1659 Punkaharju
| 1659 Punkaharju | |
 Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Yrjö Väisälä |
| Upptäcktsplats | Storheikkilä observatorium |
| Upptäcktsdatum | 28 december 1940 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (1659) Punkaharju |
| Alternativnamn | 1940 YL, 1930 QB, 1937 EB, 1944 RE, 1951 EG, 1953 NH, 1957 KO, 1958 TS1[1] |
| Uppkallad efter | Punkaharju[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Postrema-asteroid |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,507 AU |
| Perihelium | 2,059 AU |
| Halv storaxel | 2,783 AU |
| Excentricitet | 0,2600993 |
| Siderisk omloppstid | 4,64 år |
| Medelomloppshastighet | 17,85 km/s |
| Medelanomali | 222,9° |
| Inklination | 16,43° |
| Longitud för uppstigande nod | 338,2° |
| Periheliumargument | 36,43° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 28 km |
| Synodisk rotationsperiod | 5 h |
| Albedo | 0,271 |
| Absolut magnitud (H) | 9,94[3] |
1659 Punkaharju eller 1940 YL[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 28 december 1940 av den finske astronomen Yrjö Väisälä vid Storheikkilä observatorium. Den har fått sitt namn efter Punkaharju i Finland.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 28 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Postrema.
Referenser
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1659 Punkaharju” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1659. Läst 22 september 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1659) Punkaharju. Springer Berlin Heidelberg. sid. 132. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1660. Läst 22 september 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||