Kebnekaise: Skillnad mellan sidversioner

Kebnekaise
Berg
Vy över Kebnekaise från Tolpagorni.
Land	Sverige
Region	Lappland
Kommun	Kiruna
Bergskedja	Skanderna
Läge	Lappland, Sverige
- höjdläge	2 104¹ m ö.h.
- primärfaktor	1 750 m
- koordinater	67°54′00″N 18°31′00″Ö / 67.90000°N 18.51667°Ö / 67.90000; 18.51667
Bestegs först	Charles Rabot Pehr Abrahamsson Hans Monsen
- datum	22 augusti 1883
Geonames	2701066
Lättaste rutt	Västra leden alternativt Durlings led
Kebnekaises läge i Norrbottens län.
¹Toppglaciärens höjd i augusti, medel över 10 år 2000-2009.[1]

Kebnekaise, enligt äldre stavning även Kebnekajse (av lulesamiska giebnne (kittel) och gájsse (hög och spetsig fjälltopp), på nordsamiska Giebmegáisi, modernare, av svenskan påverkad form, Giebnegáisi)^[2], är Sveriges högsta berg och utgörs av ett bergsmassiv i Kiruna kommun i Lappland. Kebnekaise har två toppar, varav Sydtoppen är den högsta med sina 2 102 meter över havet.^[3] Området runt Kebnekaise har länge varit bebott av nomadiserande samer. År 1989 föreslog Naturvårdsverket att Kebnekaisemassivet borde bilda en ny svensk nationalpark.^[4]

Namnet Kebnekaise kommer ursprungligen av lulesamiska giebnne (kittel) och gájsse (hög och spetsig fjälltopp).

Kebnekaise är det svenska namnet på fjällmassivet, och är det ursprungliga samiska namnet på det närliggande fjället Tolpagorni; Kebnekaise har inte någon kittelformad topp, som det nordsamiska namnet Giebmegáisi antyder, medan Tolpagorni har just det.^[2] Antagligen på grund av missförstånd mellan lantmätare och samer sammanblandades namnen och Sveriges två högsta toppar kom tillsammans att kallas Kebnekaise. Vad dagens Kebnekaise ursprungligen hette på samiska råder det osäkerhet kring.

Kebnekaisemassivet avskiljs från omgivande terräng genom de tre stora dalgångarna Ladtjovagge, Tjäktjavagge och Vistasvagge. Dessa gör att massivet bildar ett triangulärt område.

Kebnekaise har Sveriges två högsta toppar: Nord- och Sydtoppen. Sydtoppen utgörs av en glaciär, och höjden ändras därför ständigt med glaciärens tillväxt och avsmältning. De senaste årtiondena har den visat en generellt nedåtgående trend. Sommaren 2007 mätte den 2103 meter över havet enligt Tarfala Vetenskapliga Station, och 2010 visar på ytterligare en liten sänkning till 2 102 meter.^[3] Lantmäteriets fjällkarta anger medelhöjden under 10 år (2000-2009) för toppglaciären mätt i augusti som är 2106 meter.^[1] Den högsta punkten i Sverige på fast mark är Kebnekaises kala nordtopp, 2 097 m ö.h., vilken kan bli den högsta punkten överhuvudtaget om trenden för Sydtoppen står sig, eftersom berget under Sydtoppen endast är 2 060 meter^[3] högt.

Nordtoppen har tidigare varit klädd av en ismassa och höjden uppmättes sommaren år 1922 till 2 135 meter över havet.^[5] Sydtoppen var då 2 123 meter hög.^[5]

Berget har ytterligare en topp norr om Nordtoppen, Kebnepakte (Giebmebákti). Mellan Kebnepakte och Nordtoppen finns en bergsrygg benämnd Halspasset. Österut från Sydtoppen leder en längre bergsrygg som kallas Kebnetjåkka (Giebmečohkka). Söder om Sydtoppen finns två mindre toppar, Vierramvare (Vierranvárri) och Tolpagorni (Duolbagorni). Mellan Tuolpagorni och Kebnetjåkka rinner Kittelbäcken (Giebmejohka).

I direkt anslutning till berget ligger fyra större glaciärer; Rabots glaciär (i nordväst), Isfallsglaciären (i öster), Storglaciären (i öster) samt Björlings glaciär (i söder). Kebnekaisemassivet i stort har Sveriges högsta glaciärtäthet; mer än fyrtio glaciärer ligger samlade inom ett relativt litet område. De flesta stora glaciärerna är så kallade dalglaciärer. Sydtoppen är Sveriges enda toppglaciär.

Från Sydtoppen kan man se ungefär 1/11 av Sveriges yta. Nedanför berget ligger Kebnekaise fjällstation, varifrån toppturer med guide utgår. Sydtoppen kan bestigas av normalt fjällvana personer utan specialkunskaper via västra leden från fjällstationen, vilket är en något längre väg än östra leden som används av de guidade turerna. Här ingår glaciärpassage och enklare klättermoment. En annan ofta använd färdväg är Durlings led som går till Sydtoppen från Kungsleden via Singi och den så kallade Kaffedalen.

På sydsidan finns kring 1 800-metersnivån två obemannade toppstugor som är öppna året om, likaså Sveriges högst belägna torrdass. Nordtoppen kräver specialkunskap och specialutrustning för en säker bestigning. Även hit finns möjlighet till guidade turer från fjällstationen.

• 
  Moln som skymmer delar av berget.
• 
  Ladtjovagge nedanför Kebnekaisemassivet med Singitjåkka till vänster, Tolpagorni i mitten och Kebnekaises fot till höger.
• 
  Kebnekaise, sett från Sälka.
• 
  Utsikten från sydtoppen i juli 2012 i riktning nordväst. Sälka syns till vänster, Drakryggen i mitten och Duolbanjunječohkka bakom Drakryggen.
• 
  Kebnekaises fot, som ligger i dalen på bilden.
• 
  Toppglaciären i Augusti 2011.

• Bálgástakčorru
• Čievrračohkka
• Čievrraláhku
• Drakryggen
• Duolbanjunječohkka
• Gármásbakti
• Gaskkasnjunji
• Kaskasatjåkka
• Kaskatjåkka
• Kebnetjåkka
• Kuopertjåkka (Guobirčohkka)
• Kåkittjårro
• Nallo
• Nibals (Nijbáš)
• Pyramiden
• Påssustjåkka
• Singitjåkka
• Tarfalatjårro (Dárfalčorru)
• Tjäktjatjåkka (Čeakčačohkka)
• Tjäktjahjälmen
• Tolpagorni
• Vierramvare

Den 15 mars 2012 förlorades radiokontakten med ett norskt Hercules-plan vid Kebnekaise. Efter intensivt sökande började man hitta ett stort antal vrakdelar längs Kebnekaises nordsluttning, på Rabots glaciär och Storglaciären.[1][2][3]

• Sveriges lägsta punkt

<references> ^[1]

• Abrahamsson, Tore (1987). Detta är Kebnekaise. Albert Bonniers förlag. ISBN 91 34 50910 0 

Wikimedia Commons har media som rör Kebnekaise.

• www.kebnekaise.nu
• www.kebnekaise.net
• Svenska Turistföreningens webbplats