Damarasångare

	Damarasångare; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Afrikanska sångare; Macrosphenidae
Släkte	Achaetops
Art	Damarasångare; A. pycnopygius
Vetenskapligt namn
	§ Achaetops pycnopygius
Auktor	(Sclater, 1852)

Damarasångare^[2] (Achaetops pycnopygius) är en fågel i familjen afrikanska sångare inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läten

Damarasången är en 16-17 cm lång, särpräglad och marklevande tätting. Den mörka ryggen är kraftigt streckad och det vita bröstet pepprat med svarta fläckar. Vidare har den rostbeige på övergump och flanker samt en lång, mörk stjärt som tillsammans med den horisontella hållningen skiljer den från skvättor. Sången är fyllig, bubblande och melodisk, mycket mer varierad än stråsångarens.^[4]^[5]

Utbredning och systematik

Damarasångaren delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Achaetops pycnopygius pycnopygius: förekommer i klippiga områden i sydvästra Angola och norra Namibia.
Achaetops pycnopygius spadix: förekommer i sluttningarna på det sydvästra höglandet i Angola (provinsen Huíla och närliggande Namibia).

Familjetillhörighet

Tidigare behandlades damarasångaren antingen som en timalia eller en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Den senare har dock efter DNA-studier delats upp i ett antal mindre familjer, däribland den nyskapade familjen afrikanska sångare (Macrosphenidae) där damarasångaren ingår tillsammans med exempelvis krombekar (Sylvietta), långnäbbar (Macrosphenus) och flera udda afrikanska sångare som placeras i egna släkten. Dess närmaste släktingar tros vara mustaschsångaren och stråsångaren.^[6]^[7]

Levnadssätt

Damarasångaren hittas i sluttningar med klippblock och gräs där den studsar fram på långa ben och ses sjunga från exponerade sittplatser. Den lever av ryggradslösa djur, i ett fall även små skorpioner. I Namibia häckar den mellan november och april.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Achaetops pycnopygius Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b] Collar, N. & Robson, C. (2019). Rockrunner (Achaetops pycnopygius). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59690 30 mars 2019).
^ Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.
^ Nguembock, B., J. Fjeldså, A. Tillier, and E. Pasquet (2007), A phylogeny for the Cisticolidae (Aves: Passeriformes) based on nuclear and mitochondrial DNA sequence data, and a re-interpretation of a unique nest-building specialization, Mol. Phylogenet. Evol. 42, 272-286.
^ Beresford, P., F.K. Barker, P.G. Ryan, and T.M. Crowe (2005), African endemics span the tree of songbirds (Passeri): Molecular systematics of several evolutionary 'enigmas', Proc. Royal Soc. B 272, 849-858.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör damarasångare.
Bilder & media
Wikispecies har information om Achaetops pycnopygius.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Achaetops pycnopygius Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[hbw-4] [a b] Collar, N. & Robson, C. (2019). Rockrunner (Achaetops pycnopygius). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59690 30 mars 2019).

[africa-5] Sinclair, Ian & Ryan, Peter (2003) Birds of Africa south of the Sahara, Struik, Cape Town.

[6] Nguembock, B., J. Fjeldså, A. Tillier, and E. Pasquet (2007), A phylogeny for the Cisticolidae (Aves: Passeriformes) based on nuclear and mitochondrial DNA sequence data, and a re-interpretation of a unique nest-building specialization, Mol. Phylogenet. Evol. 42, 272-286.

[7] Beresford, P., F.K. Barker, P.G. Ryan, and T.M. Crowe (2005), African endemics span the tree of songbirds (Passeri): Molecular systematics of several evolutionary 'enigmas', Proc. Royal Soc. B 272, 849-858.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]