kråka

Wikipedia har en artikel om:
kråka

kråka

• uttal: 'kroːˌka

1. en art (Corvus corone) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten kråka

   Hyponymer: gråkråka, svartkråka

   Hyperonymer: kråkfågel

   Kohyponymer: korp, kaja

   1906-1907: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Selma Lagerlöf:

   Han vände sig om och såg, att en kråka hade gripit tag i hans skjortlinning.

   1939: "Mars", ur: "Det enkla och det svåra", Harry Martinsson:

   Mars är den enda månad på året då kråkornas snarkiga röster låter som musik. De kraxar bland dungarnas ris om en första vresig vår, en sur och våt förvårstid.

2. mindre markering med penna

   Synonymer: bock, prick

   Fraser: (konkreta:) göra/sätta en kråka

   Kan du vara snäll och sätta en kråka här på pappret.

3. en bit torkat snor; snorkråka

   Flickan petade fram en stor kråka ur vänstra näsborren.

4. (ålderdomligt) typ av kvinnohatt
5. (ålderdomligt) tafatt eller dumdristig person; toka

   Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.

Sammansättningar: (arter och underarter i familjen kråkfåglar eller blåkråkor eller hackspettar) bismarckkråka, blåkråka, gråkråka, seramkråka, spillkråka, svartkråka

Sammansättningar: (övriga) kråkslott, kråkbär, kråkfåglar, kråkfötter, kråkspark, kråksång, kråkunge, kråkvinkel, snorkråka

Fraser: (arter i familjen kråkfåglar) brunhuvad kråka, stornäbbad kråka, svartvit kråka

Fraser: (övriga) det fina i kråksången, elda för kråkorna, hoppa kråka, skriva som en kråka, spilla krut på döda kråkor

Etymologi: Av fornsvenska krāka, från fornnordiska krák, kráka, besläktat med isländska kráka, danska krage, till en germansk stam *kræk- eller med k-suffix (vanligt i djurnamn) till *kræ- i det västgermanska ordet för 'kråka': fornsaxiska krâia, fornhögtyska även krāwa (tyska Krähe), fornengelska cráwe (engelska crow), med motsvarande verb: tyska krähen och så vidare; i båda fallen ljudhärmande, indoeuropeiskt *grē(g)-. ^[1]