spår

spår

1. present of spå

• IPA^(key): /spoːr/

• Audio:

  (file)

From Old Norse spor, from Proto-Germanic *spurą.

spår n

1. a trail or trace; a mark left by something that has passed along or happened, also figuratively

   Rävspåret var lätt att följa över snön

   It was easy to follow the fox trail over the snow

   Kyrkan bär ännu spår av bombningarna

   The church still bears traces of the bombings

   Hundarna har fått upp ett spår

   The dogs have picked up a scent (literally "have gotten a trace up," possibly also about other things that allow tracing)

   Vi har fått upp ett spår efter inbrottstjuvarna

   We have a lead on the burglars

   Det fanns ännu spår efter mössen: ett bo i madrassen och avföring här och där.

   There were still traces after the mice: a nest in the mattress and droppings here and there.

   Sjukdomen hade lämnat sina spår; han återfick aldrig sina forna krafter.

   The illness left its mark on him; he never regained his former strength.

2. a pawprint or footprint; a mark or impression left by the foot

   Det var en stor varg; spåret mätte 12 cm.

   It was a big wolf; the paw print was 12 cm long.

   Spåren slutade vid stranden

   The [foot/paw]prints ended at the shore

3. a rail track
4. a track; sound stored on a record

• (rail track): järnvägsspår
• (sound stored): låt

• vittring

See the etymology of the corresponding lemma form.

spår

1. present indicative of spå

• spår in Svensk ordbok (SO)
• spår in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• spår in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)