Ingrid Ylva: Skillnad mellan sidversioner
Fix död länk |
Sigra (Diskussion | Bidrag) |
||
| Rad 40: | Rad 40: | ||
[[Olaus Petri]] hävdade att [[Sune Sik (Sverkersson)|Sune Sik]], son till [[Sverker den äldre]] var Ingrid Ylvas far, en uppgift som varken motsägs eller bekräftas av tillgängliga källor.<ref name="Ugglan">{{bokref|titel=Nordisk familjebok|url=http://runeberg.org/nfbl/0363.html|kapitel=Ingrid Ylva|år=1910}}</ref> Uppgiften saknas hos [[Johannes Bureus]] avskrift av samma källa som Olaus Petri utnyttjade. Bland andra [[Nils Ahnlund]] och [[Markus Lindberg]] har dock satt tilltro till uppgiften.<ref>[[Nils Ahnlund|Ahnlund, Nils]] i ''Historisk tidskrift 1945'' s. 332-351</ref><ref>Lindberg, Markus i ''Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003'' {{ISBN|91-85908-52-5}} s. 72, 74 & 80</ref> Modern är helt okänd. |
[[Olaus Petri]] hävdade att [[Sune Sik (Sverkersson)|Sune Sik]], son till [[Sverker den äldre]] var Ingrid Ylvas far, en uppgift som varken motsägs eller bekräftas av tillgängliga källor.<ref name="Ugglan">{{bokref|titel=Nordisk familjebok|url=http://runeberg.org/nfbl/0363.html|kapitel=Ingrid Ylva|år=1910}}</ref> Uppgiften saknas hos [[Johannes Bureus]] avskrift av samma källa som Olaus Petri utnyttjade. Bland andra [[Nils Ahnlund]] och [[Markus Lindberg]] har dock satt tilltro till uppgiften.<ref>[[Nils Ahnlund|Ahnlund, Nils]] i ''Historisk tidskrift 1945'' s. 332-351</ref><ref>Lindberg, Markus i ''Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003'' {{ISBN|91-85908-52-5}} s. 72, 74 & 80</ref> Modern är helt okänd. |
||
[[Åke Ohlmarks]] har på lösa grunder antagit att namnet "Ylva" indikerar en härstamning från den gamla östgötska stormannaätten [[Ylvingarna]]. Det namnet är en kvinnlig form av Ulv (Ulf) och betyder '' |
[[Åke Ohlmarks]] har på lösa grunder antagit att namnet "Ylva" indikerar en härstamning från den gamla östgötska stormannaätten [[Ylvingarna]]. Det namnet är en kvinnlig form av Ulv (Ulf) och betyder ''vargtik'', och i källorna får Ingrid även det latinska tillnamnet ''Lupa''.<ref>[[Lars O. Lagerqvist]] & [[Nils Åberg|Nils Åberg (den yngre)]] i ''Öknamn och tillnamn på nordiska stormän och kungligheter'' {{ISBN|91-87064-21-9}} s. 30</ref> Även formen Ingrid Ulva förekommer.<ref>[[Verner von Heidenstam]] i [[Folkungaträdet – Bjälboarvet]]</ref> |
||
Ingrid Ylva gifte sig första gången med [[Magnus Minnesköld]] till [[Bjälbo]]. Med honom hade hon sonen [[Birger jarl]], biskoparna i Linköping [[Karl Magnusson (biskop)|Karl]] (stupad 1220 efter ett krigståg i Estland) och [[Bengt Magnusson (Folkungaätten)|Bengt]] (dog 1237), som efterträdde varandra som biskopar.<ref>{{Tidskriftsref |
Ingrid Ylva gifte sig första gången med [[Magnus Minnesköld]] till [[Bjälbo]]. Med honom hade hon sonen [[Birger jarl]], biskoparna i Linköping [[Karl Magnusson (biskop)|Karl]] (stupad 1220 efter ett krigståg i Estland) och [[Bengt Magnusson (Folkungaätten)|Bengt]] (dog 1237), som efterträdde varandra som biskopar.<ref>{{Tidskriftsref |
||
Versionen från 20 augusti 2021 kl. 23.30
| Ingrid Ylva | ||
|---|---|---|
| ||
| Kyrktornet i Bjälbo där Ingrid Ylva enligt sägnen skall ha haft en vävkammare, sedermera känd som "Ylvas valv" | ||
|
| ||
Personfakta
| ||
| Född | 1100-talet | |
| Död | omkring 1251 | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | ||
| Far | Olaus Petri hävdade att Sune Sik, son till Sverker den äldre var Ingrid Ylvas far | |
Familj
| ||
| Make/maka | ? | |
| Barn | Elof (förfader till ätten vingad pil)? | |
Familj 2
| ||
| Make/maka 2 | Magnus Minnesköld | |
| Barn med 2 | Karl Bengt Birger | |
Ingrid Ylva, född på 1100-talet (födelseår okänt), död omkring 1251, var en medeltida svensk högättad kvinna, mor till regenten Birger jarl och gift med Magnus Minnesköld.
Biografi
Olaus Petri hävdade att Sune Sik, son till Sverker den äldre var Ingrid Ylvas far, en uppgift som varken motsägs eller bekräftas av tillgängliga källor.[1] Uppgiften saknas hos Johannes Bureus avskrift av samma källa som Olaus Petri utnyttjade. Bland andra Nils Ahnlund och Markus Lindberg har dock satt tilltro till uppgiften.[2][3] Modern är helt okänd.
Åke Ohlmarks har på lösa grunder antagit att namnet "Ylva" indikerar en härstamning från den gamla östgötska stormannaätten Ylvingarna. Det namnet är en kvinnlig form av Ulv (Ulf) och betyder vargtik, och i källorna får Ingrid även det latinska tillnamnet Lupa.[4] Även formen Ingrid Ulva förekommer.[5]
Ingrid Ylva gifte sig första gången med Magnus Minnesköld till Bjälbo. Med honom hade hon sonen Birger jarl, biskoparna i Linköping Karl (stupad 1220 efter ett krigståg i Estland) och Bengt (dog 1237), som efterträdde varandra som biskopar.[6] Magnus son Eskil, en äldre halvbror till Birger, Karl och Bengt och gift med Kristina – Erik den Heliges dotterdotter – blev lagman i Västergötland och dog omkring 1227, när Birger var i 17-årsåldern.[7] Eftersom en Elof uppträder i brev som bror till Birger jarl, men hans ättlingar förde ett vapen med en vingad pil istället för folkungalejonet, har man antagit att hon fick honom i ett andra gifte med en okänd man.[8]
Uppförde Bjälbo kyrkas torn
Mycket talar för att det var Ingrid Ylva som lät bygga det på strax efter år 1220 färdigställda tornet till Bjälbo kyrka.[9] De dendrokronologiska undersökningarna av ursprungligt timmer i tornet utesluter Birger Brosa (död 1202), och Ingrid Ylvas make Magnus Minnesköld, som möjligen kan ha hunnit planera ett tornbygge före sin död omkring 1210. Som änka var hon vid denna tid familjens överhuvud. Ett av tornrummen kallas Ingrid Ylvas kammare. På den flera gånger omgjutna storklockan från 1240 (de första klockorna hade förstörts i en brand) anges Ingrid Ylva som beställare.[10]
Sonen Birger jarl regent och sonsonen Valdemar kung
År 1234 blev hennes son Birger svåger till kungen Erik Eriksson, och 1250 blev Ylvas sonson Valdemar kung och hennes son Birger blev regent. Hon dog enligt Gråbrödradiariet år 1251 och begravdes år 1252.
Sägner om Ingrid Ylva
Ingrid Ylva var känd för sina påstådda magiska förmågor; hon ansågs vara en så kallad "vit" magiker, som använde trolldom för det godas skull, och det finns många historier om dessa bedrifter. Hon ansågs också vara synsk. Enligt en sentida sägen förutspådde hon, att hennes familj skulle ha makten över tronen så länge hennes huvud hölls högt, och sonen Birger lät då begrava henne upprättstående i en stenpelare i Bjälbo kyrka.[1] Hennes gravplats eller kvarlevor har dock aldrig återfunnits.
Se även
Externa länkar
- Ingrid Ylva i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
- Harrison, Dick (2010). ”Jarlen som byggde riket”. Populär historia (nr. 1): sid. s. 20-30. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/birger-jarl-jarlen-som-byggde-riket/.
Källor
- ^ [a b] ”Ingrid Ylva”. Nordisk familjebok. 1910. http://runeberg.org/nfbl/0363.html
- ^ Ahnlund, Nils i Historisk tidskrift 1945 s. 332-351
- ^ Lindberg, Markus i Meddelanden från Östergötlands länsmuseum 2003 ISBN 91-85908-52-5 s. 72, 74 & 80
- ^ Lars O. Lagerqvist & Nils Åberg (den yngre) i Öknamn och tillnamn på nordiska stormän och kungligheter ISBN 91-87064-21-9 s. 30
- ^ Verner von Heidenstam i Folkungaträdet – Bjälboarvet
- ^ Harrison, Dick (2010). ”Jarlen som byggde riket”. Populär historia (nr. 1): sid. s. 20-30. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/birger-jarl-jarlen-som-byggde-riket/.
- ^ Rosén, Jerker: Eskil [Magnusson] i Svenskt biografiskt lexikon band 14 (1953), sidan 522
- ^ Gillingstam, Hans: Folkungaätten i Svenskt biografiskt lexikon
- ^ Ingrid Gustin "Kvinnan, tornet och makten i Bjälbo" i Mats Mogren, Mats Roslund, Barbro Sundnér och Jes Wienberg (redaktörer) Triangulering. Historisk arkeologi vidgar fälten", Lund Studies in Historical Archaelogy 11, Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet, Lund 2009, ISSN 1653-1183, ISBN 978-91-89578-31-9, sid. 110-127; Martin Hansson (2011) Medeltida borgar. Maktens hus i Norden, Lund: Historiska Media, sid. 158-160.
- ^ Ingrid Gustin "Kvinnan, tornet och makten i Bjälbo" i Mats Mogren, Mats Roslund, Barbro Sundnér och Jes Wienberg (red.) Triangulering. Historisk arkeologi vidgar fälten", Lund Studies in Historical Archaelogy 11, Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet, Lund 2009, sid. 121.
- Jan Guillou, Häxornas försvarare, Piratförlaget 2002 (ISBN 916420037X)
- Åke Ohlmarks: Alla Sveriges prinsessor (Stockholm 1979)