Transamerikanska järnvägen: Skillnad mellan sidversioner
Hovastro (Diskussion | Bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
rättat stavfel |
||
| Rad 11: | Rad 11: | ||
== Järnvägen idag == |
== Järnvägen idag == |
||
Flera |
Flera hundra kilometer av järvägen finns fortfarande kvar idag och används. De största delarna finns i Sierra Nevada, Utah och [[Wyoming]]. Även om järnvägslinjen har ersatts på grund av slitage. |
||
Även området där de två järnvägarna möttes finns bevarat, på platsen finns öven två repliker av [[Union Pacific nr 119]] och [[Silla Jupiter]]. Det sker regelbunda eldningar i [[Ångpanna|ångpannorna]] för beskådan av besökare. |
Även området där de två järnvägarna möttes finns bevarat, på platsen finns öven två repliker av [[Union Pacific nr 119]] och [[Silla Jupiter]]. Det sker regelbunda eldningar i [[Ångpanna|ångpannorna]] för beskådan av besökare. |
||
Versionen från 26 augusti 2014 kl. 11.25
 |
Den här artikeln eller avsnittet kan behöva språkvård eller korrekturläsning. (utan datum) Hjälp gärna Wikipedia med att förbättra språket i texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Transamerikanska järnvägen byggdes under åren 1863-1869 och var den första järnvägen som löpte tvärs över Nordamerika. Järnvägen var 3069 km lång och sträckte sig från Sacramento i väst till Omaha i öst och byggdes av de två företagen Central Pacific Railroad och Union Pacific Railroad som byggde från varsin ända av kontinenten.[1]
Projektet initierades av den amerikanske ingenjören Theodore Judah som 1861 reste till Washington för att presentera sin idé för senaten och presidenten Abraham Lincoln. Förslaget gillades och den 1 juli 1862 gick lagen Pacific Railroad Act igenom som gav uppdraget att bygga järnvägen åt de två företagen.[1]
Den 10 maj 1869 slogs den sista spiken, som var gjord av guld, i rälsen. Detta gjordes i Promontory, strax utanför Ogden, Utah. Man hade virat in spiken i telegrafkablar så att hela nationen skulle kunna höra det historiska ögonblicket.[2]
Byggandet
Järvägen bekostades av staten och utbetalningen skedde för varje engelsk mil som blev byggd. Detta gjorde att Central Pacific Railroad inte fick lite bra förtjänst medan de tog sig igenom bergskedjan Sierra Nevada. Arbetet av även mycket farligare i bergen, eftersom bra sprängmetoder ännu inte var utvecklade än. Detta gjorde att många arbetare omkom till följd av olyckor med nitroglycerin, raviner och andra arbetsolyckor. Mendan Union Pacific railroad snabbt kunde få kapital när arbetet gick lätt på det släta landskapet i öst.
Järnvägen idag
Flera hundra kilometer av järvägen finns fortfarande kvar idag och används. De största delarna finns i Sierra Nevada, Utah och Wyoming. Även om järnvägslinjen har ersatts på grund av slitage.
Även området där de två järnvägarna möttes finns bevarat, på platsen finns öven två repliker av Union Pacific nr 119 och Silla Jupiter. Det sker regelbunda eldningar i ångpannorna för beskådan av besökare.
Externa länkar
- (engelska) American Experience, Transcontinental Railroad Interaktiva kartor, intervjuer och bildgalleri.
Källor
Noter
- ^ [a b] ”Profile Showing the Grades upon the Different Routes Surveyed for the Union Pacific Rail Road Between the Missouri River and the Valley of the Platte River”. 14 november 1865. http://www.wdl.org/en/item/4608/. Läst 16 juli 2013.Okänd parameter website
- ^ Viljans seger, bilaga ur Illustrerad Vetenskap nr. 8/2007, s. 13.