Rastakhiz: Skillnad mellan sidversioner

Rastakhiz
	Rastakhiz; رستاخیز
Land	Kejsardömet Iran
Partiledare	Amir-Abbas Hoveyda (1975–1976), Jamshid Amouzegar (1976–1977), Mohammad Baheri (1977–1978), Jamshid Amouzegar (1978), Javad Saeed (1978)
Grundat	2 mars 1975
Upplöst	1 november 1978
Huvudkontor	Teheran
Antal medlemmar	5,000,000 (1976)
Politisk ideologi	Iransk nationalism ; Sekularism ; Demokratisk centralism; Paniranism ; Progressivism ; Populism; Rojalism;
Politisk position	Centrism
Färg(er)	Turkos
Ungdomsförbund	Javānān-e Rastakhiz
	Iransk politik; Politiska partier; Val

Bläddra interaktivt i historiken

← Äldre redigering

Innehåll som raderades Innehåll som lades till

VisuellWikitext

Inline

Nuvarande version från 13 juni 2024 kl. 13.05

Rastakhiz (persiska: رستاخیز Rastākhiz, "Renässans") var ett socialt progressivt nationalistiskt parti i Iran som bildades av shahen Mohammad Reza Pahlavi den 2 mars 1975. Partiet var avsett som Irans enda parti, med monopol på all politisk verksamhet i Iran, och som alla iranier var skyldiga att tillhöra. Partiet förbjöds vid den islamiska revolutionen 1979 men verksamheten har fortsatt i exil.

Bakgrund

Shahen Mohammed Reza Pahlavi besöker ön Khargs petrokemiska komplex 1970.

I början av 1957 var Mohammed Reza Pahlavis uttalade mål att man i Iran skulle upprätta ett tvåpartisystem efter amerikansk modell.^[3] Han gav därför premiärminister Manouchehr Eghbal i uppdrag att försöka införa ett sådant system. Eghbal skulle själv grunda ett av de två partierna, medan Asadollah Alam skulle grunda det andra. Eghbal grundade partiet Melliyun (Nationalisterna) medan Alam grundade Folkpartiet (Mardom). Den nittonde sessionen i parlamentet avslutades den 9 juli 1960 och inför det kommande valet fördes en intensiv debatt mellan partierna. I valrörelsen dök det helt oväntat upp en tredje politisk kraft som återupplivade ett politiskt liberalt klimat, nämligen Nationella Fronten.

Eghbal attackerades av både Folkpartiet och Nationella fronten. Han försökte att ”styra” det val som hölls den 19 juli 1960. Han anklagades för valfusk, massiva protester och demonstrationer följde, och den 3 augusti 1960 inleddes även en rättegång mot Eghbal. Ali Amini och Asadollah Alam talade om det största valfusket i Irans historia, vilket fick premiärminister Eghbal att avgå den 7 augusti 1960. Shahen bad de nyvalda parlamentarikerna att frånträda sina poster eftersom de uppenbarligen inte hade folkets förtroende. Ny premiärminister blev Jafar Sharif-Emami. Det första försöket att införa ett tvåpartisystem hade misslyckats.

Den 16 december 1963 grundade Hassan Ali Mansur partiet Iran Novin (Nya Iran) som snabbt blev det största partiet i det parlamentariska systemet i Iran. Det av Asadollah Alam grundade Mardom hamnade i minoritet. Båda partierna stödde Mohammed Reza Pahlavis reformprogram, den vita revolutionen.^[4] Efter mordet på Mansur 1965 tog Amir Abbas Hoveyda över som premiärminister och ledare för Iran Novin.

Rastakhiz grundas

Rastakhiz bildades på order av Mohammad Reza Pahlavi under Amir Abbas Hoveydas tid som premiärminister. Den 2 mars 1975 uppgav shahen att tvåpartisystemet inte fungerade som ämnat för att genomföra progressiv samhällsutveckling. Det regerande partiet Iran Novin och oppositionspartiet Folkpartiet skulle upplösas. Målet blev nu att skapa ett fungerande enpartisystem där alla kunde delta politiskt.^[5] Hoveyda blev det nya partiets första partiledare (dabir-e koll, "generalsekreterare") och ansvarig för att utarbeta partiets stadgar. Den 8 september 1975 hölls Rastakhiz första kongress. Varje medborgare i Iran som hade fyllt 18 år blev automatiskt medlem, såvida han eller hon inte hade avsagt sig medlemskapet.^[6]

Mohammad Reza Pahlavi hade tidigare avfärdat enpartisystem som passande för fascistiska och kommunistiska ledare och därför förvånades många analytiker när han förespråkade att den politiska makten skulle vila hos ett enda parti. Det råder oenighet om vilka faktorer som fick shahen att kraftigt begränsa det politiska spektrumet men mycket talar för att han trodde att det skulle skapa politisk stabilitet och ge förnyad ideologisk kraft till kampen mot inhemsk kommunism och islamism.^[7]

Politiska aktiviteter

Partiet hade två flyglar, en "progressiv flygel", som leddes av Jamshid Amouzegar, och en "konstruktiv flygel" under ledning av Hushang Ansari. Den progressiva flygeln fokuserade på välfärdssystem, ekonomisk balans, decentralisering och politiskt deltagande, medan den konstruktiva flygeln fokuserade på ekonomisk tillväxt, teknisk utveckling och industrialisering. De två flyglarna skulle tillsammans organisera de politiska åsikterna och diskutera den föreslagna lagstiftningen genom den parlamentariska beslutsprocessen.^[8]

Partiet fick efter revolutionen 1979 delvis skulden för monarkins fall eftersom dess program ledde till att tidigare relativt "opolitiska" iranier blev oppositionella mot staten. Man tvingade den i det iranska samhället inflytelserika traditionella köpmannaklassen, bazari, till ett obligatoriskt medlemskap i partiet och de tvingades också betala mer skatt. På många håll i Iran såg man partiets inblandning i politiska, ekonomiska och religiösa intressen som stötande. Motståndet blev inte mindre av att de politiska partier som fanns 1975 antingen förbjöds eller införlivades i Rastakhiz.

Till partiet hörde en ungdomsorganisation och en speciell "kampgrupp" som 1975 startade en storskalig "anti-ockerkampanj" mot bazariklassen som också framställdes som "fiender till staten". Shahen såg kampanjen som en fortsättning på en "kulturell modernisering" av Iran, och som en del av den 1963 initierade "vita revolutionens" mål att omvandla Iran till ett modernt, sekulärt och västligt orienterat samhälle.

I slutet av 1978 gick Rastakhiz envälde mot sitt slut när den politiska oron tilltog och den islamiska revolutionen närmade sig. Efter revolutionen i februari 1979 förbjöds partiet. Flera av dess företrädare avrättades medan andra hunnit fly landet.

Arvet efter Rastakhiz

Efter revolutionen har ett antal andra monarkistiska grupper verkat i exil och propagerat för återupprättandet av den konstitutionella monarkin i Iran, men dessa grupper har ingen anknytning till det ursprungliga Rastakhiz och inte heller något erkännande av den gamla shahfamiljen. Reza Pahlavi, son till Mohammad Reza Pahlavi, har till och med fördömt flera av dem. Monarkistiska grupper är strängt förbjudna i landet och anhängare fängslas vanligen om deras tillhörighet blir känd.

Referenser

^ Elizabeth Collard, (1979), "Iran", MEED, Economic East Economic Digest Ltd, 23: 17, 1979.
^ Parviz Daneshvar, Revolution in Iran, Springer, 2016, sid. 73.
^ Mohammed Reza Pahlevi: Im Dienste meines Landes. Stuttgart o.J., S. 156.
^ Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 423.
^ Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 432.
^ Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 436.
^ Jahangir Amuzegar, Dynamics of the Iranian Revolution: The Pahlavis' Triumph and Tragedy, New York, 1991, sid. 274-275.
^ Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 437.

Externa länkar

Det "nya" Rastakhiz' officiella webbplats
Wikimedia Commons har media som rör Rastakhiz.
Bilder & media

[1] Elizabeth Collard, (1979), "Iran", MEED, Economic East Economic Digest Ltd, 23: 17, 1979.

[2] Parviz Daneshvar, Revolution in Iran, Springer, 2016, sid. 73.

[3] Mohammed Reza Pahlevi: Im Dienste meines Landes. Stuttgart o.J., S. 156.

[4] Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 423.

[5] Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 432.

[6] Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 436.

[7] Jahangir Amuzegar, Dynamics of the Iranian Revolution: The Pahlavis' Triumph and Tragedy, New York, 1991, sid. 274-275.

[8] Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 437.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-'''Rastakhiz''' ([[persiska]]: رستاخیز Rastākhiz, "Renässans") är ett [[Politiskt parti|parti]] som bildades av shahen [[Mohammad Reza Pahlavi]] den 2 mars 1975. Partiet var avsett som [[Iran|Irans]] [[Enpartistat|enda parti]], med monopol på all politisk verksamhet i Iran, och som alla iranier var skyldiga att tillhöra. Partiet förbjöds vid den [[islamiska revolutionen]] 1979 men verkar idag i exil.
 {{Partifakta|
 |talesperson        =
@@ Rad 7: / Rad 5: @@
 |ungdomsförbund     = Javānān-e Rastakhiz
 |position           = [[Politisk mitt|Centrism]]
-|ideologi           = [[Iransk]] [[nationalism]] <br> [[Sekularism]] <br>[[Demokratisk centralism]]<br>[[Paniranism]] <br>[[Populism]]<br>[[Rojalism]]<br></small>
+|ideologi           = [[Iransk]] [[nationalism]] <br> [[Sekularism]] <br>[[Demokratisk centralism]]<br>[[Paniranism]] <br> [[Progressivism]] <br>[[Populism]]<br>[[Rojalism]]<br></small>
 |medlemsantal       = 5,000,000 (1976)<ref>Parviz Daneshvar, ''Revolution in Iran'', Springer, 2016, sid. 73.</ref>
 |upplöst            = 1 november [[1978]]
@@ Rad 17: / Rad 15: @@
 |stat_politik       = Iransk
 |stat               = Iran
-|land_politik       = Iransk
+|land_politik       =Iran
 |land               = Iran
-|nation             = {{Flaggbild|Iran}} <small>[[Iran]]</small>
+|nation             = {{flagicon image|State flag of Iran 1964-1980.svg}} <small>[[Kejsardömet Iran]]</small>
 |förkortning        =
 |logotyp            = Logo of Rastakhiz Party.svg
@@ Rad 26: / Rad 24: @@
 |webbplats          =
 }}
+'''Rastakhiz''' ([[persiska]]: رستاخیز Rastākhiz, "Renässans") var ett [[Progressivism|socialt progressivt]] [[Nationalism|nationalistiskt]] [[Politiskt parti|parti]] i [[Iran]] som bildades av [[shah|shahen]] [[Mohammad Reza Pahlavi]] den [[2 mars]] [[1975]]. Partiet var avsett som Irans [[Enpartistat|enda parti]], med monopol på all politisk verksamhet i Iran, och som alla iranier var skyldiga att tillhöra. Partiet förbjöds vid den [[islamiska revolutionen]] [[1979]] men verksamheten har fortsatt i [[exil]].
 ==Bakgrund==
+[[File:Shahvisitkharg.jpg|miniatyr| Shahen Mohammed Reza Pahlavi besöker ön [[Kharg (ö)|Kharg]]s [[petrokemisk]]a komplex [[1970]].]]
-I början av 1957 var [[Mohammed Reza Pahlavi]]s uttalade mål att man i Iran skulle upprätta ett [[tvåpartisystem]] efter [[USA:s politik|amerikansk modell]].<ref>Mohammed Reza Pahlevi: Im Dienste meines Landes. Stuttgart o.J., S. 156.</ref> Han gav därför premiärminister [[Manouchehr Eghbal]] i uppdrag att försöka införa ett sådant system. Eghbal skulle själv grunda ett av de två partierna, medan [[Asadollah Alam]] skulle grunda det andra. Eghbal grundade partiet Melliyun (Nationalisterna) medan Alam grundade partiet Mardom (Folkpartiet). Den 19:e sessionen i parlamentet avslutades den 9 juli 1960 och inför det kommande valet fördes en intensiv debatt mellan partierna. I valrörelsen dök det helt oväntat upp en tredje politisk kraft som återupplivade ett politiskt liberalt klimat, nämligen [[Nationella Fronten]]. Eghbal, som nu attackerades av både Mardom och Nationella fronten försökte att "styra" det val som hölls den 19 juli 1960. Han anklagades för valfusk, massiva protester och demonstrationer följde, och den 3 augusti 1960 inleddes även en rättegång mot Eghbal. [[Ali Amini]] och [[Asadollah Alam]] talade om det största valfusket i Irans historia, vilket fick premiärminister Eghbal att avgå den 7 augusti 1960. Shahen bad de nyvalda parlamentarikerna att frånträda sina poster eftersom de uppenbarligen inte hade folkets förtroende. Ny premiärminister blev [[Jafar Sharif-Emami]]. Införandet av ett tvåpartisystem hade misslyckats helt.
+I början av 1957 var [[Mohammed Reza Pahlavi]]s uttalade mål att man i Iran skulle upprätta ett [[tvåpartisystem]] efter [[USA:s politik|amerikansk modell]].<ref>Mohammed Reza Pahlevi: Im Dienste meines Landes. Stuttgart o.J., S. 156.</ref> Han gav därför premiärminister [[Manouchehr Eghbal]] i uppdrag att försöka införa ett sådant system. Eghbal skulle själv grunda ett av de två partierna, medan [[Asadollah Alam]] skulle grunda det andra. Eghbal grundade partiet Melliyun (Nationalisterna) medan Alam grundade [[Folkpartiet (Iran)|Folkpartiet]] (Mardom). Den nittonde sessionen i parlamentet avslutades den 9 juli [[1960]] och inför det kommande valet fördes en intensiv debatt mellan partierna. I valrörelsen dök det helt oväntat upp en tredje politisk kraft som återupplivade ett politiskt liberalt klimat, nämligen [[Nationella fronten (Iran)|Nationella Fronten]].
+Eghbal attackerades av både Folkpartiet och Nationella fronten. Han försökte att ”styra” det val som hölls den 19 juli [[1960]]. Han anklagades för [[valfusk]], massiva protester och demonstrationer följde, och den 3 augusti 1960 inleddes även en rättegång mot Eghbal. [[Ali Amini]] och [[Asadollah Alam]] talade om det största valfusket i Irans historia, vilket fick premiärminister Eghbal att avgå den 7 augusti 1960. Shahen bad de nyvalda parlamentarikerna att frånträda sina poster eftersom de uppenbarligen inte hade folkets förtroende. Ny premiärminister blev [[Jafar Sharif-Emami]]. Det första försöket att införa ett tvåpartisystem hade misslyckats.
-Den 16 december [[1963]] grundade [[Hassan Ali Mansur]] partiet [[Iran Novin (parti)|Iran Novin]] (Nya Iran) som snabbt blev det största partiet i det parlamentariska systemet i Iran. Det av Asadollah Alam grundade Mardom hamnade i minoritet. Båda partierna stödde shahen Mohammed Reza Pahlavis [[Vita revolutionen|vita revolution]].<ref>Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 423.</ref> Efter mordet på Mansur 1965 tog [[Amir Abbas Hoveyda]] över som premiärminister och ledare för Iran Novin.
+Den 16 december [[1963]] grundade [[Hassan Ali Mansur]] partiet [[Iran Novin (parti)|Iran Novin]] (Nya Iran) som snabbt blev det största partiet i det parlamentariska systemet i Iran. Det av Asadollah Alam grundade Mardom hamnade i minoritet. Båda partierna stödde Mohammed Reza Pahlavis reformprogram, den [[vita revolutionen]].<ref>Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 423.</ref> Efter mordet på Mansur 1965 tog [[Amir Abbas Hoveyda]] över som premiärminister och ledare för Iran Novin.
 ==Rastakhiz grundas==
-[[File:P hrastakhiz 7.jpg|miniatyr|Rastakhiz [[partikongress]] [[1976]]]]
+[[File:P hrastakhiz 7.jpg|miniatyr|vänster|Rastakhiz [[partikongress]] [[1976]]]]
-Rastakhiz bildades på order av shahen under Amir Abbas Hoveydas tid som premiärminister. Den 2 mars 1975 uppgav shahen att tvåpartisystemet inte fungerat som han hade hoppats. Det regerande partiet ''Novin'' skulle inte låta andra politiska grupper delta i det politiska beslutsfattandet. Målet blev nu att skapa ett fungerande enpartisystem där alla kunde delta politiskt.<ref>Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 432.</ref> Hoveyda blev det nya partiets första generalsekreterare och ansvarig för att utarbeta partiets stadgar. Den 8 september 1975 hölls Rastakhiz första kongress. Varje medborgare i Iran som hade fyllt 18 år blev automatiskt medlem, såvida han eller hon inte hade avsagt sig medlemskapet.<ref>Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 436.</ref>
+Rastakhiz bildades på order av [[Mohammad Reza Pahlavi]] under [[Amir-Abbas Hoveyda|Amir Abbas Hoveydas]] tid som [[premiärminister]]. Den 2 mars [[1975]] uppgav shahen att tvåpartisystemet inte fungerade som ämnat för att genomföra progressiv samhällsutveckling. Det regerande partiet Iran Novin och oppositionspartiet Folkpartiet skulle upplösas. Målet blev nu att skapa ett fungerande enpartisystem där alla kunde delta politiskt.<ref>Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 432.</ref> Hoveyda blev det nya partiets första [[partiledare]] (''dabir-e koll'', "[[generalsekreterare]]") och ansvarig för att utarbeta partiets stadgar. Den [[8 september]] [[1975]] hölls Rastakhiz första kongress. Varje [[medborgare]] i Iran som hade fyllt 18 år blev automatiskt medlem, såvida han eller hon inte hade avsagt sig medlemskapet.<ref>Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 436.</ref>
+Mohammad Reza Pahlavi hade tidigare avfärdat enpartisystem som passande för [[fascistiska]] och [[Kommunism|kommunistiska]] ledare och därför förvånades många analytiker när han förespråkade att den politiska makten skulle vila hos ett enda parti. Det råder oenighet om vilka faktorer som fick shahen att kraftigt begränsa det [[Politiskt spektrum|politiska spektrumet]] men mycket talar för att han trodde att det skulle skapa politisk stabilitet och ge förnyad ideologisk kraft till kampen mot inhemsk [[kommunism]] och [[islamism]].<ref>Jahangir Amuzegar, ''Dynamics of the Iranian Revolution: The Pahlavis' Triumph and Tragedy'', New York, 1991, sid. 274-275.</ref>
 ==Politiska aktiviteter==
+[[Fil: Jamshid Amouzegar 1977.jpg |miniatyr|vänster|[[Jamshid Amouzegar]], 1977.]]
-Partiet hade två flyglar, en "progressiv flygel", som leddes av [[Jamshid Amouzegar]], och en "konstruktiv flygel" under ledning av Hushang Ansary. Den progressiva flygeln fokuserade på välfärdssystem, ekonomisk balans, decentralisering och politiskt deltagande, medan den konstruktiva flygeln fokuserade på ekonomisk tillväxt, teknisk utveckling och industrialisering. De två flyglarna skulle tillsammans organisera de politiska åsikterna och diskutera den föreslagna lagstiftningen genom den parlamentariska beslutsprocessen.<ref>Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 437.</ref>
+Partiet hade två flyglar, en "progressiv flygel", som leddes av [[Jamshid Amouzegar]], och en "konstruktiv flygel" under ledning av Hushang Ansari. Den progressiva flygeln fokuserade på [[Välfärdssamhälle|välfärdssystem]], ekonomisk balans, [[decentralisering]] och politiskt deltagande, medan den konstruktiva flygeln fokuserade på [[ekonomisk tillväxt]], teknisk utveckling och [[industrialisering]]. De två flyglarna skulle tillsammans organisera de politiska åsikterna och diskutera den föreslagna [[Lagstiftning|lagstiftningen]] genom den parlamentariska beslutsprocessen.<ref>Gholam Reza Afkhami: The Life and Times of the Shah. University of California Press, 2009, S. 437.</ref>
-Partiet fick efter revolutionen 1979 delvis skulden för monarkins fall eftersom dess program ledde till att tidigare relativt "opolitiska" iranier blev oppositionella mot staten. Man tvingade den i det iranska samhället inflytelserika [[Bazari|köpmannaklassen (bazari)]] till ett obligatoriskt medlemskap i partiet och de tvingades också betala mer skatt. På många håll i Iran såg man partiets inblandning i politiska, ekonomiska och religiösa intressen som stötande. Motståndet blev inte mindre av att de få politiska partier som fanns 1975 antingen förbjöds eller införlivades i Rastakhiz.
+Partiet fick efter revolutionen 1979 delvis skulden för monarkins fall eftersom dess program ledde till att tidigare relativt "opolitiska" iranier blev oppositionella mot staten. Man tvingade den i det iranska samhället inflytelserika traditionella köpmannaklassen, ''[[bazari]]'', till ett obligatoriskt medlemskap i partiet och de tvingades också betala mer skatt. På många håll i Iran såg man partiets inblandning i politiska, ekonomiska och religiösa intressen som stötande. Motståndet blev inte mindre av att de politiska partier som fanns 1975 antingen förbjöds eller införlivades i Rastakhiz.
-Till partiet hörde en ungdomsorganisation och en speciell "kampgrupp" som 1975 startade en storskalig "anti-ocker-kampanj" mot bazariklassen som också framställdes som "fiender till staten". Shahen såg kampanjen som en fortsättning på en "kulturell modernisering" av Iran, och som en del av den 1963 initierade [[Vita revolutionen|"vita revolutionens"]] mål att omvandla Iran till ett modernt, [[sekulärt]] och västligt orienterat samhälle.
+Till partiet hörde en ungdomsorganisation och en speciell "kampgrupp" som 1975 startade en storskalig "anti-ockerkampanj" mot bazariklassen som också framställdes som "fiender till staten". Shahen såg kampanjen som en fortsättning på en "kulturell modernisering" av Iran, och som en del av den 1963 initierade [[Vita revolutionen|"vita revolutionens"]] mål att omvandla Iran till ett modernt, [[sekulärt]] och västligt orienterat samhälle.
 I slutet av 1978 gick Rastakhiz envälde mot sitt slut när den politiska oron tilltog och den [[islamiska revolutionen]] närmade sig. Efter revolutionen i februari 1979 förbjöds partiet. Flera av dess företrädare avrättades medan andra hunnit fly landet.
+== Arvet efter Rastakhiz ==
-Efter revolutionen har ett antal andra monarkistiska grupper verkat i exil och propagerat för återupprättandet av den konstitutionella monarkin i Iran, men dessa grupper har ingen anknytning till det ursprungliga Rastakhiz och inte heller något erkännande av den gamla shahfamiljen. [[Reza Pahlavi (1960)|Cyrus Reza Pahlavi]] (son till den siste shahen) har till och med fördömt flera av dem. Monarkistiska grupper är strängt förbjudna i den nya islamiska republiken Iran och anhängare fängslas vanligen om deras tillhörighet blir känd.
+Efter revolutionen har ett antal andra monarkistiska grupper verkat i exil och propagerat för återupprättandet av den konstitutionella monarkin i Iran, men dessa grupper har ingen anknytning till det ursprungliga Rastakhiz och inte heller något erkännande av den gamla shahfamiljen. [[Reza Pahlavi (1960)|Reza Pahlavi]], son till Mohammad Reza Pahlavi, har till och med fördömt flera av dem. Monarkistiska grupper är strängt förbjudna i landet och anhängare fängslas vanligen om deras tillhörighet blir känd.
 ==Referenser==
@@ Rad 51: / Rad 57: @@
 == Externa länkar ==
+* [http://www.rastakhiz.org/ Det "nya" Rastakhiz' officiella webbplats]
-{{commons cat|Rastakhiz Party}}
+*{{commonscat|Rastakhiz Party}}
-*[http://www.rastakhiz.org/ Officiell webbplats]
-* Amini, P., [http://www.informaworld.com/smpp/content~db=all~content=a714004438~frm=titlelink?words=rastakhiz|party&hash=2421640627  "A Single Party State in Iran, 1975-78]: The Rastakhiz Party - the Final Attempt by the Shah to Consolidate his Political Base," (not free online),   ''Middle Eastern Studies'', '''38''' (1) January 2002, pp. 131 - 168.
+{{Pahlavidynastin}}
+[[Kategori:Iran under Pahlavidynastin]]
 [[Kategori:Historiska politiska partier i Iran]]
+[[Kategori:Nationalistiska partier i Iran]]
 [[Kategori:Politiska partier bildade 1975]]
 [[Kategori:Politiska partier upplösta 1978]]