döma

From Old Swedish dø̄ma, from Old Norse dǿma, from Proto-Germanic *dōmijaną.

• Audio:

  (file)

döma (present dömer, preterite dömde, supine dömt, imperative döm)

1. to sentence, to judge
   • 1915, Dan Andersson, Kolvaktarens Visor, I timmerkojan på Sami:

     Hård var den lott vi dömdes att få -
     målet - det må Herren förklara!

     Hard was the lot we were sentenced to receive -
     the goal - the Lord may explain!

2. to deem, to make a judgement
3. (sports) to umpire, to referee
4. (idiomatic, in "döm om min förvåning (när ...)") imagine my surprise (when ...)

• The spelling of this verb is irregular. Phonetically it should be *dömma, but the -m- is never doubled. The same is true of the related noun dom and derivatives.

• avdöma
• bedöma
• döma bort
• döma ut
• fråndöma
• fördöma
• tilldöma
• utdöma
• ådöma

• dom
• domare
• -döme

• döma in Svensk ordbok (SO)
• förvåning in Svensk ordbok (SO)
• döma in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• döma in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)

• möda