Florenslistan

Florenslistan, Florenslängden eller Florensdokumentet är en avskrift i Biblioteca Medicea Laurenziana i Florens från omkring 1119–1124, som ursprungligen ingick i en påvlig skrivelse från 1103. Avskriften är troligen författad av en benediktinermunk i Italien och den trycktes först 1866. Vetenskapliga kommentarer har gjorts av Sven Tunberg (1913), Arne Palmqvist (1961), Tore Nyberg (1991)^[1] och Christian Lovén (2020).

Listan är en förteckning över franska, spanska, polska och skandinaviska biskopssäten. I listan nämns arton skandinaviska städer: åtta i Danmark, tre städer i Norge, sju städer i Sverige. Därutöver nämns femton landskap, lat. Nomina insularum de regno sueuorum, sv. "namn på öar i svearnas kungarike".^[2]

Forskare har sett Florenslistan som en förteckning över etablerade svenska stift vid 1100-talets början, men även som en lista inför en planerad indelning. En hypotes är att en konkurrenssituation förelåg mellan Sigtuna och Uppsala, att Sigtuna stod ärkebiskopen i Lund och därmed Rom nära medan biskopen i Uppsala som hade utnämnts av ärkebiskopen av Hamburg-Bremen därmed var förbunden med den kejserliga tyska kyrkan.^[3]

• Lund
• Roskilde
• Odense
• Hedeby
• Ribe
• Århus
• Viborg
• Børglum

• Oslo
• Bergen
• Nidaros

• Scara
• Liunga kaupinga
• Tuna
• Strigines
• Sigituna
• Arosa

• Gothica australis^[4]
• Gothica occidentalis
• Guasmannia
• Sundermannia
• Nerh
• Tindia
• Fedundria
• Atanht
• Gutlandia
• Guarandia
• Findia (Finnveden eller Finland)
• Hestia (Gästrikland eller Estland)
• Helsingia
• Guarmelande
• Teuste

• Historikerstriden om Findia och Hestia

• Christian Lovén, Florenslängden. Den äldsta förteckningen över de svenska stiften, utg. av Strängnäs stiftshistoriska sällskap, Örebro, 2020. ISBN 978-91-519-3031-2.
• Tore Nyberg, "Adam av Bremen och Florenslistan" i: Scandia 1991
• Arne Palmqvist1, 1961., Kyrkans enhet och papalismen. (Studia historico-ecclesiastica Upsaliensia 1.) 1961.