[go: up one dir, main page]

Hoppa till innehållet

Andalusit

Från Wikipedia
Andalusit
Andalusit från Brasilien
KategoriNesosilikat
Dana klassificering52.2.2b.1
Strunz klassificering9.AF.10
Kemisk formelAl2SiO5
FärgRosa, violett, gul, grön, vit, grå; i tunn sektion, färglös till rosa eller grön
FörekomstsättSom euedriska kristaller eller kolumnformiga aggregat med nästan kvadratiska tvärsnitt; fibrös kompakt till massiv
KristallstrukturOrtorombisk
TvillingbildningSällsynt på {101}
SpaltningGod på {110}, svag på {100}
BrottOjämnt till subkonchoidalt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)6,5 - 7,5
GlansGlasaktigt
RefraktionDubbelbrytande, biaxiell (-),chiastolit har en anomal aggregatreaktion.[1]
Ljusbrytningnα = 1,629 – 1,640 nβ = 1,633 – 1,644 nγ = 1,638 – 1,650
Dubbelbrytningδ = 0,009 - 0,010
Dispersionr < v stark
PleokroismStarkt trikroisk
TransparensTransparent till nästan ogenomskinlig med inneslutningar
FluorescensIckefuoreserande
StreckfärgVit
Specifik vikt3,17 (± 0,04)
Referenser[1][2]

Andalusit är ett aluminiumsilikatmineral med den kemiska formeln Al2SiO5. Mineralet kallades 1789 andalousit av Delamétehrie,[3] som trodde att det kom från Andalusien, Spanien. Det stod dock snart klart att det var ett lokalitetsfel och att de studerade exemplaren faktiskt kom från El Cardoso de la Sierra, i den spanska provinsen Guadalajara, inte Andalusien.[4]

Andalusit är trimorf med kyanit och sillimanit, som är polymorfen med lägre tryck i mitten av temperaturintervallet. Vid högre temperaturer och tryck kan andalusit omvandlas till sillimanit. Således, liksom med dess andra polymorfer, är andalusit ett mineral med aluminiumsilikatindex, vilket ger ledtrådar till djup och tryck som är involverade i att producera värdstenen.[5]

Rund facettslipad andalusit

Sorten chiastolit innehåller vanligtvis mörka inneslutningar av kol eller lera som bildar ett korsformigt mönster när de visas i tvärsnitt. Denna sten var känd åtminstone från 1500-talet och togs till många europeiska länder, som en souvenir, av pilgrimer som återvände från Santiago de Compostela.[6]

Viridin är en grön variant av andalusit där mangan3+ ersätter aluminium, samma förändring är också orsak till färgen. [7][8] Kanonait är ett grönsvart mineral relaterat till andalusit och har den ungefärliga sammansättningen Mn0,76Al0,23Fe0,02)AlSiO5.[9]

En tydlig, sort som finns i Brasilien och Sri Lanka kan slipas till en ädelsten.[10] Facetterade andalusitstenar ger ett spel av röda, gröna och gula färger som liknar en dämpad form av iris, även om färgerna faktiskt är resultatet av ovanligt stark pleokroism.[11]

Andalusit förekommer rikligt i metamorfa bergarter som bildas under relativt lågt tryck och låg till hög temperatur. Mineralen kyanit och sillimanit har samma kemiska sammansättning som andalusit men en annan kristallstruktur. Dessa tre mineraler bildas var och en under olika tryck- och temperaturförhållanden och förekommer därför sällan tillsammans i samma bergart. Vilket av de tre som förekommer i en bergart ger därför information om bergartens bildningssätt. Det är särskilt förknippat med pelitiska metamorfa bergarter som glimmerskiffer.[12] Andalusit med korsformade inneslutningar av kol eller lera kallas chiastolit.

Transparent andalusit kan bildas i pegmatiter och räknas som ädelsten. De förekommer bland annat i Brasilien och på Sri Lanka.

I Sverige förekommer andalusit i Bergslagen och i trakten av Boliden i Västerbotten.[13]

Andalusit används som eldfast material i ugnar och andra industriella processer.[14] Sydafrika har den överlägset största delen av världens kända andalusitfyndigheter.[15]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Andalusite, 9 juni 2024.
  1. ^ [a b] Gemological Institute of America, GIA Gem Reference Guide 1995, ISBN 0-87311-019-6
  2. ^ http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/andalusite.pdf Handbook of Mineralogy
  3. ^ Delamétherie, Jean Claude (1798). ”Sur une pierre de l'Andalousie”. Journal de Physique, de Chimie d'Histoire Naturelle et des Arts 46: sid. 386–387. 
  4. ^ Calvo, Miguel (2018). Minerales y Minas de España. Vol. IX. Silicatos. Madrid, Spain: Escuela Técnica Superior de Ingenieros de Minas de Madrid. Fundación Gómez Pardo. sid. 91–94. ISBN 978-84-8321-883-9 
  5. ^ Whitney, D.L. (2002). ”Coexisting andalusite, kyanite, and sillimanite: Sequential formation of three Al2SiO5 polymorphs during progressive metamorphism near the triple point, Sivrihisar, Turkey”. American Mineralogist 87 (4): sid. 405–416. doi:10.2138/am-2002-0404. Bibcode2002AmMin..87..405W. 
  6. ^ Calvo, Miguel (2016). ”El "lapis crucifer", "piedra de cruz de Compostela": un elemento importante de los patrimonios geológico y cultural del NW de España”. De Re Metallica 6: sid. 67–79. 
  7. ^ Abs-Wurmbach, I.; Langer, K.; Seifert, F.; Tillmanns, Ε. (1 October 1981). ”The crystal chemistry of (Mn 3+ , Fe 3+ )-substituted andalusites (viridines and kanonaite), (Al 1-x-y Mn x 3+ Fe 3+ y ) 2 (O|SiO 4 ): crystal structure refinements, Mössbauer, and polarized optical absorption spectra”. Zeitschrift für Kristallographie - Crystalline Materials 155 (1–4): sid. 81–114. doi:10.1524/zkri.1981.155.14.81. 
  8. ^ ”Minerals Colored by Metal Ions”. minerals.gps.caltech.edu. http://minerals.gps.caltech.edu/color_causes/Metal_Ion/index.html. 
  9. ^ Vrána, S.; Rieder, M.; Podlaha, J. (1978). ”Kanonaite, (Mn 0.76 3+ Al0.23Fe 0.02 3+ )[6]Al[5][O|SiO4], a new mineral isotypic with andalusite”. Contributions to Mineralogy and Petrology 66 (3): sid. 325–332. doi:10.1007/BF00373417. 
  10. ^ International Colored Gem Association: Anadalusite. International Colored Gem Association: Anadalusite. http://www.gemstone.org/gem-by-gem/english/andalusite.html.  Arkiverad 17 juli 2006 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ Fernandes, Shyamala; Choudhary, Gagan (Summer 2009). ”Gem-quality andalusite from Brazil”. Gems & Gemology 45 (2): sid. 120–129. doi:10.5741/GEMS.45.2.120. https://www.gia.edu/doc/Summer-2009-Gems-Gemology-Gem-Quality-Andalusite-from-Brazil.pdf. Läst 30 oktober 2021. 
  12. ^ Nesse, William D. (2000). Introduction to mineralogy. New York: Oxford University Press. sid. 314–318. ISBN 9780195106916 
  13. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000
  14. ^ Dubreuil, P.; Sobolev, V. M.; Filari, E. (1999). ”Use Of Andalusite Refractories In Ferrous Metallurgy”. Refractories and Industrial Ceramics 40 (5–6): sid. 252–259. doi:10.1007/BF02762295. https://link.springer.com/article/10.1007/BF02762295. Läst 25 oktober 2021. 
  15. ^ Overbeek, P. W. (1 June 1989). ”Andalusite in South Africa”. Journal of the Southern African Institute of Mining and Metallurgy 89 (6): sid. 157–171. https://journals.co.za/doi/abs/10.10520/AJA0038223X_1910. Läst 25 oktober 2021. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
  • Wikimedia Commons har media som rör andalusit.