c-531705. Läst 6 april 2018. 
  11. ^ ”Monarchs Assign Fransson to Russia” (på engelska). oursportscentral.com. 13 oktober 2010. https://www.oursportscentral.com/services/releases/monarchs-assign-fransson-to-russia/n-4102653. Läst 6 april 2018. 
  12. ^ Björklund, Tobias (26 maj 2011). ”Johan Fransson gör comeback i Luleå”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/hockey/shl/johan-fransson-gor-comeback-i-lulea-3481822/. Läst 6 april 2018. 
  13. ^ Käck, Andreas (16 oktober 2013). ”Landslagsmannen sänkt av knätackling”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/wExKnn/landslagsmannen-sankt-av-knatackling. Läst 6 januari 2019. 
  14. ^ Wahlberg, Malin; Abrahamsson, Hans (18 oktober 2013). ”Stängs av tre matcher efter bentacklingen”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/xR5Q9G/stangs-av-tre-matcher-efter-bentacklingen. Läst 6 januari 2019. 
  15. ^ Norberg, Linus (19 oktober 2013). ”Borta i tre veckor efter bentacklingen”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/yvxO9a/borta-i-tre-veckor-efter-bentacklingen. Läst 6 januari 2019. 
  16. ^ Ek, Mattias (26 mars 2014). ”Franssons bakslag - säsongen är i fara”. Expressen. https://www.expressen.se/sport/hockey/shl/franssons-bakslag---sasongen-ar-i-fara/. Läst 6 januari 2019. 
  17. ^ Persson, Mattias (8 september 2014). ”Johan Fransson klar för Rapperswil”. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/artikel/johan-fransson-klar-for-rapperswil/. Läst 6 april 2018. 
  18. ^ ”Johan Fransson renforce l’arrière-garde genevoise” (på franska). gshc.ch. 28 maj 2015. https://www.gshc.ch/News/Johan-Fransson-renforce-l-arriere-garde-genevoise.html. Läst 6 april 2018. 
  19. ^ Karlsson, Måns (16 november 2016). ”Svenske världsmästarbacken förlänger – blir kvar utomlands”. hockeysverige.se. http://www.hockeysverige.se/2016/11/16/svenske-varldsmastarbacken-forlanger-blir-kvar-utomlands/. Läst 6 januari 2019. 
  20. ^ Olsson Jiglund, David (6 december 2018). ”Stjärnan skadad – efter otäcka kraschen”. Norrländska Socialdemokraten. Arkiverad från originalet den 7 december 2018. https://web.archive.org/web/20181207121843/https://www.nsd.se/sport/100-hockey/stjarnan-skadad-efter-otacka-kraschen-nm4979956.aspx. Läst 6 januari 2019. 
  21. ^ Brasar, Richard (29 april 2019). ”Johan Fransson ansluter till Leksands IF”. leksandsif.se. https://www.leksandsif.se/artikel/gq9bajv2e-30ead/johan-fransson-ansluter-till-leksands-if. Läst 29 april 2019. 
  22. ^ Käck, Andreas (5 december 2019). ”Leksands stjärna utgick med skada”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/e8vrgK/leksands-stjarna-utgick-med-skada. Läst 17 mars 2020. 
  23. ^ Hagesund, Johan (20 februari 2020). ”Djurgården tangerade klubbrekordet”. shl.se. https://www.shl.se/gamecenter/qWX-344b4gPpl/articles/post. Läst 17 mars 2020. 
  24. ^ Brasar, Richard (4 februari 2021). ”Johan Fransson opereras”. leksandsif.se. https://www.leksandsif.se/artikel/0xfgakkr0-30ead/johan-fransson-opereras. Läst 11 maj 2021. 
  25. ^ Rönnqvist, Ronnie (13 juli 2023). ”Johan Fransson om nya rollen: "Vet att det kommer bli väldigt kul"”. hockeysverige.se. https://hockeysverige.se/2023/07/13/johan-fransson-om-nya-rollen-vet-att-det-kommer-bli-valdigt-kul. Läst 25 juli 2023. 
  26. ^ TT (4 januari 2005). ”Småkronorna föll mot Finland - slutade sexa”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/kaEAKL/smakronorna-foll-mot-finland-slutade-sexa. Läst 3 januari 2020. 
  27. ^ Nordling, Björn (22 februari 2018). ”Sverige utslaget av Tyskland”. Sveriges Television. https://www.svt.se/sport/ishockey/sverige-tyskland-5/. Läst 22 februari 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Johan_Fransson&oldid=54099470”