överse

See also: overse

Swedish

From över- +‎ se.

överse (present överser, preterite översåg, supine översett, imperative överse)

(överse med) to overlook, to disregard (the faults of others), to ignore, to tolerate, to forgive
to oversee, to review, to inspect, to monitor, to survey

Conjugation of överse (class 5 strong)

	Active		Passive
Infinitive	överse		överses
Supine	översett		översetts
Imperative	överse		—
Imper. plural¹	översen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	överser	översåg	överses	översågs
Ind. plural¹	överse	översågo	överses	översågos
Subjunctive²	överse	översåge	överses	översåges
	Participles
Present participle	överseende
Past participle	översedd
¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.