arla

• ärla

From Old Norse árla, from Old Norse ár, from Proto-Germanic *airi. Related to English early.

arla (not comparable)

1. (archaic) early in the morning

   i arla morgonstund

   bright and early

   (literally, “in early morning-moment”)

   • 1649, Jacobus Petri Chronander, Bele-Snack, Eller Een Ny Comœdia, page 25:

     Hon är tigh bättre än Guld och Pärla,
     Sitt hws achtar hon ärla och särla.

     She is better than Gold and Pearl,
     She attends to her house early and late.

   • 1668, Georg Stiernhielm, Hercules line 1, in Musæ Suethizantes. Taken from Samlade skrifter av Georg Stiernhielm[1], 1973, J. Nordström and B. Olsson, Svenska Vitterhetssamfundet.

     HERCULES arla stod vpp, en Morgon, i första sin Vngdom

     Hercules arose early, one morning, at the beginning of his youth

   Antonym: särla

• arlaregn (“early morning rain”)

• otta
• uppe med tuppen

• arla in Svensk ordbok (SO)
• arla in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• arla in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

• alar